Min känsla är att många tror att man MÅSTE ha en blogg för att verkligen räknas. Det tror inte jag. Småler lite åt människor som i ett vardagligt samtal om livet, refererar till sin blogg. Ungefär som att det är DÄR livet levs.
Så, vad gör då jag här?
Det började som en helt vanlig arbetsdag. Jag hastar in på kontoret, lite lagom småsen, efter dagislämning. (Problemet är ju såklart inte själva dagislämningen. Den kom inte som någon överraskning. Problemet är min morgontrötthet. Det är alltid grymt jobbigt att kliva upp ur sängen på morgnarna. Och ibland är det helt omöjligt. Detta var en sådan dag.)
Jag startar upp datorn och kollar igenom den senaste mailskörden. Jag jobbar på ett IT-företag och bygger webbportaler och intranät. Ser att vi fått i en akutbeställning. En kund vill att vi snabbt ger dem möjlighet att blogga från en världsomspännande sammankomst. Vi undersöker om Blogger skulle gå att använda för dessa syften. För att ta reda på vilka möjligheter blogger erbjuder, blev jag tvungen att skapa en blogg på blogger. Sagt och gjort. Blogger uppfyllde kraven och några dagar senare hade vi skapat och anpassat en blogg till kunden. Kvar fanns sedan min test-blogg, som inte användes till något.
Då slog det mig, kanske kan jag använda denna blogg till att skriva ner lite händelser och tankar från mitt liv. Det händer ju lite roliga saker i livet ibland. Ett av mina största problem är att jag har uselt minne. Glömmer allt roligt som hänt. Har känt ett behov av att skriva dagbok, för att kunna minnas. Tänkte nu att detta skall bli min lilla dagbok.
Vet inte om inläggen kommer ofta eller sällen. Vet inte heller hur givande de kommer vara. Men nu är jag på gång.
Höres snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar