Monday blues

Tjejerna har åkt hem. Det känns lite tomt. Det har varit så mysigt att ha dem här. Men nu känns det så påtagligt att de alla bor 20 mil bort.

Dessutom har vi fått väldigt tråkiga nyheter. När man inser att den hemska cancern kommer skörda ett liv i ens närhet, är det som att marken försvinner under en. Det är så svårt att greppa att en strålande person, snart kommer sluta stråla. Det går liksom inte att fatta.

Och ändå måste livet gå vidare. Hur jobbigt det än känns.

Grabbarna är hemma igen i alla fall. Vi tänder ljus till middagen och firar att 7:an har namnsdag idag.