Vem kan man lita på?

Carl är en mycket bestämd ung man. Han tycker inte att man behöver ha jacka på sig när man cyklar till skolan på morgonen. Inte i slutet av augusti i alla fall. Jag själv och hans bröder är av en annan åsikt. Men han är stor nog att fatta sina egna beslut.

Men som den hönsiga mamman jag är, brukar jag brukar tvinga honom att ta med den till skolan. Ifall han behöver den senare under dagen. Idag hade han dock ryggsäcken fylld med gympakläder. Han tittade på mig med vädjande blick och frågade om han mååååste ha jacka med sig till skolan.

Jag tar en snabbkoll på dagens väder, på yr.no. Inte en gnutta regn på hela dagen. Jag låter honom därmed lämna jackan hemma.

Idag slutade han skolan vid 14-tiden. Då spöregnade det.

Länge sedan jag var så nära

Jag har sprungit till brevlådan. Dag efter dag. Hela sensommaren. Kanske ligger där en kallelse till Ögonkliniken i Uppsala. De har lovat att kalla mig efter sommaren. För att kanske, kanske få ta bort stygnen. i ögat.

Så plötsligt låg där ett brev från Ögonkliniken. Med en faktura. En faktura för uteblivit besök.

Fan. Jag skulle tydligen varit där den 10 augusti. Jag kanske hade varit utan stygn nu, om bara Posten levererat.

Jag slänger mig på telefonen. Inget svar. Visstja, telefontid. Får vänta en heeeel helg. Måndagen kommer. Ringer på telefontiden. Får veta att detta bara är ett akutnummer och om det gäller tidsbokningar får jag ringa ett annat nummer. Ringer det andra numret. Blir ombedd att prata in mitt telefonnummer på en telefonsvarare. Blir uppring senare på dagen. förklarar mitt ärende. Klagar lite på fakturan. Mest för att se om det går att få den krediterad. Damen jag talar med förklarar att faktureringen sköts av sekreterarna. Så hon skriver en lapp till dem. Fint så. Så ber jag om en ny tid. Det kan hon inte heller ge mig. Det måste också ske via sekreterarna. Så hon skriver en lapp till, där hon ber sekreteraren skicka en ny kallelse till mig.

Jag är inte helt säker på att det kommer någon. Men jag kommer springa till brevlådan varje dag, ett tag till. Och hoppas. Samtidigt som jag funderar på arbetsfördelningen på Ögonkliniken. På vem det var som ringde mig. Och varför det inte var sekreteraren själv som gjorde det. Känns som att det varit enklare.

The war is on

Ni har väl läst om det stora post-it-kriget? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13525583.ab
Nu hänger vi på!

Ny favorit

Söndag innan barnvecka betyder storhandling.

Att leva som halvblind innebär att man helst inte handlar i nya butiker. Där man inte hittar.

Men jag har gjort en upptäckt. Nämligen City Gross. Billigt OCH bra.

När jag letar mig mot kassorna krockar jag med denna exponering. Vad säger ni nu då? Är inte detta en bra butik, så säg!

Sommar, sommar, sommar

27 grader och strålande sol. Vilken underbar dag!

Denna sommar har jag ofta haft årets sommarpratare som sällskap under mina löprundor. På dagens runda hade jag Mark Levengood i lurarna. Vilken härlig människa. Jag både skrattade och grät. Förutom Mark, är detta mina absoluta favoriter så här långt: Dilsa Demirbag-Sten, Yukiko Duke, Alice Bah Kunke, Sven Nylander och Leif GW Persson.

Andra som är värd att lyssna på är: Nanne Grönwall, Pia Sundhage, Birgitta Ohlsson, Patrik Sjöberg, Vicky Von Der Lancken, Håkan Juholt, Petra Marklund, Babben Larsson, Lars Ohly, Jan Carlzon och Gustaf Hammarsten

Har några intressanta namn kvar på min lista: Henke Larsson, Karl-Ove Knausgård, Owe Wikström, Leif Mannerström, Timbaktu, Olaf Wretling, Fredrik Gertten, Jonas Jonasson och Thomas Johansson. Tur att sommaren inte är slut ännu.

Just nu sitter jag på en altan. I solen. Sippar på ett glas vin. Och väntar på att maten skall bli klar. Hoppas du har en lika trevlig lördagkväll.

 

Dagen när det plötsligt händer

Idag hände det. Världens morgontröttaste människa är ute och springer före halv åtta på morgonen. Det har aldrig hänt förut. Aldrig.

Orsaken är att Peter bjuder in till en AW. Det var inte igår. Det kan man inte missa. Planen var att träna efter jobbet idag. Så. För att kunna vara med på AW:n, får träningen förläggas till morgonen. Enkel matematik. Som till och med fungerar på mig.

Kommer sedan till jobbet och möts av denna tröja:

Ni ser att det står MATAR va? Med en överviktig dam och bestick i bakgrunden. Underbart!

Dessutom skiner solen och det är varmt och skönt. Blir en glass till eftermiddagsfikat. Och sedan är det helg.

Life is good.

Kärlek på jobbet - del 2

Alltså. Det går inte att beskriva vilka härliga kollegor jag har. I kväll har vi haft en liten happening igen.

Ska med fyra bilder försöka beskriva dem:

Bild ett: Tre killar sitter med sina telefoner. Messar de inte till varandra så messar de åt varandra:

Bild 2: Ord är till för att förvrängas. Så till middag blir det handburgare:

Bild tre: Vi gillar varandra, trots färgblindhet.

Bild fyra: Kärlek!

Kontorsmöte

Nu är det dags för kontorsmöte. Någon chef från Sverige-ledningen skall komma och inspirera oss.

Jag ska bara hämta lite mjölk till kaffet.

En tisdag i solen

Man vet inte hur många varma soliga kvällar vi har kvar i år. Det är lika bra att passa på att njuta.

Skolstart

Tre barn. Så lika. Men ändå så olika.

Minsta sonen börjar förskoleklass. Jag får jag följa med in i klassrummet. Får vara med när han sätter sig runt mattan vid samlingen. Vid lappen som har hans namn. Många är nervösa. Har svårt att sitta still. Det går nästan att ta på spänningen. Helst vill han att jag stannar hela dagen. Innan jag går kramas vi länge och hårt. Och jag får en rejäl puss.

Mellansonen börjar trean. Han vill inte att jag följer med till klasrummet. Men jag smyger dit och tittar. De samlas i en ring runt mattan. De behöver inga lappar för att veta sin plats. De känner varandra väl. De är glada för att träffa alla kompisar igen. De sitter lugnt och njuter.

Äldsta sonen börjar femman. Jag får inte följa med till klassrummet. Men jag smyger dit och tittar. De kånkar in sina sommarminnen till klassrummet. Desto större desto bättre. De sätter sig vid sina skolbänkar. Någon kastar ett sudd genom klassrummet. Det gäller att visa sig cool inför kompisarna.

Tre killar. Samma skola. Men ändå i så olika världar

I dag börjar höstterminen.

Ny säng

Vi lämnar Sundsvall efter ett fantastiskt dop. Jag och tre barn i en bil. Med en säng på taket.

Men det är inte bara en säng. Det är även en möjlighet till ett eget rum.

Carl och Malte delar sovrum. Det fjärde sovrummet används istället som lekrum. Vilket är praktiskt eftersom de sover i en våningsäng.

Men. Med en säng på taket öppnas ny möjligheter. Finns risk att Carl flyttar till lekrummet redan ikväll.

Dop

Idag är det dags för dop. Solstrålen Isabell skall bli döpt och jag skall bli gudmor. En stor dag för oss båda.

Tyvärr blev kameran kvar hemma, så det blir bara några fattiga iPhone3GS-bilder.

Dagens temafärg är i alla fall rosa:

Och efter dopet blir det smarrig smörgåstårta:

Så fel det kan bli

Vi är på väg till Sundsvall. Ska äta middag på vägen.

Grabbarma är ruggigt eniga gällande val av restaurang. Idag gör nämligen Smurfarna premiär på McDonalds. Och Malte ÄLSKAR smurfarna. Därför måste vi äta där. Storebror beställer till och med ett Happy Meal, bara för att brorsan skall få ytterligare en Smurf.

Malte sliter upp boxen och plockar upp Smurfen. Han tvärstannar. Blir knäpptyst. Stirrar chockad på den i några sekunder. Sedan utbrister han.

- De här smurfarna är värdelösa!

Jag håller med. Det ser inte alls ut som en riktig Smurf. Ser ut som en vanlig docka som råkar vara blå.

Sorry McDonalds. Billiga skitprodukter är inte alltid bra reklam. Vi kommer inte äta hos er på vägen hem..

Tror att jag snart har en Personal Shopper

Vi tar en eftermiddagsfika nere vid ån. Pratar om livet. Om att skolan börjar på måndag. Om hur det är att ha syskon. Om man behöver ha nya kläder inför skolstarten. Om varför mamman alltid har likadana kläder på sig.

What? Vaddå, alltid lika kläder?

Hmm. När jag tänker efter ligger det en viss sanning i det. Jeans och blå t-shirt, liksom! Tror jag skall shoppa i morgon.

- Men mamma, köp inget rosa. Du passar MYCKET bättre i blått.

Lunchutflykt

Idag provar vi lunchen på Stora Vall.

Tyvärr för mediokert för att man skulle orka ta sig hit igen och betala 95 spänn för en lunch.

Men sällskapet var det inget fel på.

Han är kär!

Ny, större, cykel förvisso. Men morgonens rasande cykeltempo, kapade den vanliga cykeltiden till en tiondel. Nästan så att mamman inte hann med.

Orsaken heter Lily, är 6 år och har mörkt lockigt hår.

Vad har du lärt dig idag?

Idag börjar Malte skolan. Eller, själva skolan börjar nästa måndag. Men idag startar inskolningen.

Det är otroligt spännande. Så många frågor. Kommer man orka öppna den tunga ytterdörren? Har man fått en egen hylla? Kommer det finnas namnlappar på tavlan? Maltes två viktigaste frågor är dock: Vart är toaletten? och Hur tar man maten? Känns bra att han fokuserar på just dessa två frågor.

Under förmiddagens utelek lärde vi oss även en annan livsviktig sak. I alla fall om man skall leka med de stora killarna i trean: Man rycker TVÅ gånger i kättingen, när skålen är fylld med sand. Så hissar de upp den. Mycket viktigt att veta.

Mitt livs största misstag

Jag brukar inte ångra saker. Varken saker jag gjort eller saker jag inte gjort.

Jag har liksom insett att jag just då fattade det bästa beslut jag kunde. Med den kunskap jag hade just då.

Men. Denna helg ångrar jag mig som aldrig förr.

När jag var 12 år blev jag kär för första gången. På riktigt. Jag blev kär i Purple Rain. Helt vansinnigt kär. Började samla på allt som hade med Prince att göra. Han var min stora idol.

Även om jag under en senare period lyssnade mest på hårdrock, följde Prince med mig i mitt liv. Som en trogen vän.

Men, ungefär i samband med hans namnbyte, tappade jag intresset. Tyckte han flippade ur. Att han hade gjort sitt. Så när jag hörde att han skulle komma till Sverige och spela på Way Out West gjorde jag en krass bedömning av läget. Och valde att inte åka dit.

Det kan ha varit mitt största misstag i livet.

Han levererade en magisk konsert. Eller som Markus Larsson skriver i Aftonbladet:
"Det här är inte bara sommarens bästa konsert. Det här är en av de största jag någonsin sett.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska skriva.
Prince kan inte jämföras med någon annan än sig själv.
En overklig uppvisning av en overklig artist."

Jag får gåshud när jag läser hur han bygger upp sin show.
En briljant artist.
Och vilka låtar!

Och jag var inte där.

Jag borde ha fattat! Jag borde ha fattat!

Trötta ben ramlar ofta över stor tuva - eller nått

Oj, vad roligt det var i går. Idag, däremot, är vi lite tröttare.

Har typ bara åstadkommit en fika på stan och en rask promenad, på hela dagen. Eller rask och rask. Min PT gjorde allt för att höja tempot. Kom med glada tillrop. Växlat med tuffa förmaningar. Men mina ben var helt utan kraft.

Det gick så långt att jag fick lov att ta till foto-tricket. Ni vet, Nämen-å-vad-här-är-vackert.Jag-bara-måste-ta-en-bild. Bara för att få stanna i några sekunder och vila.

Men. När jag står där och fotar. Ser jag plötsligt något i ögonvrån. Vrider mobilen och fotar. Det bara rasslar till så var den borta. Hade inte jag haft kameran igång hade vi aldrig hunnit fota den.

Tänk vad bra att jag behövde vila.

Nu blir det en dusch och en enkel middag på stan med goda vänner.

Bästa kvällen

Första arbetsveckan är slut. Eftersom vi inte får nog av varandra på arbetstid, fortsätter vi med en AW på Söderhielmska. Björn hade bokat bord:

En något decimerad skara fortsatte sedan till Gävle Brygga. Där var det drag. Helt underbar stämning. One Ball Band stod för underhållningen.

Tillsammans med fler härliga vänner avslutade vi kvällen på Bocken:

Det blev en riktig superkväll. Tack alla inblandade.

Run for your life

Idag hände det.

Han hade visserligen lite ont i foten. Och krampkänning i magen. Möjligt att han även maskade med flit.

Men. Idag sprang jag i från min PT. Han såg min ryggtavla, mina spänstiga steg och mitt svajande hår, försvinna i väg. Med en rasande fart.

Jag är nöjd. Min PT är stolt.

Gratis lagring?

Filmkväll.

USB-minnet instoppat i TV:n.
Fin översättning av LEDIGT utrymme.

Never ending story

Jag inser att det aldrig kommer ta slut. Jag kommer aldrig duga. Jag kommer aldrig göra något rätt.

Jag har samlat kraft och energi genom att visualisera ett framtida slut på allt detta. En tidpunkt när respekt och omtanke är ledord.

Men jag inser allt mer att det aldrig kommer att ta slut. Jag kan inte fortsätta leva ett liv där jag väntar på något som komma skall. Som inte kommer. Jag orkar inte det längre.

Jag måste lära mig att leva med detta. Att inte ta åt mig. Att inte låta det dra ner mig.

Jag måste alltså ha en egen plan. Inte bara vara lydig och följa andras.

Sådärja. Insikt är första steget. Sen då?

Det finns alltid något att fira

Tillbaka på jobbet.
Tillsammans med härligt kollegor.
Det måste firas.

Hemma igen

Så var vi hemma igen. Lite mosiga efter den långa bilresan.

Hade tänkt klippa gräset idag. Det behövs. Men regnet sätter stopp för det. Får fokusera på att mysa med grabbarna idag istället. Så här sista semesterdagen.

I morgon börjar vardagen igen. Skönt faktiskt. Eller som min farbror uttrycker det: "Semester är överskattat. Bättre med ett bra liv."

Den nya generationen

Miguel:

Som nyss fyllt ett år:

Isabell:

Stora killarna:

Hela gänget:

125-års party

Detta år har mina föräldrar fyllt 60 respektive 65. Det firar vi idag med en hejdundrande middag för släkt och vänner.

Min moster och morbror tillsammans med jubilarerna:

Jag och min fina syster:

Morbror och pappsen. Fortfarande ganska städade:

En lite stund senare:

Skål!

Things to do in Paradise - when not building

Kramas i gräset:

Spela badminton:

Rensa ogräs i trädgårdslandet:

Njuta av utsikten:

Segla optimist eller paddla kanot:

Sola på bryggan:

Mysa med Isabell:

Sitta i båthuset och filosofera:

Vila på bullfatet:

Lägga fikabrödet i godast-ordning:

Ladda för ett svalkande dopp:

Räkna stenar:

Fota sig själv i mammas glasögon:

Angöra bryggan:

Sitta paralyserad framför datorn:

Äta grädde:

Slå sig fri från en efterhängsen moster:

Njuta av solen:

Läsa kvällssaga för brorsan:

Skratta:

Promenera ut på bryggan med ett glas vin efter middagen:

Ta ett kvällsdopp:

Eller bara njuta av lugnet: