Krassliga killar

Lillebror tittar på när storebror spelar på telefonen.

Hade massor av måsten på jobbet idag. Men två sjuka killar gjorde att planerna fick ändras.
Smet dock in på jobbet en timme och träffade två av våra nya chefer. Det händer mycket på jobbet nu. Logica har blivit CGI och det omorganiseras för fullt. Det känns spännande och jättekul. En riktig nystart.

Stolt mamma

12:an är omnämnd i tidningen idag:

Silver i stavhopp och faktiskt även brons i stafetten. Mycket snyggt jobbat!

Silvermedaljen!

Klart grabben skall spela pingis!

Han älskar att spela fotboll. Vill gå fotbollsklass på högstadiet. Hoppas på att bli fotbollsproffs. Han gillar även att spela innebandy. Men det är mer en rolig grej. Sen var det dethär med pingis. Det är ju så roligt.

Och tänk, nu vi har hittat träningstider som passar schemat. På andra sidan stan. Men ändå. De tomma träningsdagarna i 11:ans träningskalender, är därmed uppbokade. Tisdagar och torsdagar tränar han nu pingis!

Snabb kille på uppvärmingen!

Julklappen som aldrig kom

12:an fick ett nytt tangentbord i julklapp. Eller fick och fick. Han fick det aldrig. Leverans inom 5 dagar. Jo tjena!

Jag gillar generellt att handla på nätet, men ibland går man på nitar. Idag ledsnade vi på att vänta. Annullerade ordern och inhandlade ett i butik.

12:ans viktigaste krav: Lysande tangenter. -Man måste ju kunna se dem i mörkret.

Absolut!!

Vilodag

Ska man bli frisk måste man vila. Det säger min mamma.

Så. Bortsett från veckohandling och fika på stan, består dagen av att vila.

Att vilja mer än man orkar

Är så less på denna influensa. Jag är inte dödsjuk. Har därmed inte samvete att bara ligga hemma. Men jag är helt orkeslös. Att gå ut med soporna gör mig helt slut. Måste stanna och hämta andan.

Idag ville 7:an åka skridskor. Hur jobbigt kan det vara? Vi packar en matsäck och tar bilen till skridskobanan. Jag tar det väldigt lugnt. Rör inte på mig mer än jag måste. Men blir ändå helt slut. Väl hemma igen somnar jag bums i soffan. Som en klubbad säl. Lagom rolig mamma!!

Nu är 7:an återlämnad till pappan. Resten av kvällen spenderas i soffan med stora hjärtat. Vila blir kvällens ledord.

Att höra ihop

Mitt under pappaveckan får jag plötsligt förmånen att njuta av en bonusdag med 7:an. Jag hämtar honom på ett kalas. Vi åker hem och plockar fram lite fredagsgott. Han tar av sig skjortan och visar stolt att han har ett vitt linne under skjortan. Som en storkille. Jag tar av mig min stickade tröja och visar stolt att jag har ett vitt linne under. Som en storkille.

Vi kryper upp i soffan och myser under värmefilten. I våra vita linnen.
- Mamma, nu ser man hur bra vi passar ihop.

Sex möten

En fullspäckad dag. Skall hinna med sex möten idag. Sex. På lite olika ställen. Sitter just nu på ett försenat morgontåg mot huvudstaden och ser hela min planering spricka.

Men vad gör väl det. Det gäller att inte irritera sig på de problem som dyker upp. Utan att inse att det är det som ÄR livet. Det häftiga livet som ger en utmaningar att hantera. Det kallas att leva.

En dag som fröken

Burr, vad kallt det är här i Oslo. Minus 19 grader i morse. Då gäller det att jobba sig varm.

Idag har jag alltså varit fröken. Eller, kursledare. Har försökt lära 7 norrmän hur de bäst skall arbeta med sin webbplats. Roligt med jobbigt. Och lite skönt att det är över.

Fick äran att bråka lite med SJ också. De har lite svårt att hålla tiden. Men just nu gör det inget. Just nu är det bara magiskt skönt att vara hemma igen.

On the way

Tröttheten ger sig inte. Jag känner mig färdig för slakt. Och hostar konstant. Men jag lyckades pallra mig upp till 8-tåget. Har spenderat dagen på kurs i Stockholm. En mycket givande dag.

Är nu på väg till Arlanda. 17:30 lyfter mitt plan mot Oslo. Bli upphämtad av min kund på flygplatsen för möte och middag. Hoppas även hinna förbereda morgondagen innan jag somnar. I morgon skall jag nämligen hålla en kurs för min kund. Kul!

Reloading

Barnen lämnade till pappan. En 11-timmars arbetsdag. Hem. Packa. Mys i soffan med stora hjärtat. Tidig kväll. I morgon drar jag till Norge.

Trötter

Jag tycker mig vara ganska frisk nu. Ingen feber och ingen våldsam värk. Vare sig i huvudet eller resten av kroppen. Men jag känner mig ändå sänkt. Jag är så trött att jag knappt orkar laga mat till mina barn. Jag ligger mest i soffan och stirrar i taket.

Jag intalar mig själv att det är influensan som spökar. Går och lägger mig i tid. Och hoppas på att vara piggare i morgon.

Dags att städa ut julen?

Så var julen bortstädad. Äntligen. Minst en vecka försent. Vilket kanske egentligen säger ganska mycket om hur sjuk jag varit.

Nåväl. Nu är det gjort. Och lika skönt är det, varje år.

På ren vilja

Jag är långt i från frisk. Men febern och den hemska värken är borta. Det blev därför en dag på jobbet. Även fast jag egentligen inte orkade.

Kvällen spenderas därmed vågrätt. Helt utmattad. Trevlig fredag på er!

On my own

Att ligga däckad hemma, med tre barn att ta hand om, är inte det lättaste. Barnens farmor och farfar har dock varit gudomliga. De har sett till att barnen fraktats till och från skolan varje dag. Dessutom har de handlat och skottat. Vet inte hur jag skulle klarat mig utan dem.

Men nu är de bortresta och jag får därmed klara mig själv. Tack och lov mår jag mycket bättre idag. Så jag har klarat av både att lämna och hämta barn. Har till ochmed smygjobbat lite :)

En dusch senare

Även denna vintriga onsdag har spenderats i sängen. Idag dock utan alvedon. Värken börjar släppa. Febern är borta.

Har precis orkat duscha. Gudomligt skönt. Men jobbigt. Måste vila lite nu.

Börjar ledsna på detta nu!

Fortfarande nedbäddad. Anar en ljusning, men orkar inte ens kamma mig ännu. (Än mindre duscha.) Grabbarna är i alla fall hemma igen. De ser till att jag får i mig lite mat. Idag bjöd de på köttbullar. De har aldrig tidigare smakat så gott som idag.

Ett hej från sjuksängen

I natt var en av de värsta nätterna i mitt liv. Visste inte att man kunde ha så ont i huvudet. Fullproppad med värktabletter, har jag legat och kallsvettas, med ett dunkande huvud. Periodvis var jag tvungen att ta till proflaxandning för att stå ut.

Fördelen med denna huvudvärk är att smärtan i övriga kroppen knappt märks. Alltid något.

Still down

Lyckades ta mig till affären och handla lite mjölk. Annars ligger jag. I sängen eller i soffan.

Däckad

Influensan är här. Idag är jag däckad.

Over and out.

Välkommen Svea

Idag var det dags att välkomna vår nyaste medlem i jobb-familjen. Lilla Svea, tre veckor idag.
En bedårande tös. Ovanligt snäll, om du frågar mig.

Tyvärr fastnade hon inte på bild, så ni får tro mig på mitt ord.

En vecka senare

Var tvungen att ta en paus från bloggen. Behövde landa. Bearbeta. Sörja. Finnas där för de som lider mer än jag.

Men tillslut vänder tankarna. Sakta. Lite i taget. Man börjar känna tacksamhet. Och stolthet. För att man fått lära känna en sådan fantastisk människa.

Så sakteliga gör sig även vardagen påmind igen. Mina hjärtan har kommit hem från Thailand. De senaste dagarna har jag fokuserat på dem. Vi har firat jul, nyår och 11:ans födelsedag. Pratat och kramats. Skrattat. Så makalöst härligt.

Livet är en häftig blandning av sorg och lycka. Och man vet inte hur länge livet varar. Det gäller att ta till vara på varje dag. Varje dag!

Ett litet blogginlägg om dagen, är mitt sätt att få varje dag att räknas.

Vänner. Jag är tillbaka!

Sista andetaget

Idag tog kampen slut. Idag tog han sitt sista andetag.

I denna stund saknar vi ord. Sorgen är för stor.

Vila i frid!

Att vara en mamma

Idag blir min fina 10:a en 11:a. Han firar sin födelsedag med sin far på andra sidan jordklotet. Mellan varven tycker jag så oerhört synd om mig själv för detta. Jag vill vara med honom. Jag vill kunna krama om honom. Höra hans härliga skratt. Se glittret i hans ögon.

Det riktigt värker i hjärtat av saknad.

Så kommer jag att tänka på en annan mor i min närhet. Som just nu ligger på sjukhuset med brutet lårben. Samtidigt som hennes äldsta son är på väg att somna in för gott. Denna starka, fina kvinna som just nu är med om något ingen mor skall behöva gå igenom.

Tänk så futtiga mina problem då ter sig.

Gott Nytt 2013

Nytt år. Med nya möjligheter. Och nya löften.

Det kan vara bra att reflektera lite över sitt liv ibland. På riktigt. Och när passar det bättre, än kring nyår?! Det är så lätt att allt bara rullar på i samma hjulspår. Jag tycker också att det är roligt med nyårslöften. Men tycker att de skall vara positiva, roliga löften. Absolut inget som har med tvång och krav att göra. Absolut inte något bara-äta-nyttig-mat, eller måste-träna-varannan-dag. Dessutom vet vi alla att man totalt glömt bort dessa löften redan i mars.

(Ni trogna bloggläsare kommer kanske ihåg att jag körde månadslöften under 2010. Då kunde ett löfte en månad vara att ta minst en bild om dagen med kameran. Nästa månad kunde det vara att laga en ny maträtt varje vecka. Ganska kul faktiskt. Om än en liten parentes i detta inlägg)

Så klart vill jag ha ett löfte även detta år. Mitt spontana löfte blev att köra minst en after work i månaden. För det ÄR viktigt att njuta av livet.

Men mitt mer seriösa löfte är att prioritera ner jobbet. Det är inte värt att slita som jag gör. Jag har bestämt att gå hem klockan 15:00, varje dag, under barnveckorna. För att finnas där för mina barn. Varje dag. Och helt ärligt struntar jag i om allt skiter sig på jobbet.

Att ha fattat detta beslut känns skönt. Otroligt skönt.