Mitt livs största misstag

Jag brukar inte ångra saker. Varken saker jag gjort eller saker jag inte gjort.

Jag har liksom insett att jag just då fattade det bästa beslut jag kunde. Med den kunskap jag hade just då.

Men. Denna helg ångrar jag mig som aldrig förr.

När jag var 12 år blev jag kär för första gången. På riktigt. Jag blev kär i Purple Rain. Helt vansinnigt kär. Började samla på allt som hade med Prince att göra. Han var min stora idol.

Även om jag under en senare period lyssnade mest på hårdrock, följde Prince med mig i mitt liv. Som en trogen vän.

Men, ungefär i samband med hans namnbyte, tappade jag intresset. Tyckte han flippade ur. Att han hade gjort sitt. Så när jag hörde att han skulle komma till Sverige och spela på Way Out West gjorde jag en krass bedömning av läget. Och valde att inte åka dit.

Det kan ha varit mitt största misstag i livet.

Han levererade en magisk konsert. Eller som Markus Larsson skriver i Aftonbladet:
"Det här är inte bara sommarens bästa konsert. Det här är en av de största jag någonsin sett.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska skriva.
Prince kan inte jämföras med någon annan än sig själv.
En overklig uppvisning av en overklig artist."

Jag får gåshud när jag läser hur han bygger upp sin show.
En briljant artist.
Och vilka låtar!

Och jag var inte där.

Jag borde ha fattat! Jag borde ha fattat!