Rädsla och kärlek

Jag är rädd. Rädd för vad som händer i världen. Vart vi är på väg. Och då tänker jag inte i första hand på attentaten i Paris. Utan alla reaktioner därefter. All rädsla som får folk att vända sig inåt. Att bara tänka på sig själv. Att bli egoistiska.

Det kanske är en naturlig reaktion att vilja stänga gränser. Att stänga dörrar. När man blir rädd. Men då har jag något att berätta. Det går inte att stänga ute världen. Det går inte att skydda sig från alla faror. Vi kan inte att låsa in oss. För att leva skyddade men rädda. Vi måste våga öppna våra hjärtan. Öppna våra dörrar. Och leva livet. Vi kan inte låta rädslan vinna.

Samtidigt som allt detta hat sprider sig i världen händer det något magiskt i min närhet. Det florerar så otroligt mycket kärlek runt om kring mig just nu. Är fortfarande tagen över all innerlig, villkorslös kärlek jag mötte i fredags. 

Dessutom fick jag ett spontant besök av en av mina finaste vänner idag. Hon bor i Sundsvall, så vi ses inte så ofta. Men hon har funnits i mitt innersta hjärta i snart 30 år. Hon är en av de finaste personer jag någonsin träffat. Och hon ger så mycket. Så nu är hjärtat helt fyllt av kärlek.

Detta toppas med att mammaveckan startas. Mina tre killar har landat här hemma. Så ni fattar. Livet kan inte vara mer kärleksfullt än så.

Önskar att alla hade det så bra!