Möt fröken Päron

I går fick jag min dom. Jag fick höra att min kropp är av modell Päron. Samt att jag passar i djupa färger.

Jag spenderade nämligen ett par timmar på en stilanalys, som jag så vackert vunnit.

Detta får stora konsekvenser. Jag måste nu gå igenom hela min garderob. Rensa bort allt som inte passar. Och acceptera att jag har en undertung kropp. Av modell Päron.

Lovar att aldrig mer klaga. På något.

Vill bara meddela att vi igår blev bjudna på världens godaste muffins. Det var han med stolen som bjöd.

Nu är allt förlåtet.

Allt.

Det måste vara något med blicken eller den halvöppna munnen

Som ni vet var jag och badade på badhuset i lördags. Jag kom i håg allt viktigt. Tog med schampo, balsam, duschkräm och hudkräm. Kom till och med ihåg att raka benen. Däremot glömde jag att ta med hårborste.

Är det någon gång jag verkligen behöver en hårborste, är det efter några timmar i klorvatten. Mitt hår gillar det inte och detta visar det med onödigt tydlighet.

Väl hemma glömde jag helt bort att borsta mitt oborstade hår. Och till på söndagen hade det legat till sig ganska bra. I morse kammade jag mig tillslut, dock i mörker och utan att titta i en spegel.

Det första jag får höra när jag kommer på jobbet är:
- Vilken porrfrisyr du har idag.

Jag kände en lite oro. Gick och tittade mig i spegeln. Äsch det var ju inte så mycket värre än vanligt. Lite mer färglös bara.

Första söndagen innan ankomsten

- Mamma, vad betyder advent?
- Hmm, väntan, tror jag. Väntan på julen. Eller Jesus.

Så fel jag hade.Vi googlar och ser att det betyder ankomst. Jesus ankomst. Idag är alltså första förberedelsedagen inför Jesus ankomst. Eller kanske julklapparnas ankomst.

Jag har dock missat att det är idag man skall BÖRJA förberedelserna. Jag har redan sprungit flera dagar i affärer för att hitta nya stjärnor och stakar. Jag har haft en förmåga att köpa skitstjärnor på diverse skitbutiker som knappt håller en jul. Med små värdelösa magneter som lossnar efter en vecka. Nu skall jag minsann inte köpa massa billigt krafs, utan satsa på rejäla doningar, som inte är baserade på tunn papp.

Lite bedrövad började jag idag plocka fram mitt lager med juldekorationer. Trots alla timmar jag spenderat i olika butiker har jag inte hittat det jag söker. Jag har alltså bara mitt gamla lager att tillgå.

Plötsligt hittar jag två stora kartonger i förrådet. Innehållandes två fina stjärnor. Som jag troligtvis köpte på rea efter julen i fjol. Och helt har glömt bort. Ibland slår jag verkligen mig själv med häpnad. Underbart!

Så mycket större

Vi har fått massor gjort idag. Städat ute-förrådet. Det blev så fint! Fixat elkontakt ute. Fixat elkontakt inne.  Burit ut massor av prylar till förrådet. Fixat ljudanläggningen.

Vi har även hunnit med ett besök på badhuset.

Allt detta medans ni bara undrar över min nya, stora soffa. Hur ser den ut? Hur stor är den?

Här kommer äntligen en bild! I skrivande stund ligger jag i divandelen. Två av grabbarna ligger i hångelhörnan, i andra änden av soffan. Väääldigt långt borta. Hoppas att detta stillar er nyfikenhet en aning.

Nu tillbaka till Så mycket bättre!

LAN-kväll

Fredag kväll. Glögg och pepparkakor. Taco-middag. 

Killarna hamnar sedan osökt vid datorerna. Deras föräldrar njuter av lugnet i soffan.

Trevlig kväll alla vänner!

Lite avhållsamhet gjorde susen

Har inte gjort det på 18 dagar. Så långt uppehåll har jag inte haft sedan i maj. Eller nått. Under denna tid har jag endast fuskat med lite crosstrainer. Inte ett löpsteg på två och en halv vecka.

Idag gav jag mig ut igen. Tog hela rundan. Helt utan smärta. Jag kunde röra benen framåt utan att ha ont. Efter två kilometer började det kännas i benen. Ni vet, otränademuskler-bränna. Men ingen smärta i höfterna. Mycket härligt. Jag log hela vägen runt.

Log gjorde även alla jag mötte. Vilket troligen berodde på att jag lånat 6:ans reflexväst.

Dagens läxa

Jag har fått besked. Svart på vitt. Tydlig information som lättar mitt hjärta. Även om informationen i sig själv är tragisk. (Önskar av hela mitt hjärta att det vore annorlunda.) Så var det oerhört skönt för mig. Att få veta. Att få upprättelse. Jag går nu med lättare steg. Med ett nytt mod.

Nu rabblar jag följande mantra: Lita på dig själv. Låt ingen få dig att tvivla. Och oroa dig inte. Sanningen kommer fram tillslut.

Nu återstår bara det stora beslutet. Använda informationen klokt eller gå ut i krig?

701

Har länge sett att jag närmar mig mitt 700:ade inlägg. Det tänkte jag fira. Eller i alla fall omtala att jag firar. Eller i fall se till att ha med talet 700 i rubriken för inlägget. I går publicerade jag dock ut mitt 700:ade inlägg. Utan att ha den blekaste aningen om det.

Så. Därför firar vi idag istället inlägg 701. Detta gör vi storstilat med kladdkaka. Denna gång med vaniljsocker i. Gott som attan.

Detta resulterade i att 9:an var en aning sockerstinn. Och hade svårt att somna. Ville absolut se på TV fastän klockan var över 21. Vilket han naturligtvis inte fick. Då skulle han minsann inte lägga sig ner i sängen heller.

Nähä, sitt och sov du om du vill. Inte gör det mig något.

Som man bakar får man städa

I går kväll beslutade jag mig att slänga ihop en kladdkaka, för att ta med till jobbet. Fyller man år måste man bjuda på fika på jobbet. Det är en regel. En viktig regel.

Vispade snabbt ihop smeten och svisch in i ugnen. 35 minuter senare ringer klockan. Ugnen innehåller då en bubblande, fräsande gegga. En gegga som väller ur formen och ut i ugnen.

Ja. Titta själv på det två små burkarna. Lite snett uppifrån ser de väldigt lika ut. Eller hur?

Som tvillingar! Inte konstigt att jag råkade ta bikarbonat istället för vaniljsocker i kakan.

Jag menar, jag har ju även min syn att skylla på.

Nåväl, nu fick jag möjligheten att köpa min favorittårta på bageriet istället:

Tror även att min mamma är lite extra stolt. Stolt över att Bikarbonat ens finns i mitt hem.

Min dag

Så är det då min dag. Min födelsedag. Har blivit uppvaktad med födelsedagsmusik, paket och frukost.

Nu är det dags för veckohandling och födelsedagsbak. Innan jag avslutar dagen med mina grabbar.

Födelsedagsfirande

Vilken underbar dag. Idag blir jag firad. Ordentligt. Födelsedagsmiddag på Bocken:

Sedan fick jag se min stora idol, Magnus Betnér. En och en halv timme av underbar underhållning. Träffsäkra repliker rörande allt från småbarn, via Japansk porr, till världspolitik. Imponerande.

Nu blir det en drink på Kalles, innan vi vänder kosan mot Bocken. Gissar att det blir lite skumpa vid 12-slaget.

Premiär igen

Världens bästa restaurang har varit stängd. Stängd för renovering. I typ 10 dagar. 10 trista, tomma dagar.

Idag öppnar den igen. Och vi är på plats. Spanar in de nya sofforna och borden. Den förändrade bardisken. Njuter av den goda maten.

Glada att vår Brända Bock är tillbaka igen.

Premiär

Höstens första skrapning av bilruta är härmed avklarad. Dessutom är verkstadsbesöket betalt.

Får jag välja skrapar jag gärna rutor.

Varje dag.

Året om.

Hur lär man en vuxen man att dra in en stol?

Jag sitter längst in vid fönstret. Min mycket yngre kollega sitter bredvid. Så fort har lämnar sin plats lämnar han stolen mitt i gången. Mitt i den smala gång som är den enda vägen till min plats.

Oftast tycker jag att det är charmigt. Det är liksom något visst med pojkar som inte verkat ha flyttat hemifrån. Ni vet, de som inte stänger dörren till toaletten efter sig, som inte ställer ner sin kaffekopp i diskmaskinen eller lämnar bullpappret framme på bordet efter fikat. Pojkar som är van att ha en mamma som plockar och städar efter dem.

Men i morse lackade jag ur. Stressad springer jag in på jobbet. Med största och tyngsta datorväskan i världen över axeln. Datorn i ena handen. Kaffekopp och en påse i andra. Och ett telemöte på gång.

Mitt möte med stolen irriterar mig så till den grad att jag muttrar lite till min yngre kollega och skriver detta inlägg.

Be aware! Idag är jag på hugget.

Hektisk dag

Tidig lämning av bilen på verkstaden. En stressig förmiddag på kontoret. En snabblunch och tågresa till Stockholm. Kundmöte hela eftermiddagen.

Sitter nu på ett sent tåg hem. Festar till det med en räkmacka. Riktigt gott.

Sedan hem och fortsätta jobba. Hinner kanske med ett GW-moment i soffan. Med lite tur.

Sporty Old Spice

Ni som följer denna blogg vet att jag sedan i våras har en alldelens egen PT. Detta har fått till följd att jag har tränat som aldrig förr.

Efter tre månader händer det. Jag känner att min kropp börjar anta en ny form. Jag börjar ana ett endorfinberoende. Jag känner mig stark. Och snabb.

Då. Exakt då. Kommer krämporna. Det börjar med en ömmande vrist. Jag lär mig hur jag skall vinkla foten i uppförsbackarna, för att minimera smärtan. Jag tänker inte ge upp. Nu när jag äntligen är på gång.

Då börjar vänster höft krångla. Jag bestämmer mig för att träna bort smärtan. Efter varje löp-pass haltar jag i två-tre dagar. Sedan springer jag igen. Testar denna metod i några månader. Det var ett dumt beslut. Snart finns smärtan i båda höfterna och jag kan knappt röra mig efter ett träningspass. Tillslut bestämmer jag mig för att vila. Vilar en hel vecka. Men smärtan kommer tillbaka så fort jag springer igen.

Det är bara att inse. Min gamla kropp säger ifrån. Den klarar just nu inte av att springa tre dagar i veckan. Jag byter härmed taktik. Ikväll testar jag om träning med en Crosstrainer fungerar bättre:

 

Tacksam

Idag är det farsdag. En dag när man skall visa sin pappa vad han betyder.

Jag lämnar mina barn hos sin pappa. Självklart skall de få äta middag med sin far just denna dag.

Min pappa är 65 mil bort. Jag ringer för att gratulera. Eller tacka. Hör hans lugna, trygga röst. Känner att jag saknar honom. Tur att vi ses snart.

Strax efter får jag veta att barnen skall sova över hos sin far. Inget konstigt med det. Men på något sätt känns det snopet. Snopet att inte få säga hej då ordenligt inför pappaveckan.

Jag brukar alltid känna mig lite dämpad när jag har lämnat barnen, men denna gång är det värre. Jag känner mig ledsen. Som att jag skulle behöva gråta. Utan att jag egentligen har någon anledning.

Som av en händelse avslutas kvällen med filmen, My Sisters Keeper. Oj vilken film. Att få följa en familj där det värsta håller på att hända. Att få följa tre syskon. Se deras kärlek. Se syskonens glädje mitt i eländet. Att få se en förälders kamp för sitt sjuka barn. Och för sina friska barn. Oj, vad jag grät. Oj, vad skönt det var. Oj, vad glad jag är för mina tre härliga, underbara och FRISKA grabbar. Tack.

Att backa med släp

Två säckar löv. Ståendes i ett hörn av altanen. En liten rest efter höstens krattande. Som hånar den annars vinterförberedda tomten.

Bestämmer mig för att avsluta kratt-projektet. Slänger in säckarna i bilen. Stuvar in ungarna och åker till återvinningen. Klockan är halv tre. Vet att återvinningen stänger om en halvtimme. Vet att det kommer vara lång kö. Men påminner snabbt mig själv om gräddfilen som finns för just trädgårdsavfall. Detta borde gå fort.

Väl framme inser jag att de stängt gräddfilen för säsongen. Vi med bilen full av löv måste därmed köa som alla andra. Vi sjunger luciasånger och köar. Efter 30 får vi tillslut svänga in på återvinningen. Äntligen. Två säckar går snabbt att slänga. Vi borde vara ute på ett kick. Men där inne råder kaos:

Alla gubbar i hela kommunen, utan kunskap att backa ett släp, är tydligen på plats idag. Den vänstra filen skall man inte stanna i. Över-Huvud-Taget. Den KÖR man i. Och backar sedan in mot önskad container.

Men det förutsätter att man kan backa med släp. Så här sitter vi nu. I tjugo minuter har vi stått här inne. 20 minuter. Luciasångerna är sedan länge slut. Jag och fyra grabbar. Och två säckar löv. En lördag i november.

111111

Som den siffernörd jag är, känner jag att dagens datum är aningen magiskt. 111111. Denna dag borde inte passera som vilken annan dag som helst. Denna dag borde var speciell på något sätt. Sparas i minnet av någon speciell anledning.

Nu sitter jag hemma i soffan med 6:an. 9:an är på innebandymatch. 11:an är på Halloweenfest:

Inser att detta blev en helt vanlig barn-fredag. Med tacos och hela kittet. Stoppar förstrött ner handen i barnen godisskål och hittar denna:

En grön godisbåt. Underbart god. Känner hur glad jag blir. Plötsligt känns denna dag dag mycket speciell. 111111, dagen när jag upptäckte den gröna båten.

En välsugen nalle

Min guddotter kom på besök idag. I släptåg hade hon självklart sin nalle. Föga anade hon att hans tvillingbrorsa bor hos oss.

Planen var att ta en bild på brorsona och Isabell. Min Isabell var mer intresserad av att klappa händerna. Ja, det var väl en bra låt på radion eller nått.

Nåval, här ser ni bröderna. Den ena oförstörd. Den andra välanvänd av en 8-månaders.

Zlatan tar över

Vi har en kille på jobbet, vi kan kalla honom Zlatan, som är lite bättre än alla andra. Han går sin egen väg. Säger vad han tycker. Skulle aldrig vara inställsam. Han bara är. Dessutom är han bäst. 

När någon annan i gänget stöter på ett problem, som verkar omöjligt att lösa. Då kommer Zlatan. Han tar över tangentbordet. Skriver några rader kod. Tar ett steg tillbaka. Granskar koden i 3 sekunder. Böjer sig fram och gör en mindre rättning. -Sådär, nu skall det fungera.

Han går och sätter sig på sin plats. Väntar inte på att hans kod skall testas. Han vet att den fungerar. Och det gör den.

En vanlig dag på jobbet. Med Zlatan.

Bra skor är ett måste till snödansen

En middag, ett gympapass och två bananer senare är det dags att prova de nya vinterskorna.

Jorå, de passar fint i soffans myshörna. Bra. För utomhus verkar de inte behövas.

Go bananas

Han äter en rejäl portion av middagen. En halvtimme senare behöver han kvällsfika. Då trycker han tre hela bananer. Tre.

Hur är det ens möjligt. I den lilla kroppen?

Nu kan snön komma

Sådärja.

Vintersulorna är på.

Nu är jag redo för vintern.

At Modées Mansion

Lördagkvällen spenderas i lugn och ro hemma hos Modées. Hockey, god middag och smågodis, står på dagsordningen.

Trevlig lördagskväll på er!

En magisk halvdag

Vilken dag. Vilken kväll.

En halv dags arbete. Därefter en låång AW. Vi började traditionsenligt på Bocken. Avslutade 12 timmar senare på Helt Enkelt, med en mellanlandning på Allstar.

En dag och kväll fylld av underbara vänner, härliga samtal, mycket skratt, god mat och en och annan drink.

Allstar

Det verkade vara en helt galen satsning. Ytterligare en sportsbar. I lokaler som är synonyma med fiasko.

Men idag var det dags för ett besök. Och vi är mycket imponerade.

Snygga, uppfräschade lokaler. Jättetrevlig personal. Bra service. Och god mat.

Som O'learys, fast fräschare, med bättre service OCH utan farbröderna med hästsvans och skinnväst. Typ.

Och skulle inte det vara anledning nog, kan man göra ett besök enbart för deras ketchup.

En droppe olja. En droppe.

Det är sju minuter kvar innan tåget går. Jag parkerar cykeln. Tar fram låset. Mitt fina bygellås. Stoppar in nyckel och låser upp låset. Trär låset runt staketet och cykeln. Försöker vrida om nyckeln. Men den går inte att rubba.

Tre minuter senare ger jag upp. Nyckel går inte att vrida om. Jag inser att jag måste lämna cykeln olåst om jag skall hinna med tåget.

Eftersom nyckeln inte går att rubba ur låset, får hela bygellåset hänga med till Stockholm. Tur att jag har Gävles största datorväska. Och starka armar.

Och ikväll har jag bokat en dejt med oljekannan.

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord

Det sägs att Idol kommer till Läkerol Arena om nån vecka eller så.

Men de var på plats redan idag. De försökte sig på en flerstämmig variant av nationalsången. Nåja. Matchen var i allfall trevlig. Högt tempo. Mycket mål. Och en Brynäsvinst.