Det har inte varit min nya cykel. Inte den snygga skinnjackan jag fick när jag var 14. Inte mitt första drömboende. Inte min dåvarande man. Inte ens min rumpa.
Helt utan konkurrens, är det min pappa. Under hela mitt liv har detta skett. Från ungarna på gatan, klasskompisar till dagens vänner. Han berör alla.
Så här skrev jag för ett år sedan:
http://yriluvan.blogspot.com/2010/06/till-varldens-basta-pappa.html
En enkel liten hyllning till den perfekta pappan. Jag är så tacksam att du är min.
Det jag inte nämnde i fjolårets inlägg är hans otroliga sportbegåvning. Bland annat var han en makalös fotbollsmålvakt.
Så dag, när pappa fyller pensionär, spelar barnbarnet match. Och gör succé i målet. Morfar uppidagen:
Dig kära pappa firar vi med ett hejdundrande kalas i stugan i sommar.
Stort grattis älskade pappa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar