An accident of visdom

Sonen är lämnad i Sundsvall. Överlämningen kunde inte ske hemma hos min syster. Utan skulle ske på tågstationens parkering. Kändes lite billigt. Men jag gör som jag blir tillsagd. Lyder.

Hinner åka 5 minuter innan sms:et kommer. Sms:et som säger att jag ljuger. Att jag inte lyssnar på mina barn. Att jag är en besvikelse.

Känner mig sorgsen. Ledsen. Som ett offer.

Plötsligt tar det tvärstopp i trafiken. Två bilar krockar en bit framför mig. Inser att jag kommer bli stående ett tag. Blir irriterad för att min tidplan spricker.

Efter en stund kommer ambulans och polis. Jag inser vad snabbt en olycka kan hända. När som helst kan något hända som förändrar hela ens liv. Det gäller att ta vara på varje sekund. Och göra det bästa av varje dag. Leva det liv man vill.

Jag har använt denna blogg för att hjälpa mig hitta något speciellt med varje dag. Att göra det bästa av varje dag. Nu är det dags att lyfta blicken. Att sluta känna mig drabbad. Att sluta vara ett offer. Det är dags att börja fundera på vad jag vill. Hur jag vill vara. Hur jag vill må. Hur jag vill att mitt liv skall se ut.

Det är dags att sluta avverka dagar. Det är dags att leva.