Webbtorsdagsöl [Ouébb|tωr⁴sdag`s|Ö´l-] - nu på en torsdag

Det är torsdag. Webbtorsdag. Ljusskygga nördar som jobbar med webb träffas och dricker öl. Som traditionen bjuder.

Men allt är sig inte som vanligt. Det är något som inte stämmer. Nördarna har mindre kläder på sig än vanligt. Och sitter utomhus. Och dricker Rosé!

Kvällens största överraskning var dock denna pärla. Hittade denna i Mezza Nottes förövrigt väldigt kolhydratbaserade meny (läs pasta och pizza). Serverad på en kakelplatta:

Efter maten kom ölen in. Skönt. Nu känns det som vanligt igen.

En väldigt avslappnad kväll...

... avslutades i samma stil i soffan:

Same but different

Vi hamnde på samma ställe i kväll igen. Men denna gång skyller vi allt på Lotta. Det var hon som tvingade dit oss.

Jag glömde dock att föreviga kvällen med kameran. Tänkte därför lägga upp gårdagens bild även i detta inlägg. För sånt tycker jag är roligt.

Men jag skärpte till mig och bad Björn ta en bild på mig istället. Och det gjorde han. Tack.

Lön för mödan

Min PT vet hur jag skall tas. En runda i spåret gav omedelbar belöning. En kall öl i tryckande hetta:

Mitt nya stöd

Prova att ha en cykel utan stöd ett tag.

Lovar att du sedan kommer uppskatta när du monterat ett.

An accident of visdom

Sonen är lämnad i Sundsvall. Överlämningen kunde inte ske hemma hos min syster. Utan skulle ske på tågstationens parkering. Kändes lite billigt. Men jag gör som jag blir tillsagd. Lyder.

Hinner åka 5 minuter innan sms:et kommer. Sms:et som säger att jag ljuger. Att jag inte lyssnar på mina barn. Att jag är en besvikelse.

Känner mig sorgsen. Ledsen. Som ett offer.

Plötsligt tar det tvärstopp i trafiken. Två bilar krockar en bit framför mig. Inser att jag kommer bli stående ett tag. Blir irriterad för att min tidplan spricker.

Efter en stund kommer ambulans och polis. Jag inser vad snabbt en olycka kan hända. När som helst kan något hända som förändrar hela ens liv. Det gäller att ta vara på varje sekund. Och göra det bästa av varje dag. Leva det liv man vill.

Jag har använt denna blogg för att hjälpa mig hitta något speciellt med varje dag. Att göra det bästa av varje dag. Nu är det dags att lyfta blicken. Att sluta känna mig drabbad. Att sluta vara ett offer. Det är dags att börja fundera på vad jag vill. Hur jag vill vara. Hur jag vill må. Hur jag vill att mitt liv skall se ut.

Det är dags att sluta avverka dagar. Det är dags att leva.

Världens sötaste

Fick äran att träffa syrrans Isabell idag. Nu 4 månader gammal. En riktig solstråle:

Stora tjejen:

Här tillsammans med kusin och storebror:

Bada i handfatet är kul:

Midsommarafton i Sjötorp

Han kom, han sågs, han segrade

Han kom tillslut. Vid ett-tiden på natten.

Därmed blev det Young Generation och Wild Kids på jobbet idag. Maltes lag tog hem segern. Trots att Malte inte var den som bidrog mest till denna seger, var detta en stor sak för honom.

- Mamma, jag känner mig väldigt upprymd av segern. 

En röst i natten

Att ständigt bli ifrågasatt.
Att ständigt få höra att man inte duger.
Det tär på krafterna.

Jag trodde jag hade lösningen.
Nämligen att bryta mig fri.
För att kunna bygga upp mig själv igen.
På egen hand.

Hade jag anat resultatet hade jag aldrig orkat ta steget.
Det blev värre.

Timslånga samtal. Där jag får höra att jag inte lyssnar.
Att jag kväver mina barn.
Att de inte vågar prata med mig.
Att jag förstör deras liv.
Att jag måste släppa dem fria.
Att jag måste låta dem bestämma.
Om och om igen.
Under flera års tid.

Det är knivhugg rakt på min akilleshäl.
Jag försöker stå emot.
Så försöker jag lite till.

Men det bryter ner mig. Sakta men säkert.

Det är mamma vecka nu. Det är onsdag.
Men barnen är kvar uppe i norrland.
De vill inte komma ner. Tydligen.
De vill inte prata i telefon med mig. Tydligen.

Men jag stod på mig. Så nu har jag tvingat ner 6-åringen ikväll.
Det är dock osett än. Klockan närmar sig midnatt och ingen son har anlänt.
Och han ville ju egentligen inte.

Men jag ligger i sängen och väntar. Undrar vems åsikt som är vems. Och vem som inte lyssnar. Och vem de inte vågar säga sanningen till. Lyssnar efter ljudet av en bil som bromsar in. Och hoppas.

Våga vägra promenader

Gårdagens film var riktigt bra. Se den!

Nu till dagens ämne. Promenader!

Som ni vet ogillar jag att promenera. Framförallt från punkt A till punkt A. Så-jäkla-meningslöst.

Men eftersom detta är vad min PT kräver, har jag bitit ihop. Och promenerat.

Men nu har jag två bevis på att jag inte ska promenera:

Så fort jag tar ett raskt promenadsteg får jag ont i benhinnorna. Ont så in i bängen. Börjar jag däremot springa, känner jag inget i benhinnorna. Bevis 1: Min kropp är inte gjord för promenader.

Jag har plötslig fått ont i nedre delen av ryggen. Min PT säger att jag måste stretcha för att få bort det. Så visar han mig en fånig pose, där man hukandes lägger ena benet över det andra och putar med rumpan så mycket man kan. *host* Jag har tränat förut (sprungit) med aldrig fått dessa problem. Nu PROMENERAR jag. Och se: ont i ryggen. Bevis 2: Min kropp är inte gjort för promenader.

Så nu, kära PT, är det slut med dessa tramspromenader. Nu får du plocka fram dina snabba skor.

Dagen som gud glömde

Min favorit tröja var nytvättad. Vit och fin. 

Den var dock lite blöt i huvan. så jag slängde in den i torktumlaren i 5 minuter. Det skulle jag inte gjort. 

Den har nu allvarliga brännskador och går inte längre att använda. Bara att slänga. Surt.

Sa jag att det var min favorit? 

Nåväl. Hoppar upp på cykeln för att ta mig till jobbet. Hinner bara ta några tramptag så hoppar kedjan av.

Äsch. Lite olja på fingrarna har väl ingen dött av!

Men på något sätt känns allt lite extra hopplöst när jag sedan får spendera ett par timmar i telefon och ta emot information om hur hemsk jag är som tänker umgås med mina barn på midsommar. Min midsommar.

Suck. Hoppas att kvällens film, The Adjustment Bureau, kompenserar dagens elände. 

Limitless

Dagens grillmiddag sköljdes ned med Limitless. En annorlunda, spännande film med Bradley Cooper, aka Henrik Lundqvist, i huvudrollen.

Klart sevärd. Och tankeväckande.

En lördagkväll på stan

Efter en nyttig dag, unnar vi oss en kväll på stan.

Kan varmt rekommendera Oxfilén på Mezza Notte. Riktigt bra:

One ball band underhöll, dagen till ära:

Någon drink hann vi med, innan vi hamnade på fest på Nedre Åkargatan.

Men naturligtvis avslutade vi på Bocken:

Sommarfest

Sommarfest på jobbet. Med femkamp. Tävling på blodigt allvar.

Den första grenen var en klassisk "vem-skall-bort". Sex kända personer. En skall bort. Med extrapoäng för bra motiveringar.

De övriga fyra grenarna var desto svårare: Gissa drinken. Naturligtvis var alla fyra drinkstationer utrustade med väldigt underliga drinkar. Men sedan var festen igång. Kan jag lova.

God mat från Gefle Gormetservice:

Därefter annonserades vinnarna i femkampen. Det blev det röda laget:

Champagne till vinnarna:

Strax efter den stora klunken uppmärksammade jag att killarna hade ett genomgående klädtema för kvällen. Rutig skjorta. Jättekul tyckte jag och samlade gänget för en bild:

Inte långt därefter började nörd-skämten komma. Observera att vi gick ända till kökslådan för att komplettera med en blå sak.

Ungefär samtidigt kände jag att det var dags att gå hem.

Smalare än Thord

Klockan är 18:04. Jag sitter på jobbet.
Det kommer ett sms. Med en uppmaning.

Bara att lyda. Kamma håret. Släta till mysbyxorna. Och cykla till Söderhielmska.

Helt oplanerat blir det middag och rosé på stan med tre trevliga killar. Och jordgubbar blev det till maten idag också:

Sedan väller det in folk. Fler goda vänner dyker upp:

Vinet övergår till öl:

Smalare än Thord kliver upp på scenen. Nostalgi. Här featuring Clara:

Helt enkelt en magisk kväll.

Dagens tips

Laxsallad med jordgubbar till middag.

Riktigt gott.

Avsluta sedan dagen med  Unknown.

Bra film.

Bra dag.

Medan regnet faller

Magen. Idag funderar jag på magen.

Eller rättare sagt på huden på magen.

Efter tre barn är det inte konstigt om man har lite extra hud kring magen. Men varför har jag det bara ibland?
Vissa dagar är magen platt och fast. Andra dagar mjuk och degig. Med massor av skinn över.
Oftast det senare. 

Men. Mängden hud borde ju inte variera från dag till dag! Eller hur?

Det är sånt jag funderar på idag. En regning tisdag i juni.

Tror jag lägger pengarna på ett par snygga jeans nästa gång

I morse kände jag mig sjukt less på mig själv. På mitt risiga hår. Sugen att prova något nytt. Förändra mig själv.

Så jag gjorde ett impulsbesök hos frissan.

Och färgade samma färg som tidigare. Klippte samma frisyr som tidigare. Om än lite kortare än vanligt. Trots att det inte riktigt behövdes.

Nåväl.

Bättre lycka nästa gång.

Tur de inte var sugna på skidåkning

På förmiddagen sol och tyckande värme. Grabbarna har vattenkrig och badar i ån.

På eftermiddagen hagel och riktigt åskoväder. Grabbarna är inne och spelar datorspel.

En magisk dag om du frågar grabbarna. De har i princip bara sysselsatt sig med sina två favorit-sysselsättningar. Precis de saker de ville göra. Bada och data.

Pappa och fotboll

Den sak i mitt liv som flest människor uttryckt sin enorma beundran (och kanske sin avundsjuka) för, kan ni gissa vad det är?

Det har inte varit min nya cykel. Inte den snygga skinnjackan jag fick när jag var 14. Inte mitt första drömboende. Inte min dåvarande man. Inte ens min rumpa.

Helt utan konkurrens, är det min pappa. Under hela mitt liv har detta skett. Från ungarna på gatan, klasskompisar till dagens vänner. Han berör alla.

Så här skrev jag för ett år sedan:
http://yriluvan.blogspot.com/2010/06/till-varldens-basta-pappa.html
En enkel liten hyllning till den perfekta pappan. Jag är så tacksam att du är min.

Det jag inte nämnde i fjolårets inlägg är hans otroliga sportbegåvning. Bland annat var han en makalös fotbollsmålvakt.

Så dag, när pappa fyller pensionär, spelar barnbarnet match. Och gör succé i målet. Morfar uppidagen:

Dig kära pappa firar vi med ett hejdundrande kalas i stugan i sommar.

Stort grattis älskade pappa!