Två veckor

Två veckor utan barnen har passerat. Det kan ha varit de två längsta veckorna i mitt liv. Men nu är de tillbaka. Mina underbara grabbar. Veckor av längtan är över.

Taco-middag beställd

Jag känner hur det bubblar i hjärtat av lycka. Jag känner mig fylld av fantastisk, självklar kärlek.

Dagen till ära, får Sverige sin första, och antagligen enda, guldmedalj i OS. Jag sitter i soffan och ser medaljceremonin. Man kan riktigt känna den lycka och glädje som guldmedaljörerna känner. Med världens största leenden, strålande av glädje, står de överst på pallen.

Den svenska flaggan hissas och Sveriges nationalsång börjar spelas. Det riktigt känns i hela kroppen hur stort detta är. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder. För deras lycka. För deras glädje. För vår allas glädje.

Men tårarna är lika mycket lättnad över att äntligen få krama mina barn igen. Lycka över att få höras deras bubblande skratt. Glädje över att ha dem hemma igen.