Det är så lätt att ha alldeles för höga krav på sig själv. Man skall vara så himla perfekt och lyckad på alla sätt. Och kanske är det helt naturligt, att ju bättre man blir, desto högre krav ställer man på sig själv.
Att då flytta tillbaka perspektivet lite. Sisådär 32 år. Det tror jag kan vara nyttigt. Jag tänker tillbaka på den 10-åriga lilla Lisa. En otroligt förnuftig och klok tjej. Noggrann och ordentlig, var nog mina ledord. Och kanske blyg.
Jag visste att jag var duktig och kapabel, men jag visste inte hur jag skulle få andra att förstå det. För jag kunde (vågade) inte visa det. Jag tror jag kände en viss oro för framtiden. Oro för att jag skulle våga slå mig fram i denna värld. Oro för att människor skulle förstå hur bra jag var. Och ge mig en chans.
Så när jag fick frågan: Skulle ditt tioåriga jag vara stolt över dig idag? Då blev jag alldeles varm i hjärtat. Med ett brett leende konstaterar jag att svaret är ett tydligt JA. Lilla Lisa är otroligt stolt över den person jag är idag. Jag har vågat visa världen att jag kan. Jag har vågat välja de vägar som varit nödvändiga. Som har gjort att jag idag sitter här med lyckligt hjärta, eget hus, egen bil, ett roligt jobb, bra ekonomi och tre fantastiska söner. Det är mer än jag någonsin vågade drömma om.
Skulle ditt tioåriga jag vara stolt över dig idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar