Bad och fotboll

Jag har ett problem. Vi kan kalla det vattenskräck. Eller kanske: rädd-att-mina-barn-skall-drunkna-rädsla. Min 7:a är dålig på att simma. Så han håller sig vid mig. Inga problem. Men, 10:an och 12:an kan simma. Och är förståndiga människor. Ändå är jag ständigt rädd att något skall hända dem i vattnet. Jag vill veta i vilken bassäng de är i, så jag kan hålla koll. Jag tjatar om att de måste hålla ihop och hålla koll på varandra.

Idag har vi varit på Fjärran Höjder, stadens badanläggning. Jag intalade mig hela tiden att det inte är någon fara. Att jag måste släppa greppet. Men, så plötsligt försvinner 12:an. Alla andra barn virvlar runt i virvelvinden, men 12:an syns inte till. Han är säkert borta i 3 minuter och jag känner hur hjärtat börjar slå. Precis när jag skall i väg och leta, dyker han upp. Lugnt simmandes runt hörnet. Känner mig oerhört lättat och fantastiskt fånig.

Vi träffar sedan på ett gäng klasskompisar till 10:an. Får höra att de cyklat dit själva och är där helt utan vuxna. Shit. Jag har en bit dit. Men jag skall jobba på det.

Suddig 10:a som håller för näsan

Och här kommer 12:an

Spänstig kille

Ni ser kaninöronen va?

7:an

Lek med kompisar

Det skall vara blåa simglasögon i år.

Finaste!

Dagen avslutas med lite fotbollsträning. Här en snygg fint av 10:an