Dagen D

Tanken var att vi skulle ha ett överlämningsmöte idag. Ett trevligt möte där vi pratar med barnen. Om skolarbetet. Om deras idrottsaktiviter. Tillsammans planera den kommande veckan. Och lyfta upp frågor gällande barnen som behöver diskuteras.

Men mötet blev av en annan typ. Det blev ett möte där barnen blev uppmanade av sin pappa att berätta att de vill bo mindre hos sin mamma. Med ostadig röst fick mellansonen uppdraget att berätta. Med flackande blickar mot pappan, för att få bekräftat att han säger rätt saker.

Att se sina barn i denna situation. Att se hur gärna de vill göra sin pappa till lags. Att inse att det faktiskt finns hot om vad som händer om jag inte går med på detta. Det är så grymt att det är svårt att greppa.

Denna dag kvalar in som en av de värsta dagarna i mitt liv.