I stället för ett traditionellt nyårslöfte, gav jag mig själv detta år ett löfte att göra något roligt eller bra för mig själv varje månad. Ett löfte att hitta på något som förgyller livet. Varje månad. Det gick ganska bra de första månaderna. Men redan i maj ballade det ur. Jag lovade då att putsa mina fönster under maj månad. (Inte så roligt. Men ack så skönt när det är gjort.) Det är jag fortfarande inte klar med. I juni angav jag sedan inte ens något löfte. Och nu är det redan juli. Suck!
För att rädda situationen, så här i efterhand, meddelar jag härmed mitt löfte för juni.
Det är att jag se till att få ha kameran de veckor jag har mina barn. I skilsmässouppgörelsen bestämdes att vi har delad vårdnad av våra kameror. Den som har barnen får bestämma vilken kamera man vill ha. Men på något sätt har det blivit så att alla kameror alltid är hos mitt ex. Det ska det nu bli ändring på.
Och med facit i hand, har jag faktiskt tvingat till mig kameran under juni månad. Jobbar nu på att få den igen på söndag, när jag får barnen igen.
Löfte för juni är därmed uppfyllt.
Löftet för maj är fortfarande inte uppfyllt. Köksfönstren kvarstår. Får se om jag tar dem idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar