Utvecklingssamtal. Vaddå utvecklingssamtal?
6:åringens fröken hade istället hurjagtrivsiskolansamtal. Klockrent för en 6-åring. I morse var det dags för oss. 6:an var lite spänd. Första samtalet på skolan. Första 10 minutrarna var han med i samtalet. Kläckte ur sig fina ord som gjorde mamman stolt. Som på frågan om vad han har lärt sig i skolan:
- Jag har lärt mig så mycket att jag glömt bort det. Men jag har i alla fall lärt mig sammansatta ord.
Resten av samtalet satt han bara och tittade på mig och sin far. Jämförde oss både. Kommenterade bla vår hudfärg.
- Pappa, varför är du mycket brunare än mamma?
Han svarade snabbt på sin egen fråga:
- Jag tror att det är för att du åker utomlands mycket oftare än mamma. Förra veckan var du ju i Hälsningland.
Efteråt funderade jag lite på orsaken till denna granskning av oss föräldrar. Det var lite som att han aldrig sett oss tillsammans, bredvid varandra, tidigare.
Gulp. Så är det ju nästan. Han vara bara två-tre år när vi separerade. Sedan dess har vi knappt kunnat umgås tillsammans med barnen. Bara korta möten vid överlämningar.
Här ser han nu sina föräldrar sitta bredvid varandra i samförstånd och prata. En bild han inte tidigare hade i sitt minne. Klart han vill minnas varje detalj. Varje liten sekund.
Och då vill vi att han ska prata om skolan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar