Men. Är man tillsammans med en träningsnarkoman får det tillslut konsekvenser. Till slut tar argument slut. Till slut står man där ute i skogen. Med lungorna fulla av friskluft. Och lera på skorna.
Väl hemma igen får man frågan:
-Visst känns det skönt nu efteråt?
Jag tittar på de leriga fotspåren i hallen. Känner en annalkande kramp i vaderna. Fingrar försiktigt på skavsåret på hälen. Stryker en svettig hårslinga från pannan. Möter sakta hans blick.
-Nej. Inte på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar