9:an gråter varje mamma-söndag. För att det är sista dagen i mammaveckan. Han räknar timmarna till vi skall skiljas åt. Han berättar hur mycket han kommer sakna mig. Jag vet att han även trivs hos sin pappa. Kanske har han bara svårt med avsked? Kanske behöver han hjälp att hantera just avsked?
Idag blev han hämtad extra tidigt. Av farmor och farfar, för en vecka i Övik. Han hoppade av lycka. Gav mig en smackand puss och kvittrade:
- Vi ses om en vecka mamma!
Inte en tår. Inte en ledsen min. Jag inser att det inte är avskedet som är problem. Det är känslan att behöva lämna något, i stället för att åka TILL något.