Dagen som gud glömde

Jag hinner inte med. Det är ett faktum. Har tusen bollar på jobbet som jag nu inte hinner jonglera. Och vad händer då. De ramlar i backen. Krossas. Man får lägga extra tid på att städa. Tid som man inte har.

Idag har jag dessutom spenderat dagen på ett kundevent i Stockholm. Jättekul. Men också stressande. Jag ser ju samtidigt hur bollar krossas. Men jag tänker att tågresan hem skall rädda min dag. Då minsann skall jag jobba undan.

Vad händer då? Just mitt tåg saknar internet-förbindelse. Vilket jag behöver för att kunna göra mitt jobb. Jag kopplar då datorn till telefonen, för att använda telefonens 3G. Men jag får det inte att fungera. Jag startar om datorn. Men det hjälper inte. Beslutar mig att även starta om telefonen. Big misstake. Big misstake. Jag har tydligen fått ny pinkod till telefonen, som jag inte kan. Jag kan alltså inte starta telefonen igen. Så där sitter jag. På tåget mot Gävle. Helt utan koppling till världen utanför. Med ca 150 mail att agera på. Med en 12:a som är ensam hemma. Och en 7:a som väntar på hämtning.

Nåväl. Jag sladdar in i garaget strax efter 18. Läget är under kontroll. Hittar pin-kod. Middag. Läxor. Skulle baka fler kladdkakor, men inser att formen är trasig. Nähä. Snabbdammar huset istället. Tvättar några maskiner. Våttorkar golven. Vattnar blommor. Och nattar barn.

Såklart hamnar 10:ans kvällsfika på det nytvättade golvet. Det är liksom en sådan dag idag.

Nu sover barnen i alla fall. Dagens andra arbetspass tar sin början. Nu med internet.