Sista april

Härligt att vara i Ramis. Även om vädret inte är det bästa denna dag. Mulet och lite småregnigt. Men snö finns det i alla fall.


Inledde dagen med några timmars distansarbete från hotellrummet.

Sedan blev det ett besök på restaurang Tusen. En häftig restaurang på 1000 meters höjd. Mitt i skidbacken.

Med härliga luncher.

En skotertur stod även på dagens schema. Planen var att ta oss upp på fjället. Dit kom vi aldrig. Det var alldelens för mjukt i lederna. Efter att ha fått gräva fram tre skotrar vände vi tillbaka...

Kvällen avslutades med underbar middag, drinkar och musiktävling. Fråga gärna hur det gick i den tävlingen :)

Misstänker att det samtidigt förekom raketskjutning och brännande av majbrasa i närheten. Men det missade vi totalt.

Ramundberget

Packad och klar. Nu är vi påväg. Mot Ramundberget. Världens härligaste ställe. Även om skidåkning är en av de planerade aktiviteterna, hoppas jag att det inte är fullt så här mycket vinter där uppe nu.

Packångest

Jag har alltid haft ångest för att packa inför en resa. Orsaken till detta vet jag inte. Men på något sätt kräver jag av mig själv att jag alltid skall göra den optimala packningen. Minimal, men innehållande allt jag kan tänkas behöva. Har jag glömt något viktigt, förlåter jag mig aldrig.

När jag var liten löste jag problemet med att lägga ner ofantlig tid på att skriva packlistor. Alla plagg listades under respektive kategori. Med kryssrutor för "lagt fram på sängen", "packat ner i väskan" och tillochmed "packat upp hemma igen".

Den tiden har jag inte idag. Hinner inte sitta och skriva dessa härliga listor. Så inför min Malaysiaresa löste jag istället problemet med att tajma in en magsjuka dagarna innan avfärd. Vilket gjorde att jag inte kunde packa, utan fick kalla in packhjälp.

Som ni kanske anar är det dags för en resa igen. Bara en enkel fjällresa över helgen, men det hindrar inte min ångest från att ta över min kropp. Sitter här i soffan klockan halvtolv på natten, kvällen innan jag skall åka, och BLOGGAR, istället för att packa.

Men, nu är det bara att bita i det sura äpplet och göra en panikpackning. Som jag sedan kommer ligga halva natten och fundera på. För att i morgon lämna hemmet med på tok för mycket packning och en bestämd känsla att jag glömt något viktigt.

Suck.

Ska jag söka hjälp?

Nyårslöfte April

April månad har till stor del spenderats med ljudböcker och ögondroppar. Det har gett mig lite tid att fundera över mitt månadslöfte för april. Ni vet, ny månad, nytt löfte.

Tanken är ju att dessa löften skall tillföra mitt liv något jag saknar. Så jag har funderat på vad som fattas mig. Vad som kan göra mitt liv mer komplett. Och jag tror jag vet: Jag skulle må bra av att få ordning ordentligt hemma. Mitt löfte för denna månad är därmed att sätta lite fart med att boa in mig.

Och faktiskt. Jag har kommit en bit påväg under denna månad. Följande saker är härmed avbockade:
* Gardiner grabbarnas rum.
* Gardiner mitt sovrum.
* Antennkabel till grabbarnas TV.
* Upphängning av tavlor.
* Ny moj till blandaren i köket.
* Ny köksmöbel inhandlad.

Det känns därmed som att mitt löfte denna månad är uppfyllt.

Av barn får man alltid höra sanningen... eller?

På väg hem från skolan en vanlig, lite kylig dag i april:

"Mamma, mina kompisar tycker att jag har en väldigt ung mamma."
När jag undrar vad sonen menar, gör han ett förtydligande:
"Du är ju liksom platt i huden."

Även om det inte stämmer med verkligheten, kommer jag leva länge på denna kommentar. :)

Att byta en glödlampa

Det är sent på kvällen. Borde gått och lagt sig för länge sedan. Bestämmer mig för att först bara byta en glödlampa i en fönsterlampa.

Drar av lampskärmen. Den är av en typ som kläms på själva glödlampan. Glödlampan går i tusen bitar när skärmen dras av. Glas-splitter på hela köksgolvet. Kommer ha små nakna barnfötter tassandes i detta rum tidigt i morgonbitti. Bara att ta fram dammsugaren.

Drar svärandes fram det gamla åbäket och startar den. Råkar lägga munstycket på snöret till gardinen. (Persienn-variant från IKEA.) Snöret sugs in i dammsugaren och fastnar i röret. Och sitter fast.

JAG SOM BARA SKULLE BYTA EN GLÖDLAMPA!

Monterar isär slangen. Blir tvungen att pilla bort reglaget på slangen. Tillslut lossnar snöret. Glasbitarna försvinner in i dammsugaren. Råkar dammsuga av halva huset, när jag ändå var pågång. Tar fram en tång och får bort resten av den trasiga glödlampan från lampan.

Byter glödlampa och styper i säng. Något irriterad men med ett nydammsuget hem.

Städdag

Inser att mitt hem är sjukt dammigt. Funderar om det kan bero på vulkanaskan. Eller om det helt enkelt är jag, med mitt nya öga, om plötsligt ser skiten.

Städnojja och lortpanik är iallafall dagens ord.

Putsade några fönster oxå. Gillar när det syns att man städat.

Afterwork

Vad är det bästa med att jobba igen?

Glutamater

Har varit på två föräldrarmöten denna vecka. En fråga som diskuterats ivrigt på båda dessa möten är innehållandet av glutamater i skolmaten.

Vid första mötet utmålades dessa glutamater som det värsta tänkbara för våra barn. På något sätt drogs vi alla med i snacket. Vi var alla rörande överens om att vi alla skulle fylla i lappar för att våra barn skulle få glutamatfri kost.

Många gick sedan hem på kammaren och funderade på vad glutamater är för något. Och hur farligt det verkligen är. Den enda vi visste var att det är smakförstärkare, som verkar onödigt att tillsätta i maten. Många började även ransaka den kost vi äter hemma. Serverar vi glutamater till våra barn? Om vi gör det själva, kan vi då kräva att skolan inte gör det?

Vid det andra föräldrarmötet (där många föräldrar från förra mötet var med (många föräldrar i Hagaström har barn i åldrarna -00 och -02)) i frågasattes de beslut som fattades på första mötet. Det kom nu fram att beroende på allt snack om dessa glutamater är det många barn som tror att det är gift i maten. De vågar därmed inte äta annat än grönsaker i lunch. Skulle man välja specialkost till sitt barn, får de dessutom bara en rätt per dag att välja på. Nu får det välja på tre.

Frågan vi ställde oss blev: Vad är viktigast? Att våra barn känner sig trygga med maten och att de hittar någon rätt varje dag som de gillar? Att de äter sig mätta varje dag, med andra ord. Eller är det viktigare att bråka om detta och fixa en specialrätt till barnen?

Fick sedan denna fakta av en av föräldrarna, som är läkare:

Glutamat:
Glutaminsyra ingår naturligt som en del i kostens proteiner. Det är alltså en naturligt förekommande aminosyra som används som smakförstärkare.
Var finns glutamat?
Den finns naturligt i nästan alla grönsaker, samt i vete och soja. Glutaminsyran och dess salter, glutamater, får användas till alla livsmedel som får innehålla tillsatser utom livsmedel som tillverkas speciellt för spädbarn och småbarn.
Hur tas glutamat upp av kroppen?
Från mag- och tarmkanalen och omsätts i kroppen som alla andra aminosyror.
Är glutamat skadligt?
Det finns inte någon misstanke om att glutamat i de mängder som används i mat skulle kunna ge skadliga effekter. Glutaminsyra ingår som en viktig del i vår kropp och den förekommer i blodet, musklerna, fostervätskor och mjölk. Den är viktig för vårt immunsystems funktion, samt för mag-tarmkanalens funktion och för att förhindra att mikroorganismer tar sig in i kroppen.

Så nu känns det självklart att mina barn ska få välja vilken maträtt i skolbespisningen de vill. Däremot kommer jag fortsätta laga bra mat hemma till mina barn. Använda så lite halvfabrikat som möjligt. Men, faktiskt, även i fortsättningen låta dem äta lite chips i mellanåt.

My eye

Min kära kollega Anders är en fotonörd. En sådan kille som går igång på att få köpa ett nytt objektiv. Extra stolt verkar han vara för sitt macro-objektiv. Det kan ha hänt att han blivit en aningens hånad för sin kärlek till detta objektiv.

Nu lovar jag, på heder och samvete, att jag aldrig mer kommer tracka Anders för detta. Kolla bara på denna bild. Man kan se stygnen efter operationen.

Coooolt som fan!

Nytt köksbord

Sedan min flytt till radhuset har mitt köksmöblemang bestått av mitt ex:s utemöbler.

Det är inte så illa som det låter. Det är ett riktigt köksbord och riktiga stolar. Dock har de stått ute en sommar och därmed börjar faneren släppa och viss smuts går inte längre att torka bort. Detta faktum har jag löst genom att alltid ha en vit duk på bordet. Snyggt. Men väldigt opraktiskt med tre barn.

Nu har jag äntligen köpt en ny köksmöbel. Hittade den på blocket. Går tydligen att göra väldigt bra kap där. :)

Funderar nu om jag skall lägga ut mina vita dukar till försäljning på blocket istället?!

Back to work

Är tillbaka på jobbet igen. På halvtid. Mycket trevligt. Ett roligt jobb och underbara arbetskamrater förgyller helt klart livet.

Och en lika härlig söndag

Jag känner att det är dags att vi pratar ut om en sak. Nämligen att min mamma är spelgalen. Vi pratar aldrig om det inom familjen. Men det är sant.

Hon hinner bara innanför dörren innan hon sitter och spelar sällskapsspel med mina barn. Till hennes försvar kan jag säga att barnen faktiskt får välja VILKET spel som skall spelas. Sedan ska det spelas och spelas. Och alla regler skall följas. Och spelet skall spelas klart.

Alla andra planer för dagen styrs sedan helt och hållet efter detta spel. Man kan inte åka och handla eller gå och äta mitt i ett varv. Middagen kan man nämligen få äta en timme senare en planerat bara det passar upplägget i spelet.

Gjorde ett allvarligt försök att natta mina barn i vettig tid på lördag kväll. Men min mor vägrade släppa iväg dem. De måste ju spela klart varvet.

Ja, ni fattar. Hon har ett allvarligt problem.

Att allt ändå har fungerat i alla år beror på att vi andra snällt anpassar oss efter henne. Vi väntar med maten, vi låter barnen vara uppe längre än tänkt och vi planerar om missade aktiviteter.

Frågan är om vi skall fortsätta på detta sätt? Ska vi låta mammas beroende styra våra liv? Jo, antagligen. Det är väl skitsamma om middagen blir lite sen. Om barnen får vara uppe lite förlänge en lördag kväll. Om vissa planerade aktiviteter inte hinns med. Behöver jag sedan tillägga att barnen älskar henne?

Just denna helg löste vi problemet med att de stannade kvar lite längre än planerat. Så mina träd och buskar hann bli beskurna idag istället. Hoppas pappa hann upp till Lycksele i vettig tid sedan bara.

Söndagen bjöd därefter på krattning av gräsmatta, däckbyte, fika hos mysiga grannar, kabeldragning, trevliga middagsgäster och storrengöring av tre vårsmutsiga barn.

Det är sådana dagar som ger energi i livet.

En underbar lördag

En riktigt härlig vårdag. Snön smälter. Solen värmer. Dessutom besök av underbara föräldrar. Kan det bli bättre?

Som halvblind husägare är det dessutom ovärderligt att få lite hjälp med hemmet. Pappa fixade min trasiga toalett. Vi skruvade ihop utemöbler. Oljade utebordet. Oljade altanen. Inhandlade grill. Och titta så fint det blev! Nu är jag redo för en lång och varm sommar.


Självklart avslutade vi dagen med en premiärgrillning.

Hopp om livet

Nu har det hänt. Livet har återvänt. Efter att ha levt i en vit dimma i ett par veckor, med oförbättrad synskärpa, med växande panik och frustration, märker jag nu en viss förbättring av synen. Äntligen! Jag var nära att ge upp hoppet.

Nu är det bara att hoppas att förbättringen fortsätter under helgen. Skulle vara underbart att kunna börja jobba igen på måndag.

Vilket mörker

Det finns så mycket i livet man tar för givet. Bara en sådan sak att ögonen fungerar. Att man kan se när man öppnar ögonen.

De senaste veckorna har mitt liv sett annorlunda ut. Om jag skyndar mig till toaletten och stoppar in linsen i mitt icke opererade öga, blundar med det andra och samtidigt kisar. Då kan jag se skapligt, samtidigt som huvudvärken kommer krypande. Annars går jag mest omkring i en vit dimma med suddiga konturer.

Men jag kan alltså se så pass bra att jag kan sitta vid datorn (väldigt nära), kortare stunder. Jag har då valt att inte använda dessa stunder till att uppdatera bloggen. Det har känts viktigare att hantera akuta puckar på jobbet och betala räkningar.

Dessutom händer inte så mycket roligt i mitt liv just nu. Det handlar mest om att ta hand om barnen, droppa ögondroppar och lyssna på ljudböcker.

Därav det dåliga bloggandet.

Men så snart synen och livet återvänder, återkommer jag.

Ljusskygg

Idag kom våren på besök. Och min goa syster. Hon ville göra ett hembesök och se hur jag mådde. Jag tror hon såg att jag mår bra. Lite halvblind, ljusskygg, envis och uttråkad. Men annars inga större krämpor.

Blev lite fika på altanen tillsammans med sånnahäringa vårtecken:

Sjukskriven

Jag har blivit sjukskriven på heltid i tre veckor. TRE veckor. Känner paniken komma krypande. Inte kan jag vara hemma i tre veckor. Jag kommer bli galen.

Tänker sedan att det kanske är bra att ha möjlighet att vara sjukskriven så länge. Så kan jag ju jobba så mycket jag orkar under den tiden. Och bara ha sjukskrivningen som en backup.

Men så fungerar det tydligen inte. Om jag känner mig pigg och väljer att jobba ett par timmar, så avbryter jag tydligen hela sjukskrivningen och måste därmed börja jobba heltid. Annars måste jag kontakta en läkare och få ett nytt sjukintyg på tex 50%. Jag hade verkligen ingen aning att det var så stelbent.

Får skylla på att det är det första gången i livet jag är sjukskriven.

Ögondroppar

Mitt stora uppdrag, så här första veckan efter operationen, är att droppa ögondroppar i mitt öga, var tredje timme. Kortison och Antibiotika.

Bara att få upp ögat känns ibland som en stor uppgift. Men det är bara att bita ihop, tvinga upp ögat och sedan genomlida den sveda som uppkommer efter varje droppe.

I sammanhanget känns det ändå som ett billigt pris för möjligheten att få vettig syn.

Ps. På bilden syns även det otroligt snygga ögonskydd jag måste tejpa fast över ögat varje natt.

Home sweet home

Sova i en skön säng. Äta god mat. Ha tillgång till alla sina saker. Det är verkligen skönt att vara hemma.

Hur är det med ögat då? Jag är grymt ljuskänslig. Det svider ständigt. Värken kommer i attacker. Försöker jag titta med ögat är hela världen suddig. Så jag ser bättre om jag bara tittar med andra ögat.

Problemet är dock att när jag tittar med mitt friska öga, så följer det andra med, bakom ögonlocket. Varje liten rörelse med det opererade ögat känns som attan. Det innebär att det är jobbigt att titta överhuvud taget. Jag spenderar därför mest tid blundandes. Tack gode gud för ljudböcker.

Hemgång

Har fått träffa läkaren idag. Vi tog bort sjörövarlappen och kontrollerade synen på mitt opererade öga. Hon hade en skylt, stor som ett A4, med 4 svarta, stora, feta bokstäver. Hon höll lappen 2 meter från mitt öga. Och vet ni vad! Jag kunde ana vilka bokstäver det var.

Låter kanske inte som att det är något att skryta med. Men hon var nöjd med resultatet. (Det är ju faktiskt dagen efter transplantationen.) Så nu får jag åka hem. Ska ta en skööön dusch först bara.

Jippie!