Somnade med en illavarslande aning.
Vaknade i helvetet. Urlakad. Tom. Men effektiv.
Som att jag vore lite bakis och inte riktigt var närvarande. Men som ändå gör allt som skall göras. Lite som en robot.
Glada ansiktet på. Trevligt och effektivt kundbesök i stora staden.
Hämtar barnen. De är stormlyckliga. Hjärtat fylls av värme. Vi pratar och kramas.
Sanningen kryper fram och blir tydlig. Jag synar. Det går kalla kårar längs min rygg. Det handlar om avancerad utpressning. I den värsta av former.
Vi städar undan det sista av julen. Läser läxor, bygger berg&dal-bana. Tittar på idrottsgalan.
Men jag har bara en tanke i huvudet: Hur går jag vidare med detta? Hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar