Påväg till paradiset

Nu drar jag iväg. Mot paradiset.

Mina barn är redan där. De har varit på mormor och morfar-kollo en vecka. Och nu får äntligen föräldrarna ansluta.

Bara 65 mil kvar nu. Hej vad det går.

Besök i verkligheten

Idag har vi firat en 2-åring och en 6-åring. Ute i Forsby. Där vägen tar slut. Grusvägen, alltså.

Här ute är djuren större en vanligt. Som ni ser.

Hemma igen

Vi avslutade vår road trip med en fika och resefilmvisning i Nacka. Sedan bar det av hemåt.

Har hunnit packa upp väskan och satt på en tvättmaskin. Nu ska jag promenera över till grannen för en tjejkväll. I kväll bjuds det på drinkar i Skönaste paviljongen.

Stockholmsnatt

Road trippen fortsätter till Stockholm. Här bjuds det på strålande sol, god mat och dryck och mycket trevligt sällskap:

Och titta vad Björn ser kort ut bredvid Staffan:

Vi stannar ett dygn till...

Å vad bra vi har det här. Vi stannar en natt till.

Kvällen spenderades med Pier Schmidt, Erik Wedberg och hela hans Rix/Tele2-gäng. Kul!

Lisa och Erik:

Mot soliga Karlstad

Vi lämnar Oslo efter några riktigt fina och minnesvärda dagar. Nu är det dags för sol och lite kalasande.

Först lite sol:

Och sedan kalasande:

Holmenkollen, Aker Brygge och Rosetoget

Måndag. Oslo vaknar till liv igen. Livet rullar på som vanligt. Men inget är som vanligt.

Vi promenerar till bilen, några kvarter från hotellet. Då passerar vi Tingshuset. I dag är det denna byggnad som står i fokus. Det är dags för häktningsförhandling.

De vill se honom. Honom. Den man som just nu förkroppsligar all ilska i världen.

Vi drar dock vidare till Holmenkollen. Tillsammans med massor av glada japaner.

Hoppbacken är en häftig byggnad:

Med en mäktig utsikt:

Vi fortsatte sedan vårt turistande på Aker Brygga. Det blev lunch, fönstershoppning och spaning på de nybyggda delarna:

Vi flanerar genom staden. Ser köerna för att skriva i kondoleansböckerna:

Passerar gator där glaset ännu inte är bortsopat:

Vi tar en paus utanför Stortinget. Vi pratar om livet. Om dess skörhet. Om det läskiga hatet. Om kärlek. Och om skor.

Vi inser att årets road trip inte kommer likna något annat. Denna resa kommer vi minnas så länge vi lever.

Vi inser hur glada vi är att vi är just här. Just nu. Hur obetydliga vi än är, känns det viktigt att vi är här.

Mot kvällen drar vi ut på stan igen. Det är dags för middag. Ganska snart inser vi att det är något stort på gång. En rosenparad. Eller ett rosetog, som norrmännen säger.

 

Plötsligt väller det ut folk. Från alla håll. Med blommor i händerna. 

Det är som att hela Norge bärs fram av Stoltenbergs ord: "Vårt svar är mer demokrati mer öppenhet och mer humanitet men aldrig naivitet". 

Alla är ute på gatorna för att visa sin kärlek. Visa att vi alla bryr oss. Att vi finns här för varandra.

Plötsligt känns inte den planerade middagen så viktig. Inte just nu. Detta är så mycket större.

Vi följer folkmassorna, via Karl Johan, ner mot Rådhusplassen.

Att stå bland dessa människor. Mitt i kärleken till livet. Till det goda. Under en tyst minut. Är nog bland det finaste jag varit med om.

Det planerade tåget blev inte av. Alla gator var fulla av folk, så det gick inte att tåga. Inte organiserat i alla fall.

Men under hela kvällen vallfärdade folk genom staden, från Rådhusplassen till Domkyrkan, med blommor i händerna. Hela kvällen blev ett enda långt rosetog. Där vi alla tågade. För livet. Och kärleken.

Bilder från Oslo - två dagar efteråt

Idag har vi promenerat runt i Oslo. Det går inte att fatta. Det som hänt är så ofattbart. Men ändå så påtagligt.

Det finns ännu inga ord att beskriva hur det känns att vara här. Så nära tragedin att det går att ta på den.
Men det enda vi är säkra på, är att det känns bra att vara här.

Björn framför Stortinget:

En folktom Karl Johan:

Blomhögarna växer:

TV-bolag från hela Europa på plats för att följa dagens gudtjänst:

Provisoriska lagningar:

Polisavspärrningar:

Säpo verkar köra svarta bilar:

Avspärrad gata:

Lite mer inzoomad. Nu ser man de trasiga fönsterrutorna:

Konserthuset: