Game zone

Fredagsmys har fått en ny innebörd.

Just nu innefattar det MineCraft, Skype och en skål chips.

Yr i luvan - del 9

7 droppar om dagen. Det gick ju bra. I nästan en vecka. Sedan var flaskan med droppar försvunnen.

Hade jag glömt den på jobbet? Hade jag tappat den på väg hem från jobbet? Hade den gömt sig i någon väska? Eller fanns den någonstans hemma?

Jag letade igenom mitt skrivbord. Cyklade exakt samma väg och spanade längs hela vägen. Jag letade igenom alla väskor. Flera gånger. Och sökte igenom varje vrå av hemmet. Ingen flaska.

Jag tillbringade då några timmar med att försöka få tag på någon på ögonkliniken, som kunde förlänga mitt recept, så jag skulle kunna hämta ut en ny flaska. Lyckades tillslut få tag på ett akutnummer. Kommer då till en telefonsvarare där man fick tala in ett meddelande. De lovade att ringa upp.

Exakt två dygn efter försvinnandet, kommer min kollega Mattias ut från handikapptoaletten på jobbet.
- Titta vad jag hittade!
MINA DROPPAR.

Flaskan stod tydligen ovanpå handdukshållaren inne på handikapptoaletten. Skumt. Själv minns jag inte ens att jag varit in där.

Exakt 30 minuter senare blir jag uppringd av en sköterska från ögonkliniken. Ursäktande förklarar jag att jag ringt deras akutnummer i onödan. Flaskan är återfunnen.

Som ni ser är den lilla rackaren dessutom förvirrande lik mitt lilla nagellack. Det kan vara bra att tänka på. Annars kan det hända att man tar fel. I mörkret, sent på kvällen när man tar dagens sista droppe.

Tur att nagellacket är så trögflytande. Så man hinner undra varför det inte kommer någon droppe, innan man råkar lacka igen det nyopererade ögat.

Inte nog med att hon verkar äta väldigt mycket. Nu ska det bakas också.

11-åringen kommer hem med ett recept från skolan. Ett recept på ett matbröd.

Skulle gissa att jag inte bakat matbröd sedan 1978. Om man bortser från scones-bakning och diverse halvfärdiga varianter.

Men nu är det dags. Idag inhandlades brödformar. Snart kommer det dofta nybakat. I ett kök nära dig.

Vidgade vyer

Ska man ändå betala nästan en hundring för en lunch, kan man välja något som är riktigt bra.

Idag provade vi lunchen på konserthuset. Mycket bra!

För att inte tala om utsikten. Gavleån i höstskrud.

Chockhöjning

I fredags var de billigast i stan. Idag är de dyrast. En lunch på Hotel City kostar nu 95 spänn.

Visserligen en mycket god lunch. Men att sätta priset så högt, ger stora förväntningar.

Förstår att de passar på att höja priserna innan restaurangmomsen sänks. Men det gör att jag bara känner mig lurad. Vad är vitsen med sänkningen om alla höjer priserna innan?

Tycker att de kunnat använda de 5,4 miljarderna på ett bättre sätt. Tex genom att anställa 15 000 nya förskollärare. Eller varför inte 11 000 nya akutsjuksköterskor.

Sunny Sunday

Vilken härlig dag. En skön sovmorgon. Makalöst vackert väder. Storhandling. Gräsklippning. Röjande i förråd. Undanstoppande av utemöbler. Löparrunda.

Toppat med att jag nyss blev bjuden på middag.

Nu avslutas dagen med en film. Inget att klaga på här inte.

Modevisning och mat på stan

Först besök på Uniqa Q:s modevisning med Maria. Sedan en helkväll på stan. Hann med Lams, Mezopotamia, Kalles och Bocken. Tackar Maria och Nicke för en mycket trevlig dag/kväll.

En fredag i storstan

Det började som en helt vanlig fredag. En tågresa till Stockholm. En dag på Nacka-kontoret.

Så plötsligt är vi inbjudna till ett födelsedagsfirande. Det blev en mycket trevlig kväll. Underbar mat på Bar Nombre. Skumpa. Gott vin. Trevligt sällskap. Bröd i påse:

Och presenter till födelsedagsbarnen. Som precis köpt hus. Långt ute på landet.

Nu vänder det!

Att alltid ha ont. Att aldrig riktigt kunna se. Det tär på humöret. Det tär på orken. Det tär på glädjen.

Nu har det gått två dagar sedan stygnen togs bort. Jag känner redan skillnad. Smärtan börjar avta. Och jag tror jag kan ana en liiiten förbättring av synen.

Små, små förändringar. Men de betyder mer än jag beskriva. Allt känns lättare. Allt känns roligare.

Detta firas med en AW på O'learys.

Doin some drugs

Nu skall ögat bli friskt. Infektionen skall bort. Såren efter stygnen skall läka.

Här skall droppas antibiotika och kortison. 7 gånger om dagen.

538 dagar. Vem kunde ana det?

Uppsala. Akademiska sjukhuset. Ingång 70.
Äntligen är jag här.

30 minuter efter utsatt tid, blir jag inropad till min ögonläkare. Blir presenterad för en läkarstudent som är där för att lära. En snygg sådan. Eller vad vet jag om det? Nåväl. Det förklarar i alla fall förseningen.

Min ögonläkare, vi kan kalla henne för Ann-Sophie, gör först en synundersökning. Lite bortkastat. Men det är väl en rutin. Och det torde vara viktigt med rutiner när man har besök av en student. Hursom. Med det opererade ögat kan jag fortfarande inte ens läsa översta raden. Känns deppigt.

Men. Hon provar med ett glas framför ögat och vips kan jag läsa 5 rader. Minst. Det ger mig hopp. Kanske kan jag se så bra med ett par glasögon.

Därefter tittar Ann-Sophie i mitt öga. Säger att stygnen håller på att släppa. Att det har blivit infekterat kring dessa stygn. Läkarstudenten får titta och håller med.

Ann-Sofie bestämmer att stygnen måste tas direkt. Hon bedövar mitt öga. Läkarstudenten håller upp ögonlocket. Ann-Sophie klipper stygnen. Ett efter ett. Och drar ut tråden. Det svider och bränner. Men det går fort. Jag hinner inte riktigt fatta vad som händer.

45 minuter efter jag gick in i rummet, står jag utanför igen. Utan stygn. Med bedövat öga. Och ett recept i handen. Förvånad. Glad.

Konstaterar att vi nu vet svaret på en av livets stora frågor:

Hur länge ska ett stygn sitta?

Max 538 dagar.
Eller 12912 timmar
eller 774720 minuter
eller 46483200 sekunder.

Men vem räknar?

Håll alla tummar ni kan!

Det kom tillslut en kallelse. I morgon bär det av till Akademiska.

I morgon får jag min dom. Kan stygnen tas eller behöver jag vänta ett halvår till?

I morgon vet vi.

Säsongens sista match

Sommaren är slut. Molnen ligger tunga. Vinden är kall. Det är hög tid för säsongens sista match.

Årsunda står för motståndet. Publiken huttrar och dricker kaffe. Hagaström vinner med 6-2. Carl gör ett riktigt snyggt mål.

Nu lägger vi fotbollsskorna på hyllan och plockar fram innebandy-klubban. En svettig gympasal känns faktiskt ganska lockande.

Härlig lördag

Vilken underbar dag. Strålande sol.

Då passar jag på att storstäda ett förråd. Känner mig mycket nöjd med resultatet.

Vi firar detta med att bedriva resten av dagen på stadens badhus. Ett bra ställa att boosta sitt ego. Den där hängiga magen känns inte lika hängig längre.

Inser också att jag tillhör ett utdöende släkte. Nämligen, mammor utan tatueringar. Det var jag och en kvinna till som saknade tatueringar. Av alla på hela badhuset. Personalen inräknad. Resten var beklädda med mer eller mindre gräsliga tatueringar. Kul att det kan vara så enkelt att sticka ut.

Nåväl. Nu är vi hemma igen. Trötta, mätta och mycket nöjda slappar vi nu i soffan.

Och ja, man kan titta på Avatar och spela bondespelet samtidigt.

Lycka är att tappa en tand

En lillebror. Som inte vill något annat än att bli lika stor som sina bröder.

Ikväll tappade han sin första tand. Mitt i fredagsmyset. Ett fredagsmys som idag blev en fest.

Tror aldrig jag sett honom så lycklig. Detta är en stor dag.

Vilodag

Alla tankar. All kraft. All energi.
Idag behövs de på annat håll.

Idag får bloggen vila.

Vurpa

Han skulle bara ut och cykla en sväng. Innan middagen. Innan simskolan.

Nu sitter vi här i soffan. Med en omplåstrad armbåge. Ett omplåstrat knä. Ömma fingrar. Och några fina blåmärken.

Inget brutet. Men vi skippar simträningen kväll.

Skördefest

Titta vilka fina majskolvar som växer i vårt land.

Jorå, jag är skyldig till killen också.

Teaparty

Te och mackor. I soffan. Framför TV:n. Hela familjen samlad.

En vanlig vardagskväll, innan jag flyttade hemifrån.

Ett minne som värmer i hjärtat.

Sedan förändras livet. Under en ganska lång tid var te inte den vanligaste kvälls-drycken. Framför allt inte med familjen.

Men nu har jag en egen familj. Och mina barn har blivit stora. Så stora att vi tar en kvällsfika tillsammans.
Te och mackor. I soffan. Framför TV:n.
Kvällar som värmer i hjärtat.

Kvällar som blivit så vanliga att te-kittet lämnat köksskåpet. Och flyttat ut till en alldelens egen te-hörna. I ett onyttjat hörn av köket.

Nu är vi laddade för mysiga höstkvällar.

The party

Vilken kväll. Vilken fest. Här kommer lite bilder.

Kvällens värdpar

Middag i Cirkusrestaurangen. Här har jag hittat min  plats.

Vilket visade sig vara på honnörsbordet. Inte illa.

Efter middagen rasslade det till på stora scenen.

Först ut: Katrina

Därefter Håkan Hemlin

Eller egentligen, Nordman

Sedan dök ingen mindre än Jill Johnsson upp.

Så snygg.

Publiken är med

Hela gänget gratulerar jubilaren på scen.

Några karuseller senare blev det dags för disco. Här är kvällens DJ.

Ready to party

Ikväll är det stor 50-års fest i Furuvik.

Håret är fixat. Kläderna valda med omsorg. De bruna skorna är på.

Nu laddar vi på Bocken.

Fredagsmys

Idag fredagsmyser vi tillsammans med Niklas och Maria. Och varsin hamburgare.

Och smider planer...

TREvlig kräftskiva

Vi äter kräftor ikväll. TRE sorter. Med TRE sorters Aioli. TRE blad i sånghäftet. TRE knivar i smöret. TRE snapsar per skalle. TRE knippen med knäckebröd på bordet. Med TRE kräftlyktor ovanför bordet.

Med andra ord en väldigt TREvlig kväll. Förstår att ni är nyfikna att se exakt hur trevligt vi har det. Men de flesta bilderna kan inte publiceras publikt. Men en före och efter bild kan jag bjuda på.

Före:

Efter: Med musikalisk underhållning från chefen. Bland det roligaste jag hört på länge.

Dagens överraskningar

Dagens lunch blev en överraskning. På Hotel City. Överraskande bra.

Dagens runda blev något senare än vanligt. Och dimmigare. Överraskande mysigt.

Dagens shopping skedde på City Gross. Lika bra som vanligt.

Bakis två dar innan skivan

På torsdag smäller det. Då är det dags för den årliga kräftskivan. I dag fixades sprit, paj och kräftor. Känns bra att det viktigaste är på plats. Resten löser vi i morgon.

Om någon undrar hur min kropp mår idag, så kan jag säga att den är bakis. Löparbakis. Ont över allt. Men, det blev en runda i dag också. Värsta rundan i mitt liv. Orkade inte ens springa hela varvet runt. Fick gå sista biten. Men jag är sjukt nöjd att jag tog mig ut över huvud taget. Nöjd och trött.

Så ikväll blir det en tidig kväll. Ska först bara sura en stund för att det inte går att titta på tv3play på ipaden.

På´t igen

Oroliga barn som stör nattsömnen. En intensiv dag i Stockholm med nykundsmöte. Långa samtal med exet, som bryter ner.

Väl hemma i soffan känner jag mig helt utmattad. Mentalt.

Tur att jag har lösningen på detta. Det heter löpning. Bästa sättet att meditera.

Vi ger oss ut i spåret. Efter en helg utan riktig träning är jag urstark. När vi börjar närma oss mål har jag hur mycket energi kvar som helst. Jag känner att jag måste öka tempot för att bli lite trött innan vi är framme. Jag ökar till ett riktigt snabbt tempo. Känner hur jag flyger fram i spåret. Benen springer av sig själv. Känner att jag kan springa hur långt som helst. I detta rasande tempo. Så ser jag målet 100 meter bort. Då lägger jag in ytterligare en växel. Den riktiga överväxeln. Jag springer det fortaste jag kan. Spurtar in i mål. Som värsta sprinten.

Jag har aldrig varit med om något liknande. Har aldrig känt en sådan kraft i kroppen. Har aldrig sprungit med en sådan lätthet. Men en sådan glädje. Fick liksom bromsa benen så att överkroppen skulle hinna med.

Tror att jag passerat en milstolpe i livet och härmed är beroende av endorfiner.

Inser att nästa pass troligvis kommer vara tungt som attan. Men ikväll somnar jag med en euforisk känsla i kroppen. Just nu klarar jag allt. Vilka problem som än dyker upp.

Just nu är jag odödlig.

Söndag kväll

Helgen är slut. Barnveckan likaså.

Söndagkvällar är speciella. De innebär avslut. Grabbarna är nytvättade och skrubbade. Veckan är summerad och veckopengen utdelad. De är packade och redo för en pappavecka. Vi myser lite extra innan de somnar.


Men ikväll fick jag inte plats att krypa ner i nio-åringens säng. Det låg redan någon där:

September och Petter

Vi fick en riktigt härlig lördag i Furuviksparken med strålande sol, karusellåkning, sockervadd och fika.

På stora scenen laddades det för eftermiddagens konsert. Med Petter och September.

Här pågår soundchecking för fullt.

Sedan råkar Carl vinna lite choklad. Då blev det plötsligt väldigt bråttom att åka hem. Så bråttom att vi inte ens kunde stanna och se konserten.

Jag funderade ett tag på att använda mitt mamma-veto och tvinga dem att vara kvar. Men jag insåg att demokrati är det enda rätta.

Vi röstade. Sedan åkte vi hem.

Höstkänslor

Nu är hösten här. Med den härliga, höga, friska luften.

Jag gillar verkligen ingången till hösten. Man är fortfarande utvilad efter sommaren. Det är extra roligt att gå till jobbet. Man är fortfarande lite brun efter sommaren. Man kommer igång med alla rutiner igen. Kvällarna börjar bli mörkare. Man kan börja tända ljus på kvällarna.  Och ta en kopp té framför en bra film.

Men det bästa är luften. Den fräscha, syrerika, friska luften.
Man blir liksom bara pigg och glad.

En mindre roligt sak med hösten är att man snart måste byta till vinterdäck. Det är verkligen urtråkigt. Men först måste man komma på vart man lade dem i våras. Tror det är dags att börja leta.

Mycket att fira

Den första september verkar vara ett populart datum att anställa folk.

Just idag firar vi inte mindre än tre jubilarer här i vår lilla grupp på jobbet. En som varit här i två år, en som varit här i tre år och en som varit här i tio år.

Och tänk att dessa tre dessutom råkar vara tre av mina absoluta favoritkillar.