När livet gör sig påmint

Igår kväll körde mina älskade mamma av vägen. Bilen blev skrot. Men hon klarade sig utan allvarliga skador. Tack och lov. Men det får en att tänka. På vad som är viktigt. På vad som verkligen betyder något.

Kring lunch idag kommer nästa tunga besked. Min svågers mamma Gerd avled i morse. Helt plötsligt. Helt oväntat i en hjärtattack.

Livets skörhet blir så påtagligt att det gör ont. Ont i varenda liten kroppsdel. Ont i varenda del av hjärtat.

Lite omtumlad spenderar jag eftermiddagen med min stora idol. Jan Eliasson.

Vilken underbar människa. Med ledorden Passion och Compassion förändrar han världen. Han bjuder på sina erfarenheter. Berättar anekdoter från sitt långa liv. Han berättar bland annat att 800 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten. Att 3000 barn i världen dör på grund av detta. Varje dag. Varje dag. Varje dag.

Jag tänker på mina tre barn. Idag börjar äntligen mammaveckan igen. Känner en stor tacksamhet för att jag kan erbjuda mina barn rent vatten. Varje dag.

Jag tänker på min svåger som förlorat sin mamma idag. Känner en enorm tacksamhet att min mamma finns kvar hos mig.