Ont, det gör ont

Efter en heldag i trädgården var jag ganska mör. På något sätt fick jag ändå för mig att avsluta gårdagen med en liten löprunda. En liten, liten, väldigt lugn runda:

Jag börjar lite mjukt i promenadtempo. Lugnt så det förslår. Det är bäcksvart ute och jag går längs en gammal grusväg. Det finns en sporadisk belysning, men mellan lamporna ser man knappt vägen. Efter en kilometer ser jag en skum man som lufsar fram, en bit framför mig. Jag är inte direkt mörkrädd. Men jag gruvar mig lite för att passera denna figur. Plötsligt blir jag omsprungen av en ung tjej och hennes pappa. I likadan kläder och med tidtagarur. I ett rasande tempo. Hur sportiga och vältränade som helst. Snabbt ser jag ser min chans att inte behöva passera lufsen helt ensam. Jag sätter fart på dököttet och hänger på dem.

Precis när vi passerat lufsen, stannar mina löparvänner. Snopet ser jag mig själv springa förbi dem. Fortsätter framåt i mitt lugna löpartempo. Efter en kilometer kommer de farande igen. I samma höga tempo stormar de förbi mig. Jag inser att de kör intervallträning.

Vi forsätter sedan att springa om varandra, om vart annat. Hela vägen hem. De tränar enligt sin plan. Och jag joggar på i mitt vanliga tempo. Jag fastnar helt i denna dragkamp och sporras av att jag hela tiden kommer i kapp och förbi dessa vältränade muskelpaket. Glömmer alldelens bort att jag skulle ta det lugnt idag. Fast än hela min kropp värker av smärta.


När jag kommer hem är jag så trött att jag faller ihop på golvet. Finns inte en chans att jag skall orka stretcha. Tar en timme innan jag ens orkar duscha.

Det var igår. Idag kan jag knappt gå. Ont i varenda muskel. Så går det när man skall bevisa för två helt okända människor att man är mer vältränad än det ser ut. Smart.

Höststäddag - del 2 (2)

Så var det dags för höstens andra städdag. Denna gång på min folkbokföringsadress. Sämre väder idag. Men fler hjälpredor.

Nu blir det grillad korv. Sedan skall jag gå lös på den egna häcken. Den skall ansas.

Så mycket bättre!

Två fulla bilar till återvinningen. Därmed är jag en gammal soffa, en fåtölj och en kontorsstol fattigare. Blev även av med allt emballage från min nya soffa samt några säckar löv. Skönt.

Hela möbelrokaden är dessutom avklarad. Soffan är monterad och står på plats. Och vet ni vad. Den fick plats. Hade tänkt att lägga ut en bild, så ni får se hur stor och fin den är. Men det är dessvärre för mörkt. Ni får hålla er till tåls.

Nu dukar vi fram för lördagsmys i nya soffan. Stora frågan är om vi skall ligga i soffans myshörna eller sträcka ut oss på divandelen? Oavsett, är denna soffa Så Mycket Bättre. Någon som vet om det är nått bra på TV:n i kväll?

Too big for your britches

Klart att jag ska ha den största soffan. Klart att jag ska ha hem den idag.

Allt man behöver är en förhoppning om att den faktiskt får plats, en släpvagn och en stark bärhjälp. Jag är en jäkel på att mäta, möbelfirman har en släpvagn och jag är dessutom utrustad med en stark kille.

Så. Nu är soffan hemma. Inplastad och omonterad. Min plan är nu att laga middag och låta bärhjälpen montera soffa. Men först måste vi bära runt lite möbler. Och hålla våra tummar för att soffan ryms.

När jag tänker efter borde jag kanske passa på att måla om samtidigt

Jag har köpt en ny soffa. Jo, ni hörde rätt. Efter flera år med en liten tvåsits IKEA-soffa har jag nu lättat på plånboken och beställt en ny soffa. En stooor soffa. Med divan och hångelhörna. Med leverans före jul. I bästa fall.

Nu fick jag dock precis veta att exakt den soffa jag beställt, redan finns i butiken. Med omedelbar leverans. Jättekul så klart. Men.

För att nya soffan skall få plats, måste den gamla kökssoffan säljas/slängas. Det tunga bokskåpet flyttas till annan vägg. Det bord som står där, måste jag hitta en ny plats till. Den lilla soffan måste flyttas till 9:ans rum.

För att den lilla soffan skall få plats, måste bord och stolar flyttas till 6:ans rum.

För att bordet och stolarna skall få plats, krävs en om-möblering i 6:ans rum. Sängen måste flyttas. Skrivbordet måste slängas ut. Och kläderna måste flyttas till en lägre byrå. När vi ändå flyttar kläderna till den lägre byrån, borde jag rensa bort urvuxna kläder. Samt fylla på med ärvda kläder från brödernas garderober.

Ja, just det. Jag måste köpa den låga byrån också. Och hitta en affär som säljer dem.

Känns som att det vore bra om soffan kommer först på måndag.

Humorn faller inte långt från trädet

Vi packar badkläderna för en kväll på badhuset. Jag packar även ner en flaska hudkräm.

9:an, som inte smörjer sig mer än nödvändigt, undrar varför.
-För att man blir så torr av att bada, svarar jag, samtidigt som jag packar ner schampo och balsam.

Svaret kommer blixtsnabbt:
-Mamma, man blir blöt av att bada. Inte torr.

Morotsglas

Tisdagar är farfardagar för M. Farfar hämtar på skolan, farfar lagar middag och farfar följer med på gympan. Världens bästa farfar.

När M sedan kommer hem har han alltid med sig en överraskning.

Det är så farfar jobbar.

Förra gången var det en hembakad äppelpaj. Idag var det morotsglas. Är de inte fina, så säg!

En sväng ner till dödsriket

Skolan har ett fint bibliotek. Med många bra böcker. Och nån dålig.

På fredagar går sexåringarna till biblioteket. Denna gång kom M med en bok som skulle handla om en pojke och hans älskade husdjur. Det gjorde den också.

Men husdjuret dog redan på första sidan. På andra sidan ramlade pojken ner i en vägbrunn och hamnade i dödsriket. Resten av boken tillbringade han i dödsriket, letandes efter husdjuret. Tillslut hittar de varandra. Men bara för att husdjuret skall kunna förklara att han vill stanna kvar där. Pojken blir så tvungen att återvända ensam. Till sitt ensamma hus.

M tyckte att det var den hemskaste sagan någonsin. Jag försökte förklara att boken ville visa att det inte är farligt att dö. Att man får det bra även efter döden. Men den känslan gick inte fram till en 6-åring. För honom var boken bara sorglig. Han somnade med tankar om varför husdjuret inte ville komma tillbaka till pojken.

Tror han lyckades låna skolans sämsta bok.

Höststäddag - del 1 (2)

Idag har vi krattat. Och krattat. Sopat lite. Krattat lite till. Och fikat. Det har varit städdag i Fridhemsgläntan.

Nu är löprundan och veckohandlingen dessutom avklarad. Dags för middag.

En lördag med sofftema

Rensning i förråd. En tur till återvinningen.

Därefter provsittning av soffor. Hittar en tänkbar kandidat. Måste bara hem och mäta.

Men först. En macka.

En magisk afton

Så var det fredag igen. Skönt.

Telefonen är återställd och synkad. Till och med talböckerna är tillbaka.

De sista veckoavstämningsmailen är skickade och vi går till Bocken och väntar in M o N. Plötsligt sitter vi på O´learys och får ytterligare sällskap av A-K och H. Fantastiskt roligt.

One Ball Band gör som vanligt att kvällen blir extra trevlig.

Nu närmar det sig lördag. Vilket innebär att M fyller år. Det firar vi med lite skumpa.

En buggig tillställning

Idag har vi kört en annorlunda AW. Eller, vi började som vanligt på Bocken och avslutar på O´learys. Men där emellan, mina vänner, var det bugg som gällde.

Att gå in i danslokalen, var som att träda in i en annan tidsålder. Fascinerade, lite läskigt och mysigt.

Vi tog lydigt av oss skorna och gick en trappa upp.

Där uppe blev vi hårdmanglade av ett gäng proffs. Svettigt och roligt. 

Det hela avslutades med en uppvisning. Av några som verkligen kan bugga. Imponerande.

Quality time with my iPhone and my iNerd

Idag skall det uppgraderas. iOS5 skall göra sin inträde i mitt iLife. Jag har stora förväntningar. Enligt min iNerd kommer livet aldrig bli sig likt.

Men. Just nu går det inte så bra. Trots att det hela dirigeras och övervakas av iNerden.

Efter 3 timmar är nu min telefon helt tom. Helt utan operativ. Vi drar igång en fabriksåterställning och går och lägger oss.

Det kan hända att jag är lite bitter i morgon. Eller jag menar iMorgon.

From the bottom of my purse

Djup ner i handväskan. Längst nere på botten. Där kan vad som helst finnas. Tydligen.

Idag hittade jag 98 bilar. Frågan är hur de har kommit dit. Jag har absolut ingen aning.

En enkel middag på restaurang

Idag äter vi inte middag på Bocken. Inte heller på O´learys.

Nope. I kväll provar vi något nytt. Helt Enkelt.

Varför gråta över spilld mjölk?

Vi åker tåg. Spelar på datorn. Häller ut en kopp choklad över hela bordet. Konstaterar att telefonens kamera faktiskt fortfarande fungerar. Nu med sensuell mjölkhinna.

Hockeyfesten

Premiärtur

10 dagar efter den stora invigningen fick vi idag äran att köra den nya E4:an mellan Söderhamn och Hudiksvall. Jag brukar inte gå igång på vägar och asfalt. Men, god damn, vilken rackarns fin väg. Det var ett sant nöje att köra den nya sträckan.

Nu är vi framme i Sundsvall. Dags för middag och kalas. Vi firar en 12-åring och en 29-åring. Grattis på er!

A deal is a deal

På tisdagar har han hemkunskap på schemat. På torsdagar har han sin matlagningsdag här hemma.

Avtalet säger att han i samband med denna torsdagsmiddag skall tillaga tisdagens hemkunskapsrecept.

-För då hinner du handla på onsdagen mamma.

Så idag kokar vi kräm. Den skall vi äta till efterrätt. Efter fiskpinnarna.

Onsdag, udda vecka

06:30
Väckarklockan ringer. Lisa snoozar.

06:39
Väckarklockan ringer igen. Lisa kliver upp. 9:an och 11:an sitter redan och äter frukost. Lisa funderar hur hon lyckats åstadkomma två så morgonpigga barn. Gnuggar sig i ögat (det icke opererade) och kliver in i duschen.

06:59
9:an och 11:an är packade och klara. Med nyborstade tänder och bäddade sängar. De vet vad som krävs för att få sitta vid datorn på morgonen. Lisa har fått på sig kläder och väcker den morgontrötte 6:an. Han vänder sig om och somnar om.

07:05
Lisa har borstat tänderna, laddar en tvättmaskin och packar jobbväskan. Går återigen och väcker 6:an. Denna gång lyfts han ur sängen. Landar som en degklump i Lisas famn.

07:15
6:an är vaken. Nu i duschen. Lisa kammar håret.

07:30
6:an har fått på sig kläder och sitter nu och äter frukost. Långsamt. Lisa brer sina frukostmackor och stoppar ner dem i väskan.

07:40
6:an äter fortfarande frukost. Och nej, skynda är ett ord han inte förstår innebörden av. 9:an och 11:an ledsnar på att vänta. De cyklar till skolan.

07:50
6:an är mätt. Nu skall bara skorna på.

08:05
6:an lämnas på skolan. Han vinkar glatt.

08:15
Lisa landar på kontoret. Bockar av morgonens måsten. Hinner även kissa.

09:40
Lämnar kontoret. Tar bilen till tågstationen. Ringer exet. Tänker passa på att avklarar dagens samtal under bilkörningstiden. Inget svar. Typiskt.

10:06
Tåget lämnar stationen på angiven tid. Exet ringer. Toppen att ta avstämningen inför övriga SJ-resenärer. Nåväl. Hinner sedan äntligen äta frukostmackan.

10:50
Passerar Uppsala. Förbereder dagens möte och dricker kaffe.

11:30
Framme i Stockholm. Snabblunch.

11:55
Försöker hitta nedgången till tunnelbanan. Jäklar vad de bygger om. Och, så bra ser jag visst inte.

12:15
Framme vid Liljeholmen.

12:30
Eftermiddagsmöte med ny kund. Mycket trevligt.

14:45
Tackar för mig och hastar till tunnelbanan.

15:16
Rullar norrut igen. Med snygg tåggranne. Skriver mötesanteckningar. Och svarar på ett gäng mail.

16:55
Framme på tågstationen i Gävle.

17:10
Sladdar in på parkeringen vid skolan. Möts av en gråtande 6:a. Han vill inte gå på simskolan idag. För Linnea skall inte gå. Och det är läskigt att gå själv.

17:20
Landar hemma. Nu med en 6:a som skall försöka våga gå på simskolan ändå. Lisa värmer mat till barnen. Barnen äter. Lisa packar badväskor, hänger tvätt och sätter på en ny.

17:40

Vi sitter i bilen. Påväg till badhuset.

17:55
Ombyte i omklädningsrummet.

18:00
Simskolan börjar. 6:an är laddad. 9:an badar i stora basängen.

18:30
Simskolan är slut. Nu gemensamt bad i stora basängen.

19:00
Dusch och hemgång

19:25
Hemma igen. Lisa äter middag. 6:an äter kvällsfika. 9:an läser läxa. Kvällssaga och nattning av 6:an.

20:05
6:an sover. Lisa röjer i köket och hänger en tvätt.

20:30
Nattning av stora killar.

20:45
Lisa jobbar. Fortsätter med anteckningarna från dagens möte. Sneglar på Arga Snickaren. Han är fasiken hård ikväll. Finns det inte ett visst värde att man skall göra det man är bra på?

21:00
9:an kan inte somna. Det visade sig att han behövde lite mamma-mys.

21:15
Alla grabbarna sover. Lisa skriver klart mötesanteckningarna. Mailar kund. Sneglar på Bron. Men orkar inte riktigt bry sig. Skriver gårdagens blogginlägg. Bakdaterar det och publiserar.

22:00
Ringer kvällens trevliga samtal. Visar sig att jag stör i en iOS5-uppdatering. Synd! Går igenom dagen. Sorterar i hjärnan och planerar lördagen.

22:36
Vi säger godnatt och lägger på. Lisa borde sova. Men Lisa mailar Maria och börjar därefter skriva detta inlägg.

23:15
Inlägget är klart för publisering. Hög tid för att borsta tänderna och ställa väckarklockan. Det är en ny dag i morgon. Sov gott.

Att vara den enda på en buss utan grått hår

Då har jag varit i Uppsala igen. För sista gången på länge, visade det sig.

Undersökningen gick jättebra. Infektionen är borta. Allt har läkt. Jag är utskriven.

Det innebär att jag just nu gör min sista resa med sjukresebussen från Uppsala. Inser att medelåldern på bussen kommer öka drastiskt från och med nu.

Firar detta med en kaka till kaffet. Dagen till ära.

Måndag, udda vecka

Grabbarna är tillbaka. Vi firar med en äppelkaka från gårdagens födelsedagskalas.

Dagens citat

Oj, vad trevligt vi hade igår. Idag sprakar dock inte livet lika färgglatt.


Idag får ni hålla tillgodo med detta kloka citat:

You can nerver make the same mistake twice.
Becauce the second time you make it, it´s not a mistake, it´s a choise.

Drängen is in da house

Idag har vi finbesök. Drängen är här.

Vi börjar lugnt med en drink:

Och jättegod mat på Bocken:

Sedan spårade det ur:

Dags att dra vidare ut på stan:

Från en soffa nära dig

Ser ni den lilla pucken framför TV:n. Det är en AppleTV. Bara att koppla in, så kan man se filmer och TV-serier via iTunes. Coolt. Ikväll blir det hemmakväll i soffan.

Hockey night

En hektisk dag på jobbet.

En borttappad flaska med ögondroppar. Igen. Förnyande av recept. Uthämtande av nya ögondroppar. Nu med senilsnöre.

Ett utvecklingssamtal senare (säsongens första).

Landar nu på O´learys för mat och hockey. Trevligt.

Undrar vilket djur han kommer hitta i köket nästa vecka

Att vara särbo är en ständig kamp. En kamp om vem man ska vara hos. En kamp om vem som skall packa bortamatchväskan. Som vanligt är min lösning på ett problem att göra plus-listor:

Plus för mannens radhus:

• Närmare till jobbet/stan/krogen
• Bekvämare säng
• Större TV
• Skönare soffa
• Enklare att se film från datorn
• Närmare till affären

Plus för mitt radhus:

• Behagligare temperatur i sovrummet

Som ni ser är listan aningen ojämn. Så ni kan gissa vart vi vanligtvis sover. Ni kan därmed också gissa vem av oss om lever i en kappsäck. Som packar ner och packar upp.

Men nu känner jag förändringens vindar blåsa. I dag fick jag ett tungt argument på min lista.

•  Mindre spindlar i köket

Jag ser genast ljuset i tunneln.

Kanelbulle och apple

I går kväll hängde sig min iPhone. Det enda som syntes var ett litet kugghjul. Det gick inte att starta om den. Det gick inte att synka den. Tänkte att det var väl lämpligt. Snart släpps nya iPhone5.

Men framåt lunch tog batteriet i telefonen slut. Satte den på laddning och vips fungerade den igen.

Attans. Får väl dras med min 3GS ett tag till då. Tröstäter lite kanelbullar. Det är ju ändå kanelbullens dag.

Så blev det kväll och dags för applevaka. Följer den roat på Twitter. Folk är helt chockade. Det kommer ingen iPhone5 i år. Apple släpper enbart en 4S. Folk rasar. Aktien sjunker. Jag tittar kärleksfullt på min 3GS och är glad att den vaknade igen. Firar lite med hembakad äppelkaka. Vad annars?

Och på hösten faller löven

Innan jag somnade igår gjorde jag en hemsk upptäckt. Jag insåg att en arbetskamrat troligtvis förlorade sin fru i somras. Han jobbar på en annan avdelning och jag känner honom inte väl. Men jag vet mycket väl vem hans fru är. Eller var. Hon var en jättetrevlig, lugn och mysig tjej. Med tre små barn. Det verkar ha gått snabbt. Plötsligt är hon bara borta. Jag känner oerhört för änkemannen. Kan bara ana vad han nu går igenom. Men när jag tänker på de tre barnen blir jag alldelens förtvivlad. Det gör så ont i hjärtat att jag knappt kan andas. Inget barn skall behöva förlora sin mamma. Inget.

Så ringer klockan. Det är måndag morgon. Dags att lämna barnen för en pappavecka.

Det är blött ute. Jag tvingar Malte att ta på sig sina obekväma regnbyxor, eftersom de andra är kvar på skolan. Han tjurar hela vägen. Säger att byxorna gör ont. Jag peppar honom. Berättar hur bra det går. Att byxorna kommer bli mjukare om han använder dem lite. Men han tjurar bara mer och mer.

Väl framme på skolan gråter han av smärta. Det gör så ont av byxorna. Då inser jag plötsligt att han faktiskt har ont. Inte i benet, utan i hjärtat. För att mammaveckan är slut. Jag säger att jag förstår att han har ont. Jag säger att jag känner likadant. Men att vi måste komma ihåg att han är en del av mig. Att jag alltid finns i hans hjärta. Han har svårt att släppa mig. Han överöser mig med kramar och pussar. Tårarna rinner ner på hans kinder. Vi säger hej då. Han sätter sig i samlingen. Ser hur han torkar bort tårarna och försöker samla sig.

Jag går ut från klassrummet. Med en klump i hjärtat. Vet att jag måste gå. Men jag vill inget annat än att stanna kvar hos honom. För alltid. Tårarna börjar rinna ner för kinderna. De går inte att stoppa längre.

Tänker på de tre barnen som förlorat sin mamma. Tänker på mina barn. Som faktiskt får träffa sin mamma om en vecka. Inser att man skall vara tacksam för det man har. Och inte fokusera på det man saknar.


Blinkar bort tårarna. Tittar upp mot trädkronorna. Ser löven. Alltså själva löven. Inte bara olika nyanser av grönt. För första gången på kanske 10 år. Men kan inte riktigt glädjas åt det. Inte just nu.

Söndagsblues

Så var det söndag kväll igen.
Veckopengen är utdelad.
Barnen är nytvättade.
Väskorna är packade.
Morgondagens kläder framlagda.

Vi har kramats extra mycket ikväll. I morgon börjar pappaveckan.
Jag vänjer mig aldrig.

Häck och bak

Vilken dag. Underbart väder. En skön löprunda. Rensning av häcken. Fönsterputs. Och huset fullt med ungar.

Några av dem ville baka lite. Så samtidigt som en kladdkaka växte fram på köksbordet, blandades en bröd-deg vid diskbänken.

Om någon undrat hur många 11-åringar det behövs för att blanda en deg, är svaret TVÅ. En som håller i elvispen och en som rör skålen.

Roligt hade vi. Och gott blev det: