Tio-åringen fick denna vinter en ny uppsättning längdskidor, stavar och pjäxor.
Efter att ha använt dem ca 6 gånger försvann plötsligt pjäxorna på skolan. Trist som attan. Gissar att det är vant-häxan som tagit dem. Hon är tydligen inte bara väldigt frusen om händerna. Hon verkar vilja åka längdskidor också. Typiskt.
Nåväl. Det föll på min lott att införskaffa nya. Med ett färskt mått på 10-åringen fot, kändes detta som en enkel match. Insåg snabbt att så inte var fallet.
Av någon anledning är utbudet på barn-pjäxor väldigt begränsat, så här långt in på säsongen. Så när jag tillslut hittade ett par i rätt storlek, med rätt fäste fram på tån, slog jag till direkt.
Men tänk vad dåligt de passade på skidan. Vid en första anblick kan bindningarna se förvillande lika ut. Men det gäller att veta om sulan ska ha en bred skåra eller två smala.
Såklart köpte jag fel modell. Att sedan få tag på rätt modell var svårare. Lyckades tillslut uppbåda en damsko i stl 38 med ovanligt smal passform. Jag slog till.
Strök noggrant över ordet "woman" på lappen och bad sedan sonen prova. De passade perfekt. Sonen var nöjd. Jag var lycklig.
Men nåde den som berättar för honom att han har en damsko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar