Tänk vad tomt ett hus kan kännas. Mina guldklimpar är på kollo hos sina morföräldrar. Tanken är att det skall vara föräldrafritt under dessa dagar. Men nu har vi varit i från varandra alldelens för länge. Det gör så ont i hjärtat att jag inte står ut. I morgonbitti åker jag dit. Så det så.
Dagens uppgift, förutom att jobba, är att packa upp, tvätta och packa om. Och längta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar