Som halvblind och HELT beroende av sina linser, kan man tycka att inhandling av linsvätska borde vara en viktig sak. Till och med livsviktig. (Inte så att jag dör utan linserna, men livet blir enklare om man ser. Ja, ni fattar.) I alla fall så viktig att man kommer ihåg att handla ny, när dem gamla tagit slut.
Jag har nu kommit hem tre dagar i rad, utan linsvätska. Tre dagar, när mitt enda mål (förutom att sköta mitt jobb) har varit att inhandla denna vätska.
Men, idag blev vätskan tydligen en riktigt viktig del av mitt liv. Står nu här i butiken och undrar hur många förpackningar jag ska köpa. Man vet ju inte när vätskan blir viktig nästa gång. Tror dock att den hjälpsamma expediten, som skämtsamt kallade vätskan för groggvirke, har fått mig att verkligen inse vikten den. Groggvirke har jag ju aldrig glömt att köpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar