Jag har sprungit till brevlådan. Dag efter dag. Hela sensommaren. Kanske ligger där en kallelse till Ögonkliniken i Uppsala. De har lovat att kalla mig efter sommaren. För att kanske, kanske få ta bort stygnen. i ögat.
Så plötsligt låg där ett brev från Ögonkliniken. Med en faktura. En faktura för uteblivit besök.
Fan. Jag skulle tydligen varit där den 10 augusti. Jag kanske hade varit utan stygn nu, om bara Posten levererat.
Jag slänger mig på telefonen. Inget svar. Visstja, telefontid. Får vänta en heeeel helg. Måndagen kommer. Ringer på telefontiden. Får veta att detta bara är ett akutnummer och om det gäller tidsbokningar får jag ringa ett annat nummer. Ringer det andra numret. Blir ombedd att prata in mitt telefonnummer på en telefonsvarare. Blir uppring senare på dagen. förklarar mitt ärende. Klagar lite på fakturan. Mest för att se om det går att få den krediterad. Damen jag talar med förklarar att faktureringen sköts av sekreterarna. Så hon skriver en lapp till dem. Fint så. Så ber jag om en ny tid. Det kan hon inte heller ge mig. Det måste också ske via sekreterarna. Så hon skriver en lapp till, där hon ber sekreteraren skicka en ny kallelse till mig.
Jag är inte helt säker på att det kommer någon. Men jag kommer springa till brevlådan varje dag, ett tag till. Och hoppas. Samtidigt som jag funderar på arbetsfördelningen på Ögonkliniken. På vem det var som ringde mig. Och varför det inte var sekreteraren själv som gjorde det. Känns som att det varit enklare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar