När jag dagen efter skulle låsa upp cykeln, gick det inte. Låset hade frusit. Min första tanke var: Det ordnar sig. Om ett par dagar blir det milt väder igen. Regn och slask betyder ett upptinat lås.
Döm av min förvåning. Snön och kylan höll sig kvar. Och min cykel förblev fastlåst vid en stolpe i stan. Dagarna gick. Cykeln försvann ur mina tankar.
Idag kom min pojkvän med en tändare och tyckte det var dags att vi tinade upp mitt lås.
- Eh, vilket lås?
Sådärja. Låset upptinat. Cykeln upplåst och upphängd på cykelhållaren.
Välkommen hem! Och tack B.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar