Vattkoppor

Så var det dags. Femåringen har fått vattkoppor. Men han är otroligt tapper och glad. Han går omkring och bär på en kudde. Som han använder som som sittdyna. Det gör för ont att sitta på rumpan annars.

Hela tiden med ett leende på läpparna.

Nu sover han skönt, med delfinen alldeles intill.

Energiladdardag

Lååång sovmorgon. Lite jobb. Storhandling. Mys i soffan. Middag på stan. Och filmkväll.

En underbar söndag som laddar upp alla batterier.

Som alla andra

Som ni vet går det ett program på TV4 som heter Solsidan. Första säsongen var skapligt hypad. Och visst var den bra. Denna säsong är galet omtalad. Alla ser på Solsidan och alla pratar om Solsidan. Det går nästa inte att besöka Facebook på söndagkvällar. Feeden är sönderpepprad med inlägg om Solsidan. Och serien ÄR sjukt bra. Men jag blir anti när det blir en sådan hysteri. Känner nästa men-skärp-er,-prata-om-något-annat,-sååå-jävla-bra-är-den-ändå-inte.

Det kan vara så simpelt att jag helt enkelt är lite rädd för att vara "som alla andra". Eller att inse att jag är PRECIS som alla andra.

Härom veckan handlade Solsidan om en tjej som handlar allt på öppet köp. Hey, det är ju jag. Snacka om att skräcken grep tag i mig. Är det så illa att jag är precis som "alla andra" tjejer? Precis som den parodiserade Solsidan-bimbon?

Sedan insåg jag vilket beteende Solsidan ville framhäva. Att tjejer går igång på själva shoppandet. Att de gärna shoppar och lämnar tillbaka, eftersom det är själva handlandet de är ute efter. Då blev jag lugn. Jag hatar ju att shoppa och framför allt att bränna pengar. När jag väl måste, använder jag det öppna köpet mer som ett sätt att överleva själva shoppingen. Jag försvarar alla mina köp med att jag ska lämna tillbaka dem om de inte känns klockrena. De känns sällan helt klockrena. Men ändå lämnas de sällan tillbaka.

Idag har jag dock lyckats lämna tillbaka en kjol jag köpte för tre veckor sedan. Tackar Lindex för deras 30 dagars öppet köp för att jag lyckades med detta.

Tänk vad skönt det kan vara att inse att jag är lika egensinnig och underlig som tidigare. Det känns tryggt.

A hard day's work

Bocken har en sprillans ny meny. Det innebär vissa förpliktelser. Den måste naturligtvis testas av:

Plöstligt händer det

Ibland är livet inte en dans på rosor. Ibland kan det dyka upp problem som tar mycket kraft och energi. Man försöker då lösa dessa problem på alla tänkbara sätt.

När man gjort allt man förmår, månad efter månad, utan att problemen tenderar att minska det minsta. Då är det lätt att ge upp. Att förlora hoppet. Då biter man ihop och fortsätter kämpa.

Men tillslut hamnar man i ett läge där man ger upp. Man börjar förlika sig med den hemska tanken att problemen, kanske, kanske, alltid kommer kvarstå. Sakta men säkert börjar man hitta ett sätt att leva med problemen. För alltid.

Då, plötsligt, händer det. Telefonen ringer. Samtalet är artigt, vänligt och konkret. Nästan trevligt. Vi pratar om barnen. Diskuterar fakta. Öppet och ärligt. Resonerar fram och tillbaka. Har endast barnens bästa i åtanke. Det är magiskt.

Halleluja. Jag kan inte med ord beskriva hur underbart detta känns.

Samtidigt är jag fullt medveten om att detta kan vara en tillfällighet. Att det kanske inte fortsätter på detta sätt. Inte alltid i alla fall. Men detta ger mig hopp. Hopp om framtiden. Och just nu njuter jag av detta mer än vad ni någonsin kan ana.

Dagen med stort P

P som i Paniktankning
Jag hatar verkligen att tanka bilen. Helst på vintern. Det är aldrig så kallt som det är just på bensinmackar. Har ni tänkt på det? Det är som att de kalla vindarna samlas just där. Och virvlar runt, runt. Dessutom lyckas jag alltid få smuts och bensin på händerna. Detta gör att jag brukar skjuta upp tankningen så läänge det bara går.

Jag har nu kört på reservtanken i en vecka. Displayen räknar pedagogiskt ner hur långt jag kan köra innan det är risk för soppatorsk. Så jag kan ha koll på läget. När den räknat ner till 20 km kvar, ger den upp och börjar visa två streck. Så långt brukar jag aldrig låta det gå. Men idag började mätaren visa två streck. Självklart händer detta precis när jag inte har tid att tanka. Men de två strecken är inte att leka med. Det blir en paniktankning.

Det visar sig då att det bara går i 64 liter. Eftersom jag har en 70-liters tank, innebär det att jag hade 6 liter kvar. Alltså minst 6 mils körning. Jag paniktankade alltså helt i onödan. Typsikt!

P som i Pär
Dagen till ära fick jag uppleva en föreläsning med Pär Johansson. Vilken man. Vilken inspiratör. Det var helt klart årets upplevelse. Det är män som honom, som ger en hopp om framtiden. Läs mer på http://www.parj.se/.

P som i Partner in Crime
Dessutom fick jag sällskap i soffan i kväll igen. Mycket efterlängtat.

Sammanfattar dagen som ett stort P. P som i perfekt, trots paniktankningen.

Lättlurad

Tjejkväll på jobbet. Samma dag som lönen ramlar in. En duktig försäljare som säger exakt det man vill höra.

Alldeles för sent ramlar jag in hemma. Efter en trevlig kväll med god mat och vin. Stolt ägare till "mirakel på flaska".

Kan inte uttrycka i ord hur spänd jag är på att se detta mirakel.

Guldbagge

Ikväll spenderade jag kvällen med Petra Mede. Jag var lite orolig för hur det skulle gå. Jag har ofta tyckt att hon är lite för skrikig och på tok "för mycket". Men ikväll gillade jag Mede.

Hon klev in som värd för filmindustrins personalfest och ägde. Hon hade Sveriges tråkigaste publik. Skådespelare och regissörer med större egon än Joe Labero. Ändå gjorde hon galan helt klart sevärd. Hon var otroligt roligt och träffsäker. Hon var charmerande och underhållande. Hon drev fullständigt med publiken på plats och med sig själv. Och hon hade stenkoll. Respekt.

Några minnesvärda tacktal fick vi höra också. Bland annat Pernilla Augusts innerliga tal. Jag grät faktiskt en tår. Och Peter Dalles roliga tal. Inte visst jag att han var så rolig.

Galans enda bottennapp var när Helena Bergström fick ta emot Biopublikens pris. Framröstad av svenska folket. Allvarligt, hur tänker ni som röstar på Änglagård?

Sjuk

I dag är jag däckad. Umgås mest med alvedonen och soffan. Har som enda målsättning att ge mina barn mat idag. Och bli frisk tills i morgon.

Idol

Efter en grymt effektiv dag, med simskolebesök, lagande av värmepump, handling av present, fixning av timers, tvättning, slipning, betsning och oljning av köksbord. Allt i en salig röra med kompisar som kom och gick. Avslutade vi kvällen med Idolgänget på Läkerol Arena.

Minnah:


Andreas dansar med Carin DaSivla:


Jay:

En riktig Svenssonfredag

En bra dag på jobbet. Med riktigt fullt ös.
Fläskfilé på Mezza Notte till lunch.
Hämtning. Handling. Middagslagning.
Tacos till middag.
Chips och Let's Dance i soffan.
Jag och alla mina fem favoritkillar.
Man har det ganska bra.

Mitt enda problem just nu, när jag tänker efter, är att jag inte ser hela tv:n, när jag sjunker för långt ner i soffan.

Tre viljor

Tre grabbar. Tre viljor. Det är inte alltid lätt att göra alla nöjda.

Men ibland är de rörande överens. Skrämmande rörande. Idag var de grymt eniga om att deras mor har en gummirumpa.

Det innebär tydligen att man har en studsig, mjuk rumpa som går bra att skaka. Som Sean Banan.

Eh. Dags att börja träna kanske?

Nu är vi beredda på ett anfall

Har ni sett grabbarnas senaste lego-grej.

En ninja borg med skelettgubbar, spindlar som kan hoppa iväg, vinglas(!), fängelsehåla, yxor, kedjor och laservapen. Snacka om coolt.
Inte fanken fanns det något liknande på 70-talet inte.

TUR att man har barn som man får leka med.

Har alltid önskat mig en sån...

Idag insåg jag ytterligare en fördel med att vara delaktig i en samfällighetsförening. Man har då tillgång till en sandningsmaskin.

Fattar ni vad mycket grus man kan lasta i den. Fattar ni vad fort man kan springa med den. Fattar ni vad mycket mindre halt det blir efteråt.

Bara fördelar alltså.

Kaloribomb

Vår härliga rookie R har idag passerat tiden när han skulle informerats om att hans provanställning inte övergår till en makalöst trygg tillsvidareanställning. Han är därmed en av oss nu.

Detta firar vi med att han bjuder på tårta. Precis som det skall vara. R hämtade även assietter och skedar till alla. Samt tog upp beställningar på önskad sifferkombination från vår JobMeal-maskin. Självklart serverade han det färdigbryggda kaffet också. Rätt sort till rätt person.

Jag hinner inte skriva mer, men jag tror ni förstår läget. Nu måste jag skynda mig be R hämta min utskrift borta vid skrivaren.

Julgransplundring

Lika mysigt som det är att plocka fram julpyntet till första advent. Lika underbart är det att plocka bort det i januari.

I dag är det den stora undanplockardagen. Julgransplundringsdagen.

Som vanligt slår Logica på stora trumman med sedvanlig plundring. Med korv och bröd. Fika. Paket. Lekar. Dans runt granen. Tomte. Skattjakt. Och, såklart en fiskdamm.

I år fick jag dock bara med mina två minsta killar:


Men det fanns ungar så det räckte till ändå:

Ungefär började jag ana momentet jag alltid fasar för:


Nämligen momentet när föräldrarna skall härma fåniga djur. Hmpf. Fånig lek. Eller hur!? Här får ni en stilstudie på en elefant, med vissen snabel och tung svans:

Disco

När man fyller nio ska det naturligtvis firas med DISCO med kompisarna.

Inte helt otippat stod killarna snart i legorummet och tjejerna ägde på dansgolvet (alla ville dock inte vara med på bild).

En av gästerna, vi kan kalla honom Sven, gav födelsedagsbarnet en Guiness Rekordbok i present. Födelsedagsbarnen älskar att läsa faktaböcker och blev riktigt glad.
Sven kände ändå att han själv inte tyckte att presenten var så rolig. Han berättade därför att han faktiskt fått fyra stycken i julklapp, så han måste ju bli av med dem på något sätt. Underbart!

Med risk för att vara tjatig...

Fredag. Afterwork på Bocken.

Har jag sagt att jag har världens bästa arbetskamrater? Jag är så jävla tacksam att jag har dem.

Idag tackar jag extra för Svennes utomordentliga roast. Underbar!

En om dan

Det kändes som att livet bara svischade förbi. Många dagar passerade, utan att lämna något större intryck. Som en dag ibland alla andra.

Därför skaffade jag denna blogg.

Tanken var att lära mig hitta ett guldkorn, varje dag. En händelse, ett intryck eller kanske en känsla. Att göra varje dag lite speciell. Att inte låta dagarna bara passera obemärkta förbi.

Tittar jag tillbaka på min blogg är det en salig blandning av korta intryck, storslagna händelser och små eller stora känslor. Och lite humor. En litet guldkorn varje dag. En om dan. Precis som det skall vara.

Early bird, Myers Briggs och Grodan

Började dagen med en bussresa redan 5:32. En tågresa och ytterligare en bussresa senare blev det dags för lite Myers Briggs. Alltid lika intressant. Nästan skrämmande intressant. Några möten på det, så kändes det utmärkt med ett par glas rött på Grodan. Nu väntar bara den trevliga tågresan hem. Yeay!

He's back

Mannen med hänget. Mannen med alla ordvitsar. Mannen med de långa armarna. Mannen som alltid är nyfiken på allt. Mannen som dyrkar Matto. Mannen som alltid pratar i telefon. Mannen som alltid ska rita på tavlan. Nu är han tillbaka. Nu är vi fulländade.

Vill nästan inte åka hem idag...

Tillbaka till verkligheten

Äntligen vardag igen. Alla (utom Mattias) är på plats. Så skönt för alla telefoner att vara samlade igen.

Vinterstudion

Ser ni vad besvärligt jag har det? Jag ligger i soffan och njuter av vinterstudion och Andre Pops. I lugn och ro. Då är det något som är i vägen. Jag ser ju inte hela tv:n!

Kalles

Hade en trevlig kväll på Kalles igår. Så trevlig att vi bokade bord även till ikväll.

Så först blev det fördrink, god mat och vin på Kalles:

Välutrustad fönsterbräda på toaletten på Kalles:

Därefter en trevlig avslutning på Helt Enkelt:

Efterlysning

Mina fina fotografier i köket ramlar ner. Krokarna på baksidan håller inte, så jag måste köpa nya. Tavelkrokar verkar dock vara en bristvara. Jag har letat i månader. Överallt.

Någon som har ett tips på var de kan finnas?

Favorit

Får jag presentera min frukostfavorit: Mormorslimpan.

90-års kalas

Sofie, Emelie och Marika fyller 30. Det firar vi på Söderhielmska idag.

De tre födelsedagsbarnen hälsar välkomna. Italiensk buffé stod på menyn.

Därefter var det fest en våning upp:

Dagens ilandsproblem, eller Lisa är inte som alla andra

Kommer hem från jobbet. Samlar ihop all tänkbar smutstvätt. Fyller en maskin. 40 grader kulörtvätt. Känner mig nöjd för att all mörk tvätt fick plats. Det är därmed helt tomt i tvättkorgen för mörka kläder. Sånt tycker jag är skönt.

Så är det dags för en av dagens höjdpunkter. När man får ta av sig jobbarkläderna och dra på sig mysbyxorna. Med byxorna halvvägs uppdragna märker jag att jag inte är ensam där inne. Gårdagens strumpor ligger kvar inne i mysbyxorna. Ja, ni ser själv knölen på utsidan av mitt högra lår! Damn!

Detta kan tyckas vara ett fånigt ilandsproblem. "Det är väl bara att ta ut strumporna från byxbenet." Jo, visst är det så. MEN, strumporna är faktiskt SVARTA. De kommer då hamna i den nyss TOMMA tvättkorgen för kulörtvätt.

Jobbigt, eller hur?!

Uppsala tor

Jag gillar att resa. Idag var det Uppsalas tur att bli förärad med ett besök. Det var dags för en kontroll hos min ögonläkare.

Jag bokade en sjukresa ner. Det innebär att man åker med en förbokad buss från Gävle sjukhus. Det var jag och en massa sjuka pensionärer, som tillsammans med en överviktig busschaufför och P4 Uppland tog oss till Akademiska Sjukhuset. Gratis!

Framme i Uppsala kände jag att det räckte med EN bussresa per dag. Tog därför tåget hem. Insåg när jag närmade mig Uppsalas tågstation att det var ett tag sedan jag var där (passerande i ett tåg räknas inte). Ombyggnationen av tågstationen-som-alltid-varit-under-ombyggnad börjar banne mig bli klar.

Jag hade några minuter till godo. så jag passade på att dokumentera den nya tågstationen i lugn och ro:




Tog mig så småningom upp på perrongen för att invänta tåget. Började i lugn och ro fundera i vilken vagn jag skulle sitta. Hmm. Jag har visst inte en mobilbiljett idag, som jag brukar. Jag har en biljett som skall hämtas ut i automat. Oj. Undrar vart en sådan automat kan finnas? Dags att börja leta...

Ner från spåret. Genom kulverten. Ingen automat här. In i stationshuset. Genom den lilla gallerian. Ingen automat här. Uppför rulltrappan till övervåningen. Irrandes runt bland alla pendlingsautomater, hittade jag tillslut en biljettautomat från SJ. Ingen kö. Tack för det. (Klart det inte var kö. De hade ju gömt dem.) Snabbt skriva bokningsnumret. Missade en bokstav. Nytt försök. Yes. Biljetten skrivs ut. Två minuter kvar till avgång. Full fart tillbaka. Nedför rulltrappan. Genom gallerian. Ut från stationshuset. Genom kulverten. Uppför rulltrappan. Jag hinner! Framme på perrongen. 30 sekunder innan avgång. Inget tåg. Tavlan informerar då om att tåget är försenat. Nähä?!

Ögat då? Jo, det läker som det ska. Fortsatt sjukskrivning. Planerad borttagning av stygnen i augusti. Den som väntar på något gott...

NIO

Idag blir min åttaåring nio. Det är stort.

Tittade på vad jag skrev om honom för ett år sedan, på åttaårsdagen. Inser att allt jag då skrev, fortfarande stämmer. Inser samtidigt vad mycket som hänt sedan dess.

Han är fortfarande världens bästa lillebror, världens bästa storebror, världens bästa kompis och världens bästa son.

Samtidigt är det en annan kille. En stor kille. En mer långhårig kille. En lång kille. En klok kille som klarar det mesta själv. Går själv till och från skolan. Kan laga mat själv. Har koll på sina läxor. Är noga med att komma i tid. Dessutom är han numera en kille med egen iPod. Bara en sådan sak. (Vilket kräver full koncentration, som synes.)

Men främst är han en kille med massor av kärlek. Han älskar sin familj. Älskar sina "husdjur". Älskar sina kompisar. Älskar att gå i skolan. Älskar att göra läxor. Älskar att spela innebandy. En kille som älskar, helt enkelt.

Grattis på nioårsdagen älskade nioåring!

Raka kanter

Snön fortsätter att falla. Jag skottar och skottar och oroar mig för att överhänget skall rasa ned över mina barn.















När jag sedan fått till mina fina kanter på snövallarna, är snart grabbarna där och leker sönder dem.












Tur att pappa kom på besök och skottade ner överhänget och fixade till kanterna på snöhögarna.

Nu är jag nöjd.