Ok. Nu skall jag vara helt ärlig.
Ofta längtar jag sönder mig efter barnen. Men så är det plötsligt måndag igen. Barnen är på plats. Allt känns bra.
Då kan man tycka att man borde vara fullproppad med klokhet, tålamod och ork. Men idag vet jag inte vad som hände. Jag blev galen redan på måndagkvällen.
En av juvelerna blev tvärsur när han blev tvingad att stänga ner datorn REDAN halv nio. Hela harangen om att kompisar minsann får vara uppe så mycket längre, kom som på beställning. Toppat med en hos pappa får jag minsann...
Han vägrar stänga av datorn. Går sedan och tjurar i soffan. Vägrar prata. Låser in sig på toa. Ja, hela kittet.
Jag utbrister fånigheter som att "detta är inte ok". Och klassikern "nu gör du som jag säger". Tror till och med att jag hotar med indragen veckopeng. Fail. Tillslut somnar han sur som ättika runt kvart i tio.
Vad fasiken hände. Jag brukar ju kunna fixa sådana snetändningar med bakfoten. Speciellt en barnmåndag, när inte ens myrorna på köksbänken kan störa min lycka. Men idag tappade jag totalt kontrollen. Visade tydligt upp ett beteende jag aldrig skulle godkänna från dem. Fan. Jag kan ju så mycket bättre.
Men åh så skönt att höra, så här är det i alla familjer där föräldrar vågar vara föräldrar och sätta gränse! 1-0 till dig, du köpte inte men alla andra.... Mmm kanske dem får, men då sover dem sig också igenom skoldagen....
SvaraRadera