Har ni fest eller?

Jag hann precis städa klar. Sedan ramlade de in. Ett helt gäng 6:åringar. Idag har 6:an grabbfest:

En väldigt lyckad eftermiddag. Med Minecraft, musik, lek och bus.

Dagens guldstjärna går till familjens storebröder. 10:an och 11:an hade förberett en frågesport för festdeltagarna. Helt själv. Stolt mamma.

Börjar ana kaklets fog

Dagen började med ett läkarbesök med 11:an.

Följer upp med en stressig dag på jobbet, där en överläggning till test, månadsrapporter och reseräkningar var dagens tunga puckar.

Kände mig ganska söndermanglad när jag sladdade in på skolan efter jobbet. Hämtar min fina 6:a som direkt uttrycker sin stora kärlek till mig.
- Mamma, du är den bästa som finns. Det är dig jag alltid vill vara med och som jag aldrig vill vara utan.
Han fortsätter sedan:
- Mamma, jag vill faktiskt gifta mig med dig.
Jag försöker förklara för honom att det bästa med en mamma är att hon alltid finns i ens liv och i ens hjärta. Att man inte behöver gifta sig med sin mamma.
- Men mamma. Jag vill verkligen. Men du kanske tycker att jag är för liten?
Sötnos.

Vi bytte samtalsämne. Åkte och handlade inför morgonsdagens fest. Skeppade därefter iväg 10:an och 11:an på tennisträning.

En tacomiddag senare har jag nu landat i soffan. Tittar på hockeyslutspelet och laddar för att baka. Funderar även på om man måste städa innan en fest för 6:åringar.

Med spänstiga steg, rakt in i kaklet

Hinner inte blogga idag. Har kaklat en vägg till på måndag. Just nu springer jag med full fart. Rakt in i den.

Men oroa er inte. Jag är byggt av segt virke. Har välpumpade luftkuddar. Och hjälm.

Knäpp, knäppare, Lisa

Jag har tänkt vara ledig nästa vecka. Det medför att denna jobbvecka blir mer galen än vanligt. Men jag försöker rodda det hela med näsan ovanför vattenytan. Kände mig dock lite desperat när jag satt på simskolan och paniksammanfattade spridda anteckningar i ett block. Kan ju inte låta dessa 30 minuter gå till spillo.

Men nu kommer det sjuka:
Väl hemma meddelar 10:an att han mår illa. Första tanken var så klart:
Åh nej, inte magsjuka. Inte nu. 
Men sedan kommer nästa tanke:
Hmm, då kan vi inte ha någon killfest till helgen. Och kanske inte heller någon fotbollscup. Då får jag massor av tid till annat.
Så sjukt.

Men jag gör som jag brukar: Vid varje misstanke om magsjuka i familjen, vräker jag i mig godsaker. Och njuter av dem. Troligtvis kommer jag ändå snart kräkas upp skiten. Då slipper jag känna dåligt samvete för att jag svullat groteska mängder onyttigheter.

Och är det så att magsjukan väljer att inte slå till. Liksom för att jävlas. För att jag minsann skall tillgodogöra mig allt socker. Ja, då vinner jag ändå, eftersom jag slipper få magsjuka.

Hellre fet än sjuk. Liksom.

Win-win alltså.

Hurjagtrivsiskolansamtal

Utvecklingssamtal. Vaddå utvecklingssamtal?

6:åringens fröken hade istället hurjagtrivsiskolansamtal. Klockrent för en 6-åring. I morse var det dags för oss. 6:an var lite spänd. Första samtalet på skolan. Första 10 minutrarna var han med i samtalet. Kläckte ur sig fina ord som gjorde mamman stolt. Som på frågan om vad han har lärt sig i skolan:

- Jag har lärt mig så mycket att jag glömt bort det. Men jag har i alla fall lärt mig sammansatta ord.

Resten av samtalet satt han bara och tittade på mig och sin far. Jämförde oss både. Kommenterade bla vår hudfärg.

- Pappa, varför är du mycket brunare än mamma?

Han svarade snabbt på sin egen fråga:

- Jag tror att det är för att du åker utomlands mycket oftare än mamma. Förra veckan var du ju i Hälsningland.


Efteråt funderade jag lite på orsaken till denna granskning av oss föräldrar. Det var lite som att han aldrig sett oss tillsammans, bredvid varandra, tidigare.

Gulp. Så är det ju nästan. Han vara bara två-tre år när vi separerade. Sedan dess har vi knappt kunnat umgås tillsammans med barnen. Bara korta möten vid överlämningar.

Här ser han nu sina föräldrar sitta bredvid varandra i samförstånd och prata. En bild han inte tidigare hade i sitt minne. Klart han vill minnas varje detalj. Varje liten sekund.

Och då vill vi att han ska prata om skolan!
 

Big failure. Big.

Ok. Nu skall jag vara helt ärlig.

Ofta längtar jag sönder mig efter barnen. Men så är det plötsligt måndag igen. Barnen är på plats. Allt känns bra.

Då kan man tycka att man borde vara fullproppad med klokhet, tålamod och ork. Men idag vet jag inte vad som hände. Jag blev galen redan på måndagkvällen.

En av juvelerna blev tvärsur när han blev tvingad att stänga ner datorn REDAN halv nio. Hela harangen om att kompisar minsann får vara uppe så mycket längre, kom som på beställning. Toppat med en hos pappa får jag minsann...

Han vägrar stänga av datorn. Går sedan och tjurar i soffan. Vägrar prata. Låser in sig på toa. Ja, hela kittet.
Jag utbrister fånigheter som att "detta är inte ok". Och klassikern "nu gör du som jag säger". Tror till och med att jag hotar med indragen veckopeng. Fail. Tillslut somnar han sur som ättika runt kvart i tio.

Vad fasiken hände. Jag brukar ju kunna fixa sådana snetändningar med bakfoten. Speciellt en barnmåndag, när inte ens myrorna på köksbänken kan störa min lycka. Men idag tappade jag totalt kontrollen. Visade tydligt upp ett beteende jag aldrig skulle godkänna från dem. Fan. Jag kan ju så mycket bättre.  

Visst är det något speciellt med män i tights

Idag skall maten joggas bort. Det fantastiska vädret gör att vi tar turen utomhus. För min PT, som inte springer utomhus på vintern, innebär detta årets första utomhuslöpning. Dagen till ära, med tights. Riktigt trevligt.

Annars är detta en ganska vanlig varannanveckas söndag. Storhandla, förbereda inför barnveckan, jobba lite, tidrapportera och filmkväll.

En dag i matens tecken

En härlig räkmacka till lunch:

En härlig middag hos Maria och Niklas. Och planering inför vår kommande resa. Någon drink hann vi också med:

Äntligen helg!

Många puckar avbockade. Solen skiner. Det är helg.

Idag lyxar vi till det med en spontan, enkel AW, innan vi landar hemma i soffan.

Fantastiskt skönt med helg.

Tur att man inte är biltillverkare

Dagens besiktning gick lika bra, som gårdagens gick dåligt.

Idag besiktade jag 6:an. En sprudlande glad kille, utan allergier eller andra skavanker. Som dessutom, helt utan problem, läser alla bokstäver på nedersta raden. Med både höger och vänster öga. Avslutningsvis klarar han även hörseltesten prickfritt.

Mammas höga, fina panna har han dessutom ärvt.

Snacka om att vara född med en guldbiljett i handen. 

Lååååång dag

Dagens bild är tagen på lunchen. Man blir som man umgås.

Började tidigt med en bilbesiktning. Tyvärr fick gröna faran en anmärkning. Så nästa uppgift blev att boka tid på verkstaden.

Eftermiddagen innehöll ett intressant besök på Valbo bibliotek där en välmenande bibliotekarie skulle visa hur man tankar ner ljudböcker och zippar upp filerna. Hehe.

Hann hem och packa för några bortamatcher också. Och jobba såklart. En riktigt fullspäckad arbetsdag.

Kvällens har bestått av två arbetspass, att se till att Brynäs blev klara för semi OCH boka sommarens resa. YES! Thailand, here we come!

Alla hjärtans dag?

Fick gå hungrig från dagens lunch. Man kan ju inte gärna sticka kniven i hjärtat!

En het kväll

En hektisk arbetsdag i Stockholm avslutas på O'learys med bästa kollegorna. Tanken var att se Brynäs spöa Frölunda och därmed bli klara för semi. Det gick inte så bra.

Inte gick det så bra för O'learys heller. I början på andra perioden gick brandlarmet. Personalen var snabb att meddela att det var ett falsklarm. Men under en kvart slocknade alla hockeysändningar och ett larmade meddelande pumpades ut ur högtalarna. Men det var ingen fara. Vi missade inga Brynäs-mål.

Som att lägga på osten först och sedan bre på smöret

Jag har byggt lego i mina dagar. Massor med lego. Först i egen regi. Sedan tillsammans med mina bröder. (Eller kanske åt dem.) Och nu på senare år tillsammans med mina barn. Eller, jag byggde faktiskt lego även däremellan.

Så, man kan säga att jag följt några ritningar i mitt liv. Ritningarna har delvis förändrats under årens lopp, men en sak ha alltid varit densamma: Bygger man en bil, sätter man på däcken sist. Sist. Alltid.

Idag fick jag äran att bygga i hop 10:ans sopbil. Titta! Däcken skall på redan nu. Vad är det som händer?

HELA överbyggnaden saknas ju!! Visst, det funkar ändå. Snart är bilen klar:

Men det är FEL. Så jäkla fel.

Abstinens

Vi saknar Melodifestivalen ikväll. På riktigt. Det har blivit en fin vana att tillbringa lördagkvällarna med Gina.

Idag hittade vi ett utmärkt sätt att bota denna abstinens. Att titta på teckentolkningen av Melodifestivalen. Fantastiskt roligt. Mistery är en riktig höjdpunkt. Vi skrattade så att vi grät. Underbar TV.

Finbesök hela helgen

Det finns en sak 6:an längtat efter mer än Tandfeen. Och det är Linus. Linus är klassens gossedjur som får följa med ett barn hem varje helg. Vet ni hur många helger det varit sedan han började skolan? MÅNGA.

Så dag var lyckan stor. Mycket stor. Linus skall spendera helgen med oss. Självklart sitter han med vid middagsbordet:

Tacos var dock inget för honom. Alldelens för mycket grönsaker. Tror han kommer gilla efterrätten bättre, 11:ans special-smoothie:

Kan bli dyrt om jultomten drabbas av samma åkomma

I tisdags morse väcktes jag av en otroligt lycklig 6:a. Under natten hade han äntligen tappat sin andra tand. Det var nästan större än att fylla år. Fylla år har han ju gjort 6 gånger. Detta är bara den andra tanden ha tappar.

Hela morgonen och hela kvällen planerar vi kring denna tand. Under kudden eller i ett vattenglas? Vart skall glaset ställas? Får man leksak eller pengar? Hur mycket pengar? Och vem är tandfeen egentligen?

Tillslut beslutas att tanden skall ligga i ett glas bredvid sängen. Så spännande. Det är nästan så att det inte går att sova.

Onsdag morgon. 6:an hoppar ur sängen. Tittar i glaset. Tanden ligger kvar. Inga pengar finns där. Tandfeen glömde att komma. 6:an är otroligt besviken.

Jag hittar snabbt en lösning:
- Vi glömde fylla på vatten i glaset. Det måste nog vara vatten där, för att tandfeen skall komma.

Det tycker 6:an låter som en rimlig förklaring. Phu.

På onsdagkvällen är han nooooga med att fylla på vatten. Somnade förväntansfull. Vaknade med ett vrål:
- Mamma, tanden är kvar ändå!

Fuck. Fuck. Fuck.

Fuck.

Fuck.

Jag springer ut i hallen. Hämtar min plånbok. Fiskar upp två guldpengar. Hämtar ett glas i köket. Stoppar pengarna i glaset. Placerar glaset på hallbyrån. Hastar in till 6:an.

- Nämen, vad konstigt. Inga pengar. Ska vi se om vi hittar några andra spår efter feen?

Han hittar glaset i hallen. Undrar om det kan vara till honom. Jag försäkrar att det måste vara tandfeen som lämnat dem där.
10:an som iakttagit hela situationen tillägger:
- Jag vaknade jättetidigt i morse. Så tidigt att jag kanske skrämde tandfeen, när hon var här. Därför kanske hon lämnade pengarna i hallen.

Ja, så måste det vara. Situationen räddad. Vilken kille!

Denna kvälls stora fråga handlar om vad som nu händer med tanden. Som ligger kvar i glaset. Får den aldrig komma till tandfeen? Det första stråket av oro för tanden, utbyttes snabbt mot en möjlighet att tjäna pengar.

- Kommer tandfeen igen och lämnar mer pengar? Jag har ju tanden kvar i glaset!!
För tredje kvällen i rad somnar 6:an full av förväntan. Men hopp om ytterligare ett besök.

Men ni behöver inte fungera längre. Jag kan berätta vad som kommer att hända. Tandfeen kommer alldelens strax stänga av datorn. Hämta en guldpeng. Och byta ut tanden i glaset mot pengen. 

Det här kommer bli alldelens fördyrt annars.

One of those days

Förkyld som rackarn. Ont i varenda muskel. Men med tre barn är det inte bara att lägga sig i soffan efter jobbet. En fotbollsträning och en simskola skall klaras av. I en salig blandning med middagslagning, läxläsning och tvättning.

Kommer igen med ett roligare inlägg i morgon.

Röda naglar

Jag målade mina naglar i helgen. Röda. Bara för att jag kände för det.

Skulle gissa att det var typ 15 år sedan jag hade röda naglar sist. Det var så länge sedan att jag inte minns varför jag slutade måla dem röda.

Nu minns jag.

Med mina stora händer, långa fingrar och stora naglar blir det inte snyggt. Blir lite som att sätta axelvaddar på en onödigt axelbred person.

Dessutom ser kanterna dassiga ut redan efter ett par dagar. Och varje liten skavank syns tydligt.

Dessutom är grabbarna i chock. Varje gång de ser mig kommenterar de naglarna:
- Men mamma, ska du se ut sådär?
- Hur länge skall du ha det där röda kvar?
- Men varför är de röda?

Har lovat att den röda färgen skall vara borta till nästa mammavecka. Och det kommer dröja innan de blir röda igen. 

När livet gör sig påmint

Igår kväll körde mina älskade mamma av vägen. Bilen blev skrot. Men hon klarade sig utan allvarliga skador. Tack och lov. Men det får en att tänka. På vad som är viktigt. På vad som verkligen betyder något.

Kring lunch idag kommer nästa tunga besked. Min svågers mamma Gerd avled i morse. Helt plötsligt. Helt oväntat i en hjärtattack.

Livets skörhet blir så påtagligt att det gör ont. Ont i varenda liten kroppsdel. Ont i varenda del av hjärtat.

Lite omtumlad spenderar jag eftermiddagen med min stora idol. Jan Eliasson.

Vilken underbar människa. Med ledorden Passion och Compassion förändrar han världen. Han bjuder på sina erfarenheter. Berättar anekdoter från sitt långa liv. Han berättar bland annat att 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten. Att 3000 barn i världen dör på grund av detta. Varje dag. Varje dag. Varje dag.

Jag tänker på mina tre barn. Idag börjar äntligen mammaveckan igen. Känner en stor tacksamhet för att jag kan erbjuda mina barn rent vatten. Varje dag.

Jag tänker på min svåger som förlorat sin mamma idag. Känner en enorm tacksamhet att min mamma finns kvar hos mig.

Träningsfacit söndag

Idag har det verkligen tränat för hela veckan. Jag har hunnit med tremilen i Holmenkollen, två mass-starter i skidskytte, som gav två fina VM-medaljer, och lite friidrott.

Men dagens största händelse var ändå Andrés världscupsvinst. Stort grattis André!

Avslutade dagen med lite hockey:

Blev en härligt 3-1 vinst för Brynäs. Gissa om jag kommer ha träningsvärk i morgon.

Euphoria

Vilket märkligt väder. Varmt och soligt hela dagen. Med en härlig cykeltur på torra fina cykelbanor.

Så plötsligt. Lagom till middagen börjar det blåsa, åska och blixtra. Och hagla. Mycket märkligt.

Ännu märkligare är det dock att jag bland annat spenderar kvällen med en lite kille som håller på Top Cats i kvällens Mello-final. Vet inte riktigt hur det kunde så. Tur nog har killen i fråga många andra fina egenskaper.

Jag själv då? Egentligen borde jag hålla på Danny. Vi har ju faktiskt kramas. Men ikväll håller jag alla tummarna för Loreen. Bästa mello-låten på länge. 

En lunch att minnas

Dagens största händelse var en lunch. Hon åt en sallad. Jag åt en fisk. Vi pratade och pratade.
Om framtiden, om barnen, om sommaren.

Diskussioner som tidigare hamnat i sandlådan, blev nu konkreta och tydliga. Och vänliga.

Äntligen ser jag en möjlighet att enkelt kunna göra planer för framtiden.

Nu tar jag helg med ett lätt hjärta.

Being Lisa

Ibland får jag höra att jag berättar för lite. Att jag inte berättar hur jag känner. Att jag inte uttrycker mina känslor. Inte tillräckligt tydligt i alla fall.

Och det kan nog stämma. Jag är lite skadad av mitt förflutna. Ett förflutet som gör att jag är rädd att bli straffad om jag säger något som inte passar. Om jag tycker något som inte passar.

Ikväll har vi haft en trevlig AW. Ett härligt gäng vänner som samtalar. Vissa lite mer än alla andra. Kan faktiskt hända att jag pratade lite för mycket. För ingående. Om ganska privata saker.

Känner efteråt ett stråk av oro. Kan jag få skit för detta? Har jag gjort någon besviken? Men inser sedan att det tillhör mitt gamla liv. I mitt nya liv är det okej att vara Lisa. Precis som Lisa är. Och det är en riktigt skön känsla.

Allt går att sälja med mördande reklam

Idag har nätet exploderat med en välarbetad reklamkampanj som kallas KONY2012. I reklamkampanjen får man veta att Joseph Kony är en mördare som leder the Lord’s Resistance Army (LRA) En organisation i Afrika som kidnappar barn och dödar människor. Budskapet är att vi skall slå tillbaka mot honom. Hjälpa till att rädda Uganda från denna kidnappare och mördare. Och allt vi behöver göra är att donera lite pengar! Nähä.

Nu hoppas jag att vi lärt oss något av Nigerabreven och inte går på detta rakt av. Bara för att någon gjort en snygg reklamfilm.

Alltså. Googla lite. Då kan man bland annat läsa:

Invisible Children
Invisible Children är företaget som ligger bakom kampanjen. De är inte accrediterade som ett välgörenhetsföretag. De är för väpnande ingripanden. De stödjer Ugandas regeringsarmé som förföljs av anklagelser om våldtäkter och plundringar. Företagets grundare och chefer tar ut miljonlöner. De låter unga studenter resa runt och spela in filmer med låg lön. Endast 32% av alla pengar de får in, går till någon form av välgörenhet.

Joseph Kony
Joseph Kony är helt klart ett monster. Men i videon verkar det som att Joseph Kony fortfarande härjar i norra Uganda. Sanningen är att han inte ens är i Uganda. Den 8 juli 2005 åtalade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) Joseph Kony för hans brott i Uganda. Strax därefter flydde han från Uganda och officiellt har varit gömd sedan 2006. Han befinner sig troligtvis i ett av Saddam Hussein hål. Och har troligtvis ungefär lika mycket makt som Saddam Hussein hade medan han bodde i sitt hål. Ingen.

Uganda
Uganda är det ett land med många problem. Landet är i uppbyggnadsfas, där stora behov finns gällande bland annat skolor, ekonomin, tillgång på rent vatten, hälso-och sjukvård. Men framför allt behöver den en stark, organiserad regering. Folket i Uganda måste enas för att bilda ett fredligt samhälle.
Uganda har 99 problem som inte kan lösas över en natt. Men, mina vänner, Joseph Kony är inte ett av dem.

För mig är det tydligt att detta handlar om smarta marknadsförare som använder en gammal historia och utnyttjar vårt okunnande för att tjäna pengar. Googla lite själva och bilda er en egen uppfattning. Men jag kommer inte dela denna reklamfilm. Jag kommer inte heller ge dem några pengar.

Såvitt jag förstår arbetar Läkare utan gränser, Röda Korset, Rädda Barnen, Amnesty och många andra stora humanitära organisationer aktivt i och kring Uganda just nu, och har gjort det i många år. Skänk dem en slant istället vettja.

En dag på ett kontor alldelens nära dig

Vi bygger om lite på kontoret. Så lite rörigt och dammigt är det. Men det kommer bli väldigt fint när det är klart. Idag kom den nya fondväggen upp i nya konferensrummet. Visst kommer det bli snyggt!!

Gissa vad konferensrummet kommer få för namn?!

Vi passar även på att fira gårdagens lyckade lansering OCH att vår egen Zlatan knäckte en svårt nöt idag:

På en publik url nära dig

Tillbaka till vardagen. Tänk vad snabbt man får upp farten igen.

Överläggning av ny leverans till kund 1. Planering inför leverans till kund 2 under tisdagen. Avstämning inför onsdagens planerade tester.

Det har dessutom varit månadsskifte. Det innebär fakturering och månadsrapporter till alla kunder. För att inte tala om en överfull mailkorg. Mer än fullt upp med andra ord.

Men. Det bästa, största av allt: Idag lanserar vi en ny site: Göteborgs Hamn. Enormt roligt att få visa upp det man jobbat med i flera månader.

Från en bil nära dig

Vi sitter i bilen. På väg hem. Vi avverkar mil efter mil. Grabbarna sitter i baksätet och pratar. Jag hör deras glada röster och skratt. Musiken pumpar ur högtalarna. Tankarna vandrar iväg.

Jag tänker på gårdagens middag. Mina svägerskor uttrycker sin förvåning över att jag fyller 40 i år:
- Det kan man verkligen inte tro!
- Joho, det kan man visst det, svarar min mamma. Blixtsnabbt.

Som det gamla ordspråket lyder: Av alkoholister, barn och mammor får man höra sanningen.
Underbara mamma!

Barnen sköter sig exemplariskt och vips har vi avverkat 60 mil. Bara de sista fem milen kvar. Då händer något. Vi kan kalla det Vasalopps-förbannelsen. Köer, köer och åter köer. Vi kryper fram i 5 km/h.

Så jag passar på att blogga lite :)

Och allt jag ville var att få spöa någon i Cluedo

Hela familjen är samlad. Alla syskon med barn. Mysigt och trångt. Men ute är det gott om plats.

Varför inte prova fiskelyckan

Eller undersöka det gamla utedasset

Eller hacka bort is från skotern

Eller granska brorsans nya bil

Eller åka lite pulka...

... i typ världens brantaste backe.

Man kan ju tycka att lite sällskapsspel skulle sitta fint efter detta!

801 - a sunny one

För att vara en enorm siffernörd, är jag helt värdelös att komma ihåg viktiga nummer. Tydligen. Som tillexempel inlägg nummer 800. Det är oerhört stort för mig att jag igår bloggat varje dag i 800 dagar. Tyvärr missade jag det helt.

Vi firar därför idag inlägg 801 med soliga bilder från dagen:

Grabbarna leker på isen

11:an hittar den översnöade bryggan

Framgrävd brygga

Fika på bryggan

Skidan den slinter och Björnen raskar över isen

Lite sämre väder idag. Så idag gäller det att röra på sig när man är ute. Vi valde därför att åka skidor på sjön.

Björnen fortsatte att åka, varv efter varv, långt efter alla andra hade gett upp. Är det månne en 40-årig-flickvän-kris på gång?