GOTT NYTT ÅR!

Jag avslutar (och påbörjar) året på bästa sätt. Med mina favoritkillar.
Tre av dem posar här frivilligt framför kameran:

Vi önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Vad ger man killen som fått allt han önskar?

Åttaåringen fyller nio på söndag. Nio dagar efter julafton.

Frågar man vad han önskar sig, säger han att han redan fått allt han önskar sig. Utom en riktig hamster. Men det är uteslutet.

Efter lite funderande kommer han på att han även önskar sig en iPod. Kanske lite dyrt för min plånbok. Men jag tänker att jag ska göra ett försök.

Hittar denna iPod 4G på blocket, för endast 1500 kr. I min värld är det ett fynd. Enda problemet är att den finns i Uppsala. Tur jag känner en snäll kille som gärna körde ner mig dit.

Ny familjemedlem

Detta är September. Vår nya familjemedlem.

Hon är egentligen en fet kompromiss. Åttaåringen ville ha en riktig hamster. Men där sa mamman bestämt nej. Då fick det bli en i tyg istället. Den är dock lika välkommen och älskad av åttaåringen ändå.

När det var dags för namngivning ville dock alla i familjen vara med och bestämma. Åttaåringen kom dock snabbt fram till att hon ser ut som artisten September. Tioåringen tyckte att LillBabs passade bättre. Mamman föreslog December istället. Femåringen tyckte den skulle heta Malte. Då ändrade sig mamma och tyckte att den skulle heta Lisa. Men åttaåringen var bestämd. September it is.

Nu har vi landat hemma i Gävle igen och inser att det är tur att hon är gjord av tyg. Vi glömde nämligen henne i Sundsvall.

Snön faller även i Sundsvall

Finns något mysigare än snöstorm på annan ort? Kusinerna leker i snön. Svågern sköter skottningen. Jag och syrran är inne i värmen och myser.

Julafton 2.0

I dag är det julafton med barnen. Med familjen. Med en vacker gran och alldeles för många paket. Med massor av snö och levande ljus.
Och med min allra första egenhändigt stoppade kalkon.

Påväg till Sundsvall

Fastfrusna växlar. Ersättningståg. Snövallar på spåret, som tåget måste ta fart, för att komma igenom. Oplogade perronger.

Men nu rullar tåget igen. Bara en timme försenat.

Personalen ombord på tåget är värd all beröm. De överöser oss med information och bjuder på kaffe och fikabröd. Och varmt och skönt är det också.

Bästa klappen

God Jul

Så står vi här igen. Mitt i all julklappshysteri. Då är det bra att ta ett steg tillbaka. Fundera på vad som är viktigt i livet. Och vara tacksam över det man faktiskt har.

Önskar alla mina vänner en härlig och innerligt God Jul!

Ett år

Idag firar bloggen ett år. ETT år. Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Detta firade vi genom att S storstilat inhandlade lyxfika till dagens eftermiddagsfika.

Saker jag gillar

Visst är det bra när isen är på insidan av rutan.
Då slipper man gå ut ur bilden för att skrapa. När man väl satt sig tillrätta där bakom ratten.

Om den bästa anledningen för att ha riktigt höga stövlar

Man kan tro att en tjej köper höga stövlar för att vara sexig.
Det är fel. Jättefel.

Höga stövlar har man på vintern, för att slippa få snö i skorna. Det finns ju inget värre än att sitta en dag på jobbet med blöta strumpor.

Titta vad bra det går:


Och titta vad fint det blev:

Viktigt meddelande

Det har snöat en del i helgen. Och det snöar fortfarande.
Jag älskar verkligen snön. Är överlycklig över att det är en RIKTIG vinter.
Men, att köra bil är dock en utmaning. Oplogade vägar med överdrivet försiktiga trafikanter, gör en nästan galen.

Irriterade mig på en bil, som stannade alldeles för tidigt vid rödljuset. (Inte så smart att tvärbromsa.) Vi hade lätt hunnit passera båda två. Ser då registreringsnumret på bilen OMG (Oh My God). Tyckte det sammafattade personen som satt bakom den ratten ganska bra. Lyckades hala upp telefonen, låsa upp den och nästan ta en bild innan vi fick grönt:

Ja, ja, vet att det syns dåligt, men jag lovar att det är sant.

Vid nästa rödljus hamnar jag bakom denna bil (nu med telefonen framme):

NMG måste ju stå för Not My God. Som svar på tidigare uttryck. Och appropå all snö.

Askul. Jag skrattade hela vägen till jobbet.

Filmhelg

Vinter.
Snö som vräker ned.
Som gjort för en helg med Vinderstudion.

Och en salig blandning filmer:
* Kommissarie Späck
* The Expendables
* The Sorcerer's Apprentice
* Mission: Impossible III
* Hudson Hawk
* Tron (3D, se bild nedan)
* The day after tomorrow

Yr i luvan - del 7

Att glömma bort saker, sägs ofta handla om att man inte vill komma ihåg dem. Att saken i fråga egentligen, innerst inne, inte är så viktig.

Som halvblind och HELT beroende av sina linser, kan man tycka att inhandling av linsvätska borde vara en viktig sak. Till och med livsviktig. (Inte så att jag dör utan linserna, men livet blir enklare om man ser. Ja, ni fattar.) I alla fall så viktig att man kommer ihåg att handla ny, när dem gamla tagit slut.

Jag har nu kommit hem tre dagar i rad, utan linsvätska. Tre dagar, när mitt enda mål (förutom att sköta mitt jobb) har varit att inhandla denna vätska.

Men, idag blev vätskan tydligen en riktigt viktig del av mitt liv. Står nu här i butiken och undrar hur många förpackningar jag ska köpa. Man vet ju inte när vätskan blir viktig nästa gång. Tror dock att den hjälpsamma expediten, som skämtsamt kallade vätskan för groggvirke, har fått mig att verkligen inse vikten den. Groggvirke har jag ju aldrig glömt att köpa.

The work day after

Soft stämning på jobbet idag.

Today after work

Ikväll umgås vi kollegor igen. Vi dricker sprit och äter kött. I princip fick vi alla in ungefär vad vi beställde.

I kväll kör vi roasting av varandra. Väldigt roligt och intressant. Sedan avslutar vi med en toasting. Lite fegt kanske. Men vi ska ju faktiskt träffas på jobbet i morgon igen. Som en enda stor lycklig familj.

Har det blivit dåligt att vara snäll?

Jag har lite smått följt en debatt kring egoism. Många av dagens unga bloggerskor hyllar egoism som den rätta vägen. Rätta vägen för unga människor att lyckas. Helst för tjejer som mår dåligt.

Det gör mig lite ledsen att de tror att egoism är vägen till självkänsla. Att "bli mer egoistisk" skulle vara lösningen för alla tjejer som mår dåligt.

Det gör mig rädd att den nya generationen tror att egoism är enda vägen, för att lyckas i livet.

Ett litet barn är från födseln väldigt egoistiskt. Det tror att världen snurrar kring den. Att utvecklas innebär att bli medveten om världen runt om oss. Att inse att den innehåller massor av andra människor. Som är lika viktiga. Som också har känslor. Att lära sig känna empati för andra människor.

Tyvärr finns det barn som aldrig blivit bemött med empati och därför inte kunnat utveckla någon egen. Känner man att ingen annan bryr sig, kan det vara lätt att tänka att man måste tänka på sig själv. Om andra far illa på vägen, är det deras problem. Då får de tänka mer på sig själva.

Men vill vi ha en värld som ser ut så? Ska vi lösa problemet med att alla ska tänka mer på sig själv? Eller ska vi sätta in resurserna på de barn som växer upp utan att känna sig älskade. Utan möjlighet att utveckla empati?

Idag när mina grabbar går till skolan träffar de barn som som lärt sig att de minsann är bäst och att ingen ska sätta sig på dem och att de har rättigheter, rättigheter, rättigheter.

När jag sedan sitter på utvecklingssamtal med min son pratas mycket om hur innerligt snäll han är. Att han är en underbar kompis. Att han ser till att alla får vara med. Att alla ska få vara med och bestämma. Att alla ska ha det bra. Sedan får jag höra att han ”borde lära sig att ta för sig mer”.

Ja. Eller så borde andra föräldrar lära sina barn att vara lite snälla.

Luciafirande

I går eftermiddag var det luciafirande på dagis. Mitt sista luciafirande på dagis någonsin. I 10 år har jag firat lucia på barnens dagis. Med ostrukturerade tåg, verser som viskas, tomtar som kryper omkring, pepparkaksgubbar som ropar efter mamma, saftglögg och härlig falsksång. 10 år är lång tid. Men nästa år har jag bara skol-killar. Det kommer kännas tomt.

Även i år levde luciatåget upp till alla förväntningar. Det var lika kallt (ja, firandet sker utomhus), lika mycket mycket kanon i sången och lika mysigt som vanligt.

Jag hade tänkt visa någon fin stämningsbild från firandet här på bloggen. Men väljer att inte lägga ut bilder där andras barn är med. Man vill ju inte bidra till den pågående debatten om uthängning av andras barn i bloggar.

Eller så har jag inga bilder att lägga ut. Det kan vara så att mitt ex hade ansvar för vår gemensamma kamera denna dag. Och kanske har han inte lust att skicka några bilder till mig. I alla fall inte ännu.

Anna Maria Lucia

Den bästa present jag någonsin fått, fick jag på luciadagen för 36 år sedan. Jag fick en lillasyster. Hon betyder verkligen allt för mig.

Vi var oskiljaktiga under vår uppväxt. Vi gjorde allt tillsammans. Vi sov i samma rum. Vi lekte med samma kompisar. Vi fanns alltid där för varandra.

Samtidigt var vi väldigt olika. Hon stökade till. Jag städade. Jag retades. Hon slogs. Hon sportade. Jag pluggade (eller gjorde husritningar).

Hon var den modiga, slarviga, galna och roliga. Jag var den kloka, noggranna, tråkiga och eftertänksamma.

När jag tänker efter, inser jag att det är hennes förtjänst att jag hade ett socialt liv över huvudtaget. Det var hon som ringde efter kompisar. Det var hon som lärde mig att sminka mig. Det var hon som fixade mitt hår. Hon som köpte coola kläder, som jag fick låna.

Hade det inte varit för henne, hade jag troligen, än idag, suttit ensam i något hörn och gjort ritningar.

Idag lever vi separata liv, 20 mil ifrån varandra. Men vi är mer lika varandra nu än någonsin tidigare. Det är som vi båda har strävat efter att bli mer lik den andra. Utan att riktigt inse det.

Egentligen vill jag tacka mina föräldrar, för denna perfekta present. Jag är så tacksam att ha fått en syster som känner mig utan och innan. Som alltid finns där. Som alltid bryr sig. Som skulle göra precis vad som helst för min skull.

Idag firar vi lucia. Men jag firar mest min alldeles egen Lucia, Anna Maria Lucia, världens bästa syster. Grattis på födelsedagen älskade syster.

Påklädd

Idag var det så äntligen dags att klä granen. Femåringen var klart mest entusiastisk. Han var snabbt på plats och konstaterade direkt att guldkulorna var det klart snyggaste pyntet. Så dem var han snabb att paxa. Innan bröderna ens släpat sig till vardagsrummet.


Med hjälp av en stol och en arbetsledare i form av en tioåring, löste grabbarna sedan påklädningen helt själva. Visst blev den fin!

Badhuset - den nya krogen?

Jag trodde det var till krogen man skulle gå för att ragga. Men jag hade fel. Det är till badhuset man ska gå. Mer specifikt, till bubbelpoolen.

Vi var och badade idag. Och bubblade. Det var länge sedan jag fick så många ragg på så kort tid. Jag kunde bara inte fatta varför: Osminkad och blekfet med ett gäng ungar som klättrade på mig kunde jag inte på någon fläck finna mig attraktiv.

Undrade om det kunde vara den dämpade belysningen på badet som gjorde att de inte såg så bra. Eller om det helt enkelt var mina barn som fungerade som killmagneter?

Men så i duschen insåg jag vad det handlade om. Jag tittade mig runt omkring och observerade hur de andra tjejerna såg ut. Jag blev förvånad. Att kroppar kan förfalla så enormt. Och jag måste poängtera att ett gäng gamla tatueringar gör inte direkt saken bättre. I denna miserabla samling, kan till och med jag framstå som ett kap.

Det gäller alltså att omge sig med rätt människor.

Yr i luvan - del 6

För tre-fyra veckor sedan cyklade jag som vanligt till jobbet. Denna dag blev det en liten afterwork. Samma kväll kom en massa snö. Så jag valde att ta taxi hem.

När jag dagen efter skulle låsa upp cykeln, gick det inte. Låset hade frusit. Min första tanke var: Det ordnar sig. Om ett par dagar blir det milt väder igen. Regn och slask betyder ett upptinat lås.

Döm av min förvåning. Snön och kylan höll sig kvar. Och min cykel förblev fastlåst vid en stolpe i stan. Dagarna gick. Cykeln försvann ur mina tankar.

Idag kom min pojkvän med en tändare och tyckte det var dags att vi tinade upp mitt lås.
- Eh, vilket lås?

Sådärja. Låset upptinat. Cykeln upplåst och upphängd på cykelhållaren.
Välkommen hem! Och tack B.

Inte en vanlig dag

Den nionde december är en speciell dag. Den har en speciell plats i mitt hjärta.

Kanske för att det är Anna dagen. För att Anna är det finaste namnet jag vet.

Det är också en dag för eftertanke. En dag att reflektera över vad som är viktigt i livet. Denna dag, för 36 år sedan, dog min mormor Sonja. Endast 41 år gammal. Fyra dagar före min lillasysters födelse. Min mormors tidiga bortgång är så klart tragisk. Men, att det skedde mitt i adventsfirandet, i samband med min älskade systers födelse och att hon fick namnet Anna, gör det på något sätt ändå lite magiskt.

Dessutom fyller min minsta brorsas underbara tjej år idag. Hon är en oerhört begåvad, ambitiös, omtänksam och sprudlande glad tjej. Jag är så glad att han har henne och att hon finns i våra liv.

Så idag tänker jag lite extra på min mormor, skickar namnsdagskramar till syrran och gratulerar min härliga svägerska på födelsedagen.

Och kramas lite extra med mina grabbar.

Att vända blad

Ibland har man en riktig skitdag. I dag är en sådan dag. I dubbel bemärkelse.

1. Fick knappt sova något i natt. Minstingen hostade och sparkade mig i ryggen hela natten.
2. Jag var tvungen att tanka bilen. Vilket är bland det tråkigaste jag vet.
3. Fick en vante (med hårda spännen) kastad rakt i ögat av en sur son. (Mitt opererade, väldigt ömtåliga öga. Aj.)
4. Min livsnödvändiga fjärrkontroll till garageporten gick sönder. Jag kunde därmed inte köra in i garaget. (Måste skrapa rutor i morgon.)

5. Som grädde på moset blev det dessutom stopp i toaletten.

Känns skönt att denna skitdag är över. Nu gör jag som kungen, vänder blad och går vidare. Nya friska tag i morgon.

Laundry master

Denna höst har varit galen. Jag har banne mig bott i tvättstugan. Delar av min barnaskara har lite svårt att hålla tätt på nätterna vilket resulterar i mycket tvättandes av sängkläder. Mitt rekord denna höst är 35 maskiner på en vecka. Den veckan grät jag nästan.

Denna vecka har jag bara kört 5 maskiner hittills. Och det är ju faktiskt tisdag. Kan bli en bra vecka det här. Bara femman blir klar någon gång. Så jag får sova. Gääsp.

Andra advent

Jo, jag vet att det var igår. Men lever man varannanveckasliv, är det andra advent idag. Idag, när grabbarna är på plats igen.

Vi tänder andra ljuset och barnen önskar sin favoritmiddag. Mammas-special-köttfärssås.

Att bada

Det är en kall vinterdag. Du har haft en hektisk dag. Du kommer tillslut hem trött, kall och frusen.

Tänk dig då att bli mött i dörröppningen med ett glas vin. Du blir visad in till badrummet. Där finns ett uppfyllt badkar. Med hett vatten och massor av bubblor. Ni klär av er och kliver ner i det heta vattnet. Du tar en klunk vin och slingrar benen runt din vän.

Ungefär här finns det risk att du tycker livet är helt underbart. Glöm då inte detta:

”När du sedan drar ur proppen ur badkaret och vattnet rinner ur
finnes endast en geggig rand kvar längs med badkarskanten

Det är du.”

Vinter - eller tänk vad mycket roligare livet är med en systemkamera i handen

Julbord

Umgås för tillfället med mina goa kollegor. Vi har kostat på oss ett julbord, med tillhörande fördrink och ett gäng efterdrinkar.
Måste bara skriva några ord om mina härliga kollegor. De är alla mer eller mindre galna, genomknäppa och alldeles, alldeles underbara. De lyser upp vilken skitdag som helst. Som en bonus är de galet roliga också. I kväll har vi skrattat så mycket att det borde vara olagligt.

Och nu tar vi humorn till nya höjder. Vi ska nämligen höja medelåldern på Goya. Om vi kommer in. De kanske har en övre åldersgräns?

Sedan hoppas jag få tag på en taxi. Vill inte gå hem inatt. Så här ser det ut i Gävle just nu.

En helt vanlig torsdag

Lite hockey och mat på O´learys. Livet är gott!

Morgontrött?

Är du morgontrött? Tycker du att det är jobbigt att kliva upp ur sängen? Känns det som att de mjuka lakanen drar dig tillbaka ner i värmen?

Då behöver du motivation för att kliva upp. Något att se fram emot, som gör att du är glad att det äntligen blivit morgon.

En sådan motivation kan vara grötfrukost sonens dagis. Man får då gröt, macka och kaffe, flankerat med varma kramar och massor av berättelser. Förhoppningsvis hinner man med att leka lite efteråt.

En väldigt bra start på dagen!

Ångrar redan mitt förra inlägg!

Två dagar i Stockholm. Två långa dagar. Varför så långa? Jo, FÖR ATT DET HAR SNÖAT!

Tågtrafiken får lite problem då. Tydligen. I går spenderade jag 5 timmar tillsammans med SJ. Idag blev det 6 timmar.

Är, i skrivande stund, lite less på att springa mellan perronger (för att hinna med ett tåg som enligt tågtavlan skall gå, som sedan inte alls går), för att sedan sitta inklämd i en trapp på ett överfullt regionaltåg.

Hur vore det med lite plusgrader och regn? Finns ju massor av snygga gummistövlar att köpa nu.

Snö

Det har snöat en del i helgen. Då är det är lätt att börja knorra över snöskottning. Men tänk efter lite. Vad föredrar du? En riktig vinter med härlig gnistrande snö? Eller regn och slask?

Ytterligare en ny familjemedlem

Gissar att denna nya familjemedlem kommer användas flitigare än dammsugaren. Det hoppas jag i alla fall.

Idag har vi provat Smooties med banansmak och med hallonsmak. Barnen röstade. Resultatet blev 1-2. Med en nedlagd röst. En solklar hallon-seger alltså.

Husbygge pågår

När jag var liten ritade jag hus. Hus med roliga planlösningar, ofta för stora familjer. I mängder. Jag trodde nog att jag skulle bli arkitekt.

När jag var 11-12 år byggde min familj ett nytt hus. Stort, fräscht, med alldeles egen planlösning. Sedan dess har jag drömt om att få rita och bygga mitt alldeles egna hus en vacker dag.

Detta bygge har ännu inte blivit av. Just nu lägger jag istället kraften på att mysa till det i mitt lilla radhus. Men kanske är det därför jag varje år bygger ett pepparkakshus.

Eller så är det för att mina barn tycker att tomtelandet absolut måste ha ett pepparkakshus.

Eller så är det för att kartongen med monteringssatsen stod och ropade efter mig på Konsum.

Eller så är jag bara torsk på traditioner. Mamsen och papsen lyckades trotsa snökaoset och tog sig ända till Gävle i gårkväll. Då SKALL det bara pysslas, pimpas pepparkakshus och drickas glögg.

Aldrig nöjd

Idag när jag kom hem hade min 10-åring skottat framför huset. Utan att jag bett om det. Och det var en del snö att skotta.

Jag vet att jag ska vara ohyggligt tacksam för detta. Men jag gillar ju att skotta. Kan han inte städa badrummet eller handla kläder åt mig istället?

Julfest 2010

Så var det då dags igen. För Logicas beryktade Julfest. Redan i skrivande stund, vid sjusnåret, börjar klagomålen från Filmstaden (våningen under) att ramla in. Det är lite tidigare än vanligt.

Kvällens tema är Sällskapsresan, så just nu dricker vi Sangria på Kanarieöarna. Ryktet säger att Peppes Bodega öppnar snart. Kan bli en trevlig kväll det här.

Vaddå grön? Min bil är vit!

Ibland brukar vissa människor tracka mig för att jag har en grön bil. Eller snorgrön, närmare bestämt. Men jag kan härmed bevisa att min bil faktiskt är vit:

Ny familjemedlem

Vi har fått en ny familjemedlem. Visst är hon fin:

Å se så bra hon matchar köksskåpen.

Sov sött

Vi har inte setts på en vecka. Nu är de hos mig igen. De ligger nedbäddade i sina sängar och sover, sedan ett par timmar. Jag kan inte låta bli att smyga in till dem. Sätter mig på deras sängkanter. Lyssnar på de fridfulla andetagen. Snusar försiktigt på dem. Försiktigt så de inte vaknar. Sitter ett tag och bara tankar mammahjärtat fullt. Fullt av härlig villkorslös kärlek.

I natt kommer jag sova gott.

Smakprov

Smakprov från gårdagens fotografering.

Min dag

Idag är det min dag. Min födelsedag. Den började på bästa sätt. Med denna fina present:

Nu bär det av till storstan för shopping, fotografering, mysmiddag och en hotellnatt.
Känner på mig att det kommer bli en väldigt bra dag. Min alldelens egna dag.

Äntligen

Om man driver ett företag som har som affärsidé att förflytta människor, är det bra om man ger möjlighet att köpa biljetter till dessa förflyttningar. På ett enkelt sätt.

Jag åker en del tåg och har alltid varit förundrad över de långa köerna biljettautomaterna och framförallt, de enorma köerna till den bemannade kundtjänsten på Centralstationen. Varför inte göra det så lätt som möjligt för resenärer att köpa en biljett?

Men nu har det hänt. SJ har smackat upp massor av biljettautomater. Det är i princip bara att gå fram till en, utan att behöva köa. Som en fin bieffekt har detta även medfört att köerna till den bemannade kundtjänsten i princip försvunnit. Ja, folk kan ju nu köpa sina biljetter i automaterna.

Äntligen SJ. Äntligen.