Efter tre månader händer det. Jag känner att min kropp börjar anta en ny form. Jag börjar ana ett endorfinberoende. Jag känner mig stark. Och snabb.
Då. Exakt då. Kommer krämporna. Det börjar med en ömmande vrist. Jag lär mig hur jag skall vinkla foten i uppförsbackarna, för att minimera smärtan. Jag tänker inte ge upp. Nu när jag äntligen är på gång.
Då börjar vänster höft krångla. Jag bestämmer mig för att träna bort smärtan. Efter varje löp-pass haltar jag i två-tre dagar. Sedan springer jag igen. Testar denna metod i några månader. Det var ett dumt beslut. Snart finns smärtan i båda höfterna och jag kan knappt röra mig efter ett träningspass. Tillslut bestämmer jag mig för att vila. Vilar en hel vecka. Men smärtan kommer tillbaka så fort jag springer igen.
Det är bara att inse. Min gamla kropp säger ifrån. Den klarar just nu inte av att springa tre dagar i veckan. Jag byter härmed taktik. Ikväll testar jag om träning med en Crosstrainer fungerar bättre:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar