Jag älskar att klippa gräs. Då menar jag verkligen Ä L S K A R. Jag köpte till och med ett radhus, bara för att få klippa lite gräs.
Jag flyttar in i huset mitt i vintern. Det blir en lång plågsam väntan innan snön är borta och gräset är möjligt att klippa.
Så, äntligen är det dags. Då tar barnen över hela projektet. De är ute med gräsklipparen var och varannan dag. Bara för att det är kul.
Som en god mor uppmuntrar jag såklart detta beteende. Men, så här på kvällskvisten, sitter jag och tittar ut över min fint klippta gräsmatta och känner mig snuvad på konfekten. DET SKULLE VARIT JAG!
Är det detta som kallas gräsänka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar