Jag känner att det är dags att vi pratar ut om en sak. Nämligen att min mamma är spelgalen. Vi pratar aldrig om det inom familjen. Men det är sant.
Hon hinner bara innanför dörren innan hon sitter och spelar sällskapsspel med mina barn. Till hennes försvar kan jag säga att barnen faktiskt får välja VILKET spel som skall spelas. Sedan ska det spelas och spelas. Och alla regler skall följas. Och spelet skall spelas klart.
Alla andra planer för dagen styrs sedan helt och hållet efter detta spel. Man kan inte åka och handla eller gå och äta mitt i ett varv. Middagen kan man nämligen få äta en timme senare en planerat bara det passar upplägget i spelet.
Gjorde ett allvarligt försök att natta mina barn i vettig tid på lördag kväll. Men min mor vägrade släppa iväg dem. De måste ju spela klart varvet.
Ja, ni fattar. Hon har ett allvarligt problem.
Att allt ändå har fungerat i alla år beror på att vi andra snällt anpassar oss efter henne. Vi väntar med maten, vi låter barnen vara uppe längre än tänkt och vi planerar om missade aktiviteter.
Frågan är om vi skall fortsätta på detta sätt? Ska vi låta mammas beroende styra våra liv? Jo, antagligen. Det är väl skitsamma om middagen blir lite sen. Om barnen får vara uppe lite förlänge en lördag kväll. Om vissa planerade aktiviteter inte hinns med. Behöver jag sedan tillägga att barnen älskar henne?
Just denna helg löste vi problemet med att de stannade kvar lite längre än planerat. Så mina träd och buskar hann bli beskurna idag istället. Hoppas pappa hann upp till Lycksele i vettig tid sedan bara.
Söndagen bjöd därefter på krattning av gräsmatta, däckbyte, fika hos mysiga grannar, kabeldragning, trevliga middagsgäster och storrengöring av tre vårsmutsiga barn.
Det är sådana dagar som ger energi i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar