7:an kämpar med att lära sig läsa. Han ser avundsjukt på sina bröder som kan läsa. Han känner sig dålig för att han inte kan. Han känner sig dum, som inte fattar hur alla dessa bokstäver skall bli ord.
Hela träningen blir stressad. Och pressad. Märker hur han låtsas läsa för verka kunna. Eller så spexar han. Jag inser att detta handlar om självförtroende. Att han inte tror sig kunna.
Men efter en period med lite överdiven pepp, har jag känt en förändring. Han börjar tro att det är möjligt. Möjligt att lilla han faktiskt skall kunna lära sig läsa.
Så, idag hände det. Han lyckades läsa flera meningar han inte sett förut. Lite knackigt, men ändå med ett visst flyt. Han lägger i från sig boken. Tittar mig rakt i ögonen och säger:
- Mamma, jag kan läsa.
Den känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar