Hade jag glömt den på jobbet? Hade jag tappat den på väg hem från jobbet? Hade den gömt sig i någon väska? Eller fanns den någonstans hemma?
Jag letade igenom mitt skrivbord. Cyklade exakt samma väg och spanade längs hela vägen. Jag letade igenom alla väskor. Flera gånger. Och sökte igenom varje vrå av hemmet. Ingen flaska.
Jag tillbringade då några timmar med att försöka få tag på någon på ögonkliniken, som kunde förlänga mitt recept, så jag skulle kunna hämta ut en ny flaska. Lyckades tillslut få tag på ett akutnummer. Kommer då till en telefonsvarare där man fick tala in ett meddelande. De lovade att ringa upp.
Exakt två dygn efter försvinnandet, kommer min kollega Mattias ut från handikapptoaletten på jobbet.
- Titta vad jag hittade!
MINA DROPPAR.
Flaskan stod tydligen ovanpå handdukshållaren inne på handikapptoaletten. Skumt. Själv minns jag inte ens att jag varit in där.
Exakt 30 minuter senare blir jag uppringd av en sköterska från ögonkliniken. Ursäktande förklarar jag att jag ringt deras akutnummer i onödan. Flaskan är återfunnen.
Som ni ser är den lilla rackaren dessutom förvirrande lik mitt lilla nagellack. Det kan vara bra att tänka på. Annars kan det hända att man tar fel. I mörkret, sent på kvällen när man tar dagens sista droppe.
Tur att nagellacket är så trögflytande. Så man hinner undra varför det inte kommer någon droppe, innan man råkar lacka igen det nyopererade ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar