Att göra avtryck!

Denna julfest lämnade sina spår. Bland annat dessa svarta märken på väggen. Om ni undrar vad det är, så är det min röv. Läs: Nya svarta byxor och trångt runt bordet.

Räddare i nöden

När man sätter sig för att jobba en söndagskväll och inser att man glömt laddarsladden hemma hos pojkvännen. Då ringer det på dörren. Och där står pojkvännen med sladden i handen. DET är kärlek det.

Dagen efter

Fest igår - städning av kontor idag. Undrar dock vem fasiken som äter lingonsylt i huset.

Annars får denna bild sammanfatta lördagskvällen.

Julfest och invigning

Jorå, lite lockar finns allt kvar. Ny topp har jag också, dagen till ära. Idag är det julfest med jobbet!

Halva gänget, på väg in till Fullriggaren! 

Vi lyckas alltså pricka in Fullriggarens premiärkväll!

Fin utsikt!

Och magiskt god mat!

Mer magisk mat!

Ett besök hos frissan

Behöver jag säga att jag har världens bästa frissa. Idag har jag dessutom fått lockar inför morgondagens julfest. Återstår att se hur bra de håller tills i morgon.

PENGAR

Denna dag går i pengarnas tecken. Dels för att det är löning. Dels för att jag värderar om mitt hus idag. Som om inte det vore nog, hittade jag även en hunka i en gammal jacka.

Stjärnor på kontoret

Idag har även kontoret julfixas!

Julpynting

Så där ja, då var hemmet julpyntat!

Hjärta

Det är söndag! Dags för grabbarna att cykla till sin pappa. Innan de drar, ropar de på mig: - Mamma, titta på sadeln. Det här hjärtat är till dig!

Ensamma strumpor

I vår tvättstuga bor de ensamma strumporna på tvättbänken. Eller bodde. Kan nästan inte beskriva den glädje jag kände när jag insåg att jag har en låda över i ett skåp i tvättstugan. Som gjord för att förvara de ensamma strumporna - i väntan på ihop-parning.

En galet bra dag

Idag är det min dag. Min födelsedag. Och det har varit en dag med galet mycket kärlek. Fina presenter, bland annat detta halsband.

Härligt överraskningslunch med bästa tjejerna!

Blommor, choklad och skönsång fick jag dessutom. Men, det allra bästa var nog att mina grabbar bjöd mig på middag. De reste sig även och drog ut stolen när jag kom och satte mig vid dukat bord.

Dessutom hade de bakat!

Världens bästa Fredrik

Han kanske ser lite suddig ut. Men han är knivskarp när det gäller! #fredderules

Stolt kille som varit med och slagit matterekordet!

Polhem

Japp, ytterligare en gymnasieskola avverkad. Tror denna är en av favoriterna.

Vacker morgon

Livet är härligt. Jag har ett roligt jobb. Underbara barn och en magisk pojkvän. Jag har ett eget hus. Tillräckligt med pengar för att kunna unna mig en resa i mellan åt. Mina föräldrar och syskon är friska. Och solen skymtar mellan träden på väg till jobbet. Men. Jag mår inte bra. Det är banne mig för kallt i Sverige för mig. Och då menar jag inte temperaturen i luften. Jag pratar om den människosyn som sprider sig i Sverige. Att man inte villkorslöst vill hjälpa en annan människa som flyr. Oavsett vad det kostar. Hur kan vi ha blivit så egoistiska? Och oempatiska?

Rädsla och kärlek

Jag är rädd. Rädd för vad som händer i världen. Vart vi är på väg. Och då tänker jag inte i första hand på attentaten i Paris. Utan alla reaktioner därefter. All rädsla som får folk att vända sig inåt. Att bara tänka på sig själv. Att bli egoistiska.

Det kanske är en naturlig reaktion att vilja stänga gränser. Att stänga dörrar. När man blir rädd. Men då har jag något att berätta. Det går inte att stänga ute världen. Det går inte att skydda sig från alla faror. Vi kan inte att låsa in oss. För att leva skyddade men rädda. Vi måste våga öppna våra hjärtan. Öppna våra dörrar. Och leva livet. Vi kan inte låta rädslan vinna.

Samtidigt som allt detta hat sprider sig i världen händer det något magiskt i min närhet. Det florerar så otroligt mycket kärlek runt om kring mig just nu. Är fortfarande tagen över all innerlig, villkorslös kärlek jag mötte i fredags. 

Dessutom fick jag ett spontant besök av en av mina finaste vänner idag. Hon bor i Sundsvall, så vi ses inte så ofta. Men hon har funnits i mitt innersta hjärta i snart 30 år. Hon är en av de finaste personer jag någonsin träffat. Och hon ger så mycket. Så nu är hjärtat helt fyllt av kärlek.

Detta toppas med att mammaveckan startas. Mina tre killar har landat här hemma. Så ni fattar. Livet kan inte vara mer kärleksfullt än så.

Önskar att alla hade det så bra!

Dagen efter!

Så härligt att  mötas av detta meddelande när man återkommer för att städa.

Kvällen spenderar vi i soffan. Fortfarande fyllda av kärlek.

Så mycket kärlek

Idag inviger vi våra fina lokaler, med plock och bubbel.

Drygt 50 personer har minglat med oss. Varenda en har kommit med ett stort hjärta och en varm kram. Är så boostad av kärlek att jag inte kan sluta le. Tack alla fina för att ni kom! Nu drar vi vidare ut på stan!

Lugnet före stormen

Sista tavlan uppsatt. Mingelbord hämtade. Kylen fylld. I morgon är det dags. House warming party i våra fina lokaler. 

Att våga

Det är så lätt att bara rulla på i gamla spår. Att göra sådant man alltid gjort. Sådant man redan kan. Så plötsligt blir man utmanad. Och gör något man aldrig gjort förut. Läskigt. Men. Det är så man växer. Det är så man utvecklas. Det är så man gör livet levande. Fullt ut.

Idag är en sådan dag. Häftigt!

På fredag smäller det

Kylskåpet påfyllt inför fredagen. Snart är vi redo.

Winter is coming

Och jag är redo. Vinterdäcken är på!

Äntligen lite bio!!

Vi avslutar veckan på bästa sätt - Spectre!

Lördagsnöje

Futsal-sammandrag i Valbo Sporthall.

När morfarn har städat bort inslagningspappret och man skall på kalas

När sonen kommer på klockan 20:00 att han skall baka till skolan

Gymnasiespaning

Dags för ytterligare ett gymnasiebesök med 15-åringen. Man kan aldrig vara för förberedd.

Invigningsfrukost

Trevlig frukost och föreläsning i Länsförsäkringar Gävleborgs nya lokaler.

Avslutade med en rundtur i de coola lokalerna, där varje konferensrum har en egen stil. Här ett exempel.

Ser ni dimman där borta?

En magisk höstmorgon att cykla till jobbet. Tills man ser en lövblåsare. (Titta noga, längre fram längs cykelbanan.) Han virvlar upp så mycket grus att det är omöjligt för mig att cykla förbi. Som ni kanske minns, har jag hårda linser, som ligger ovanpå tårvätskan och flyter. Minsta lilla gruskorn som passerar mina ögon, hamnar i tårvätskan och glider in bakom linsen. När linsen sedan rör sig drar den med sig gruskornet som repar min hornhinna. Den smärtan går inte att beskriva. Nåväl. Jag chansade och cyklade vidare. 200 meter längre fram står jag och gråter, medans jag panikartat sliter ut linserna ur ögonen. Sista biten cyklar jag med linserna i handen.
Att jag aldrig lär mig.

Söndagspyssel

Planscher och spottar på plats. Tänk så bra det är att ha en deadline.