Fem dagar kvar till kalaset. Inte för att han räknar.

Dagen började lite skakigt, men mögligt frukostbröd, en sjuk son och en avhoppad cykelkedja. Den slutade med godkänd projektledarutbildning, en befriande sväng till Återvinningen och ett gäng färdiga godispåsar till 7:ans kommande 8-års kalas.

Man kan ju tro att en 7-åring gärna själv skulle hjälpa till att sortera sitt kalas-godis. Jag menar, man vet ju att sorteraren får ta allt godis som blir över. Men nej. Han låter mig sortera. I stället står han för underhållningen. Man pratat nämligen hela tiden. Det kan låta så här:

- Mamma, jag förstår mig inte alls på vissa människor.
Han väntar inte på svar, utan fortsätter direkt på nästa in-andning:
- Ja, de som bor i Afrika till exempel. De pratar så konstigt språk.
I samband med nästa ut-andning:
- Mamma, kan du afrikanska?