Saker man får höra många gånger, kan bli sanningar. Även om det inte stämmer alls. Får man höra om och om igen, att man inte är en bra mamma, börjar man tillslut tvivla. Och även om det är ett pyttelitet tvivel så kan de äta upp en innefrån. Så. När tvivlet infinner sig har jag en snabb lösning: Åk hem. Kliv innanför dörren och ropa:
-Hej, jag är hemma!
En härlig 11-åring kommer då springande. Med armarna utsträckta. Den stora varma kramen får allt tvivel att sakta försvinna. Om den sedan avslutas med en puss på munnen, gör inte det saken sämre.
När jag står och lagar middag kommer han igen. 11:an. Med en present.
- Du skulle få den i födelsedagspresent. Men jag ville inte vänta.
Gulle. Kan ha läsa tankar?
Tvivlet är borta. Kanske en av de största dagarna i mitt liv.
En iPhone väska, gjord i slöjden! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar