Still a little bit blue

Regnet öser ner. Tankarna snurrar. Jag ger mig ut på en löptur. Mest för att rensa hjärnan. Benen är tunga och stumma. Grusvägen mjuk och sugande. Kan ha varit den jobbigaste turen någonsin.

Kommer hem och möts av min 11:a. -Mamma, visst är jag cool i mina nya glasögon. Han bränner av sitt smittsamma leende och ger mig en kram. Plötsligt är hjärtat varmt igen. Fyllt av kärlek och förtröstan.