Plötsligt händer det

Att åka tåg med SJ är alltid spännande. Man vet aldrig när de går. Utom när man är sen. Då går de plötsligt alltid i tid.

Idag blev jag sen hos kund och därmed sen till tåget. Men idag, hör och häpna, var tåget 10 minuter sent. Exakt när jag behövde det.

Det måste alltså vara min turdag idag. Vilket innebär att jag måste prov-shoppa. För om det verkligen är min turdag, innebär det att jag snabbt hittar det jag söker. I dag är det ett par nya skor.

Och se på faan. Jag hittade dem direkt:

Det firar vi med lite mat på stan:

Byxor till salu

Förvånat utbrister 9-åringen:
- Men mamma, du har ju häng!
- Klart jag ha häng. Jag är ju cool, svarar jag.
- Mamma, det är bara coolt för killar att ha häng, förklarar 9-åringen då.

Han fortsätter sedan:
- Mamma, du är ju faktiskt fräck. Och fräcka tjejer ska absolut inte ha häng!

Tänk så fel man kan ha!

Morsdag

Morsdag firas på bästa tänkbara sätt. Tillsammans med mina grabbar och en Kärleksmums:

  

Eftermiddagen spenderade vi på Gunder Hägg-stadion.  Dag 2 av GD/GIF:en.

Idag kom vi dessutom hem med en bronsmedalj i stafett. Inte illa.

Så här går det om man ber en trött 10-åring om en bild där han ser lite glad ut:

GD/GIF

Tidig uppstigning. Idag startar årets GD/GIF-olympiad.

Tunga moln under inmarchen:

Men sedan kom solen. 

En laddad Hans:

Malte tyckte det var roligare att rita figurer i sanden. Just detta föreställer en ond Mario-svamp.

Trasig

Någon någon på 90-talet gick jag och syrran på en keramikkurs. Hon är den konstnärliga och kreativa. Jag är den fantasilösa rutinmänniskan. Att jag ens vågade gå på en sådan kurs med henne, är för mig ett under.

Men jag gjorde det.

Mycket av det jag producerade var skräp. Men jag lyckades med en vas och en skål. Vasen gav jag bort. Men skålen har jag använt. Ofta som fruktskål.

Det har känns bra på något sätt. Att jag skapat något vettigt, med mina taffliga händer. Och roligt att äga något som ingen annan äger.

Idag ramlade en stekpanna på den. Så nu är den trasig. Ungefär som jag känner mig just nu.

Det var länge sedan jag behöver en helg så mycket som nu.

Tror han kommer bli användbar

Idag kom 10-åringen hem med en kudde från syslöjden.

Mamman är mycket imponerad.

Wild and crazy

Ni som verkligen känner mig, vet att jag är en snål, präktig vanemänniska. Jag tvingar mina barn att spara sina veckopengar och inte slösa dem på krafs. Vi äter alltid hemlagad mat som de är med och tillagar. Vi har tydliga rutiner och scheman för varje dag. Så är det.

Idag spränger jag alla barriärer.

Vi åker in till stan. Struntar i läxorna. Köper onödiga plastleksaker. Och äter middag på restaurang.

Det trodde ni inte va?

Inte mina barn heller. De är fortfarande chockade. Ligger och vrider sig i sina sängar och kan inte sova. Jag tror de undrar vem tanten som sitter i soffan och bloggar är.

Familjefest

Idag var det sommaravslutning på Mumintrollet. Världens bästa dagis. Eller familjefest, som det så fint heter.

6-åringarna tackas av. Personalen får sommarpresenter. Barnen sjunger, allt från traditionella sommarlåtar till ManBoy. De avslutar med Sara Vargas Spring för livet. Riktigt maffigt att höra ett gäng 6-åringar klämma i från tårna och sjunga "man skadar inte den man älskar". Det kom en liten tår.

Detta är verkligen en familjefest. Det kryllar av syskon, föräldrar och morföräldrar. Alltid när det handlar om familj, känner jag mig lite ensam. Jag har varken föräldrar, syskon eller syskonbarn i närheten. Det är bara jag och barnen, liksom.

Mitt ex och hans föräldrar deltar visserligen i denna övning. Men de är ju inte min familj längre. Det är mitt ex noga med att påpeka.

Men idag hände något. Vi pratade. Jag och ex-svärföräldrarna. Som på den gamla goda tiden. De berättade bland annat att en nära släkting till dem, hastigt gick bort för några veckor sedan. En släkting som jag kände mycket väl. Det gjorde ont i hjärtat att höra. Det kändes extra sorgset att jag inte riktigt är accepterad som sörjande. Jag är liksom exkluderad ur den sörjande gemenskapen. Exkluderad och ersatt.

Dessutom blev jag påmind om mitt gamla liv. Om personer i mitt gamla liv som jag saknar. Som jag nu inte har tillgång till. Jag känner mig på något sätt halv. Och ensam. Övergiven. Utanför den tvåsamhet som brukar ingå i begreppet familj.

Vi picknickar och går tipsrunda. Sedan åker jag hem med guldklimparna. Läser läxor och myser. Kramas. Och kramas lite till. Njuter till fullo av mina härliga, omtänksamma, kloka killar. Inser vad bra jag har det. Intalar mig själv att det är okej att vara ensam. Jag klarar det alldeles förträffligt.

Nattar barnen. Stannar och tittar på Maltes avslutningstavla från Mumin. Där står, med Maltes spretiga bokstäver:

"Låt mig veta att jag är en som kan."

Det har Malte fullständig koll på. Att han kan, alltså. Däremot kanske jag behöver detta budskap desto mer.

 

Därmed är den fotbollskarriären över

- Mamma titta vad jag kan!

6-åringen är mäkta stolt. Han har tränat hela eftermiddagen. Och han står flera sekunder på bollen.

- Mamma, visst var jag duktig?
- Mamma, visst kan jag fotboll nu?
- Ja, gubben, du är jätteduktig.

6-åringen replikerar snabbt:
- Då behöver jag ju inte gå på fotbollsträningen något mer.

Dagen efter

Vilken underbar dag.
Varma vindar. Strålande sol.

Idag har jag storhandlat. Klippt gräs. Fikat i Boulognern. Önskat att jag ägde en systemkamera. Grillat. Kollat på film.

Jag undrar vad Harold Camping gjort idag? Jag gissar att han sitter och räknar.

Dagen när jorden gick under

Enligt bibelkännaren Harold Camping går jorden under idag. Tänk så rätt han har. Idag känns det precis så. Visste han om de farliga drinkarna på Bocken? Eller extraknäcker han kanske i baren på Goya? Eller har kunde han veta?

Frågorna är många idag. Ska man orka sträcka sig efter fjärrkontrollen? Hur ska man få i sig någon mat idag? Orkar man duscha? Skiner solen ute?

Hur gick det då? Jorå. Det löste sig med både fjärrkontrollen, maten och duschen.  Solen får jag njuta av en annan dag.

För denna dag avslutas på stan. Med trevliga vänner.

Vad hände?

En ny arbetsvecka har tagit slut. Solen skiner. Planen är att ta en enkel, lugn afterwork. Vi börjar på Mezza Notte:

Fortfarande sansade, landar vi på O´learys för en middag:

Därefter händer något. Osett vad. Men på något sätt hamnar vi på Bocken och därefter på Goya. Helt galet och mycket trevligt.

Old Lisa is no more

Jag är skadad. Manipulerad. Förstörd.

Jag som alltid ätit precis vad jag velat. Jämt. Helt utan dåligt samvete. Utan att kräva någon form av träningsprestation.

Nu äter jag en mjukglass och känner att jag just därför behöver träna idag. Helt galet. Vad kom den tanken i från. Någon måste ha varit in i min hjärna och ändrat något. Förstört min livsnjutar-hjärna.

Hjälp!

Det lönar sig att gnälla

Tror att jag klagat tillräckligt.
Beskrivit min smärta i kroppen.
Detaljerat, målande och ofta.

Idag gav min PT mig ledigt.

In da wood

Jag har varit envis. Jag har stått emot länge.

Men. Är man tillsammans med en träningsnarkoman får det tillslut konsekvenser. Till slut tar argument slut. Till slut står man där ute i skogen. Med lungorna fulla av friskluft. Och lera på skorna.


Väl hemma igen får man frågan:
-Visst känns det skönt nu efteråt?

Jag tittar på de leriga fotspåren i hallen. Känner en annalkande kramp i vaderna. Fingrar försiktigt på skavsåret på hälen. Stryker en svettig hårslinga från pannan. Möter sakta hans blick.

-Nej. Inte på något sätt.

Känner inte riktigt för att klaga på vädret

Vi är i god tid på dagis. Det är en grundförutsättning.

Han tar av sig ytterkläderna. Hänger upp dem på kroken. Pratar hela tiden. Om teckningen han tog med hemifrån. Om den fina stenen han hittade. Om de sköna sulorna han fått till stövlarna.

Varje mening avslutas med:  -Visst mamma? Som en bekräftelse att han blir hörd. Som en bekräftelse att jag också tycker att den senaste ritade figuren var lite coolare än den förra. Som en bekräftelse att jag tycker att stenen var mjuk. Som en bekräftelse att de nya sulorna är sköna.

Han pratar snabbare och snabbare.
-Mamma, nu måste vi vinka.
Han går snabbt till fönstret. Klättrar upp på stolen. Han verkar lite rastlös. Lite spänd.
Jag går fram till honom och kramar om honom. Han lägger armarna runt mig. Borrar in näsan mot min hals.

Jag känner hur han börjar skaka. Så kommer tårarna.
-Mamma, du får inte gå. Mamma, jag vill alltid vara hos dig.
Han gråter så han nästa inte kan prata.
-Mamma, jag vill inte vara utan dig.

Jag står och kramar honom en stund. Berättar hur mycket jag älskar honom. Förklarar att jag alltid vill vara med honom. Att hans pappa också alltid vill vara med honom. Att hans pappa, bonusmamma, farmor och farfar längtar efter honom. Att det är deras tur nu. Att vi ses om en vecka igen. Att jag alltid finns här för honom. Att han alltid har mig i sitt hjärta.

Jag försöker vara stark och se glad ut. Men när jag går mot parkeringen rinner tårarna nedför kinderna,

Mammaveckan är slut. Jag kommer aldrig vänja mig.

Money makes the world go round

Duplo är en variant av Lego, med större bitar. När mina barn var små jobbade deras far i en leksaksbutik. Som sålde Duplo. Fadern hade ofta dåligt samvete eftersom han jobbade jämt. Därför fick mina barn mycket Duplo.

Idag lekar inte grabbarna med det längre. Det tar ohyggligt mycket plats. (Fyra stora rotting-korgar och tre plastbackar.) Det är dessutom tänkt för barn mellan 2-5 år. Minstingen har precis fyllt 6.

Idag skulle vi därför sortera och packa undan Duplot. Hade jag tänkt.

Vi plockar fram alla korgar och backar. Börjar sortera. Då händer något med mina barn. Lek-djävulen kommer fram. Tillsammans med sin lillasyster Spara.
- Å mamma, titta! Den här har jag glömt bort.
Plötsligt har jag tre små hus och en djurpark uppbyggd på vardagsrumsgolvet. Och inte en kloss kan avvaras.

Jag ser hela mitt rensa-projekt försvinna framför mina ögon. Inser att jag lever med tre hamstrar som aldrig kommer vilja slänga någonting. Jag får panik. Och spelar ut min sista trumf. Pengar.

Jag lovar att köpa deras bortrensade leksaker. För riktiga pengar. Jorå. Så illa är det.

Jag har alltså precis köpt en komplett duplo-tågbana med tre lok för 100 kronor, samt en duplo-riddarborg för 100 kronor. Att förvara i förrådet. Tills småkusinerna önskar sig duplo i present.

Grabbarna räknar pengar. De är nöjda.
Jag ser att antalet duplo-korgar därmed har halverats. Och att övriga leksaker plötsligt får plats. Jag är nöjd.



Som en liten bonus hittade vi även fjärrkontrollen till sovrumstv:n. Den har tydligen bott i duplolådan i ett år. Det måste vara värt minst 400 kronor. Jag menar, vad kostar det inte att köpa en ny. som fungerar till just denna apparat. (När universal-kontrollerna inte fungerar.)

Därmed måste jag gått med 200 kronor i vinst idag. Eller hur?

Vad är väl en bal på slottet

I dag är det tydligen något jippo på Heartbreak. Några gamla DJ:s som spelar. Ska tydligen vara årets händelse. Så det hade varit trevligt att vara där.

Men vad är väl en kväll på Heartbreak, när man kan vara hemma med grabbarna? Jag skickar en löpare till Heartbreak istället.

Så. När det var bestämt var det bara att dra till Sandviken. Match för HSK:s 02:or:

Hur det gick på matchen? Inte så bra. Men HSK:s enda mål var det min Zlatan som gjorde. :)

Nu blir det myskväll med grabbarna och Saade. Vi bäddar ner oss allihop i vardagsrumssoffan och somnar antagligen under omröstningen.

Hur länge håller ett snöre

Idag är det fredagen den 13:e. Jag är inte på något sätt skrockfull. Men denna mytomspunna dag är lite speciellt för mig. Min första fredag den 13:e, är en av de bästa dagarna i mitt liv. Denna dag blev jag storasyster. Storasyster till världens bästa lillasyster.

Sedan dess har jag ganska höga förväntningar på denna dag. Man kan säga att fredagen den 13 december 1974 satte ribban ganska högt. Jag vet naturligtvis att det egentligen är en helt vanlig dag idag. Men ändå. En liten förväntan finns där. Någonstans långt inne.

Därför blir jag så oerhört förvånad när det händer konstiga-dåliga saker en dag som denna. I morse rasade nämligen gardinen i sovrummet ner. Snöret som höll den uppe hade totalt vittrat sönder.


Det roliga är att samma sak hände gardinen i lekrummet för 10 dagar sedan. Den gardinen köpte jag 10 dagar innan jag köpte den till sovrummet. Det innebär att jag härmed fastställt hållbarheten på de snören som medföljer Hemtex hiss-gardiner. Den är 14 månader och 6 dagar. Exakt. I fall någon undrade.

Nåväl. Förutom detta missöde, har dagen levt upp till alla förväntningar.

Och apropå förväntningar. I skrivande stund ser jag Lady Gagas konsert på TV. Inser att jag missbedömt henne. Har mest sett henne som en produkt. Någon som framför andras låtar på beställning. (Visserligen bra låtar.) Har tyckt att hon mest verkat konstig och ful. (Vad nu det har med saken att göra?) Men jäklar vad hon kan sjunga och dansa. Vilka mellansnack. Vilken show. Vilket budskap hon förmedlar. Vilken superstar.

Fotbollskillen

Mycket kretsar kring fotbollen nu.

Är man nio år tränar man två kvällar i veckan. Sedan är det match eller cup i princip varje helg.

Idag är det torsdag, en av träningsdagarna. Men med detta väder är det helt ok att vara fotbollsmorsa.

They are back

Nu har de tagit över mitt hus igen. Myrorna.

Helt ärligt så stör de inte mig så mycket. De är ju ohyggligt harmlösa. Men på något sätt känns det lite ofräscht att ha dem inomhus. Dessutom är mina barn mer eller mindre rädda för dem.

Jag har nu provat att städa bort dem. Som Anticimex föreslår. Ni vet. Tvätta bort deras myr-vägar.

Men nu ger jag upp. Nu har jag kallat in det tunga artilleriet: Myrfällan.

Fritidshemmens dag

Idag är det fritidshemmens dag. Hagaströmsskolan slår då på stora trumman. En härlig eftermiddag på skolgården, för skolans alla barn och föräldrar.

Personalen presenterar och visar vad som händer på fritids. Det är picknick och tipsrunda. Samt jätteroliga stationer.

Vid denna station kan man inspektera kottar, gamla bikupor och allt möjligt annat, med mikroskop:


Här bygger och färglägger vi helikoptrar:


Tillverkning av stoora såpbubblor:


Har har Malte byggt en vindsnurra. Synd att det knappt blåser.


Hur många droppar ryms på en enkrona? Dagens rekord var tydligen 82 stycken.


Arbetarbladet var på plats och fotade:

Grabbarna hemma igen!

De är hemma igen. Mina grabbar. De bästa tänkbara.

Vi har haft en underbar eftermiddag/kväll. Vi har fyllt den lilla poolen. Planterat sockermajs, persilja, gräslök, timjan och några jordgubbsplantor:


Hoppas de kommer trivas i landet. Rabarbern verkar göra det i alla fall:


Sedan blev det ett dopp i ån. För grabbarna alltså. Jag badar absolut inte förrän lövsprickningen är färdig.

Solig städdag

Tidig uppstigning. Uppställning 1000.

Idag har vi haft städdag i området. Det har sopats och krattats och fixats.

Men vad gör det. Solen skiner och vi blev snabbt klara. På eftermiddagen hamnade vi i Håkan och Anna-Karins nya paviljong. Drickandes låtsas-rosé.

Storhandlingen inför veckan hanns också med. Skönt. Nu är det bara grabbarna som saknas.

Upp, ned, upp och ned - en riktig berg-och-dal-bana-dag

Dagen började bra, men en mysig sovmorgon.

Sedan kom sms:et. Sms:et som rycker undan mina fötter. Sms:et som beskriver att mina barn har det bättre utan mig. Men jag samlar mig. Tvingar mig på. Deltar med ett leende på läpparna. Men gråter inombords.

Efteråt lägger jag mig utmattad i sängen. Stirrar tomt ut i luften. Funderar på livet. Letar efter glädjen med att leva. Vet inte hur länge jag låg. Men tillslut bestämde jag mig för att våga välja glädjen.

Jag duschar, tvättar håret, sminkar mig, fixar håret och väljer kläder på 20 minuter. Kan vara ett personligt rekord, med en hårtvätt inblandad.

Sedan blir dagen bara bättre. En härlig kväll med nya vänner, på nya ställen. Mycket trevligt. Mycket roligt. Precis vad jag behövde.

Dagen slutar med att jag styper ned i sängen. Somnar aningens omtumlad. Och glad. Och trött.

Världens bästa

Idag fyller världens bästa kille år. Det firar vi på världens bästa restaurang med skumpa, god mat, vin och drinkar.

För att bevisa att vi faktiskt har ätit något presenteras här ett tydligt bevis. Förrätten:


En drink lyckades jag även fota. Bra där!


Kolla vilken snygging. Inte kan man tro att han fyller 37 idag? Men man kan ana vem som drack drinken på bilden ovan.

Tänk att personalen på Konsum har så snygga kläder

Min garderob innehåller i princip blåa, svarta, vita och begie kläder. Med en touch av rosa. Det är praktiskt men väldigt tråkigt.

Därför var det både lite läskigt och spännande när vi förra helgen fick möjligheten att välja varsin tröja i en helt annan färgskala.

Björn valde en grön. Den är verkligen jättesnygg. Tyvärr finns det risk att han inte kommer använda den tillsammans med sin svarta väst, så ofta. I alla fall inte om han skall på Konsum och handla.

Jag valde en chocklila. Min största fundering just nu om det är Hemköps eller Statoils personal som har lila kläder. Jag tar det säkra före det osäkra och går i mina vanliga kläder så länge.

Min charmör

Första veckan i maj brukar vara en underbar vecka. Fullt med glädje, kladdkaketårtor, presentsnören och kärlek. I år är det annorlunda.

Även fast jag redan firat mina barn, känns det obegripligt sorgset att jag inte är där på rätta dagen.

Idag fyller min charmör 6 år. För er som undrar, så är han sig lik. Väldigt lik. Men så mycket större. Så stor att han nu sagt upp sig fått dagis och fått ett nytt jobb på skolan. Det är stort.

Jag vet att han har en underbar födelsedag. Men det gör ont i hjärtat att jag inte är där. Riktigt ont.

Hur svårt kan det va?

Tisdag morgon. Nyduschad.
Tar på mig lite deo.
Springer runt lite så att den ska torka.
Drar oerhört försiktigt på mig tröjan. Gör verkligen allt för att inte få deo på den.

Men inte då!! Titta hur jag ser ut!

Älskade elvaåring

Idag fyller min äldsta son elva år. Så här skrev jag för ett år sedan.

Allt stämmer än idag. Samtidigt har så mycket hänt. Han är samtidigt en helt annan kille. Nästan ännu mer fantastisk.

Jag tänkte göra ett försök att återigen beskriva hans underbara väsen. Men det blev för jobbigt. Jag orkar inte. Det skär i hjärtat att jag inte får dela denna dag med honom. Jag önskar att det vore möjligt.

Från afterski till barnkalas, en resa på 43 mil

Gårdagen avslutades med en after afterski. Som utlovat:


Därefter middag hos Mor Brita. Råraka till förrätt:


Därefter glömdes kameran bort. Men vi fick även en huvudrätt och en efterrätt.

Kvällen avslutades med bevittnande av de tre obligatoriska inslagen i en Ramis-valborg: fackelslalomen, majbrasan och fyrverkerierna.

Det blev en ovanligt tidig kväll. Så idag är vi uppe med tuppen. Idag står hemresa och barnkalas på agendan.

Tror vi stoppar undan slalomskidorna för säsongen också. Nu är vi redo för lite sommar.