Mamma, jag har lärt mig stava till lycka: S K O T E R

Världens bästa morfar

Roligt att tolka

Uppe på taket

Några av dagens spår

Ren tur att vi inte krockade

Sportlov. Ni vet hur det är. Skall man ha minsta lilla möjlighet att vinna mammatävlingen, måste man vara ledig med barnen.

Så jag har packat in mina grabbar i ett par bilar och dragit norrut. Här skall det åkas skidor och pulka.

Det exotiska inslaget klarade vi av redan på vägen upp. 22 stycken renar var ute och vandrade på vägen framför oss.

When shopping became fun

Hur många gånger har man inte släpat runt barnen på stan. I ett försök att få dem att vara delaktig i sin egen klädshopping. Barn som tävlar i att se uttråkade ut. Barn som suckar och är totalt ointresserade.

Tillslut gav jag upp. Slutade ha dem med när kläder skulle inhandlas. Jag handlade kläderna helt själv. Tråkigt men praktiskt. Extra tråkigt när kläderna sedan var i fel storlek och måste bytas. Eller "sååå osköna, mamma".

Idag är en magisk dag. Min 11:a följde med mig på stan. Helt frivilligt. Med glädje. I drygt en timme strosade vi i butiker och valde ut nya kläder till honom. Han var intresserad och full av idéer. Vi pratade om allt möjligt. Tiden bara försvann iväg. Och 11:ans garderob är fylld av kläder han gillar. Och verkligen vill använda.

Kan inte minnas sist det var så roligt att shoppa.

Att titta är också att delta

Det man inte hinner med innan jul, får man göra till påska, heter det väl. Eller nåt sånt. Men varför vänta till påsk, när man får en stund över dagen innan sportlovet: Idag tog vi nämligen in belysningen från utegranen.

Annars har jag gjort så lite som möjligt idag. Om man räknar bort att jag tittade på när mina timrar ställdes om. Jag tittade även på när B tränade. Och när han lagade middag. Och installerade sin nya förstärkare. Nu funderar vi på att avsluta dagen med att titta på en film.

Gissa om den här dagen hade varit ganska mycket tråkigare om min ögonoperation hade misslyckats!

Me and Danny

Vad härligt med lördag. Firar det med ny-vaxade ben och Danny.

Inför finalen i Globen skall jag även måla naglarna.

Pre-, InBetween- och AfterSki

Det sägs att alla människor är lika mycket värda. Men det är inte sant. Vi har en kollega om är värd mer än alla oss andra. Vi kan kalla honom Zlatan.

Idag är det Zlatans födelsedag. Därför kan inte detta bara vara en vanlig arbetsdag.

Dagen börjar istället med att företaget bjuder på frukost. Efter några timmars arbete är det dags för en PreSki-lunch på Bocken. Därefter bär det av till Kungsberget:

Efter första halvlek inviger vi nya Ski Lodge med en InBetween-Ski:

I andra halvlek fick vi för oss att åka två och två. Mycket mysigare:

Därefter är det dags för AfterSki i Fridhemsgläntan. Med öl, Jäger, AfterSki-musik och samsande om en stackars ensam dusch.

Snygga och glada är det så slutligen dags för middag på Bocken:

Som ni förstår har vi haft en fantastisk dag tillsammans med jubilaren. Men jag förstår om ni undrar vem den där Zlatan är egentligen. Jag kan faktiskt avslöja att han egentligen heter Grant. Hugh Grant:

När planeringen är halva nöjet

Tänk vilka fina vänner vi har. De har erbjudit oss att följa med på en liten resa. Det skall verkligen bli härligt.

Idag äter vi en god middag, dricker lite gott vin och PLANERAR.

Fantastiskt trevligt. Nästan lika trevligt som den kommande resan.

En dag i ytlighetens tecken

Lyckades boka in ett frisörbesök och en sminkkurs samma dag. Länge sedan jag var så stylad som idag.

Väger upp all denna flärd genom att fortsätta ha omålade naglarna och ovaxade ben. Så ni behöver inte oroa er.

Host

Nämen en lite förkylning som krydda på moset. Det var ju härligt.

Toppar dagen med lite umgänge med exet. En timme där ignorering testas som härskarteknik. Oerhört moget.

Det som gör mest ont är att äldsta sonen var med när detta hände. Att han får se sin ena förälder ignorera den andra. Det är inget annat är grymt.

Känner att jag behöver gråta. Turligt nog är det min tur att välja film. Det blir One Day. Med garanterad tår-garanti.

Vilket bagage släpar du runt på?

Ni vet att man brukar säga att man blir mer och mer lik sin mamma. Det gör att jag alltid sett hoppfullt på framtiden. Min mamma är en redig kvinna.

Men. Nu har jag drabbats av en hemsk insikt. Det är inte min mamma jag kommer bli. Det är mitt ex:

Jorå, nu har jag haft papper och kartonger som skall till återvinningen i bilen i flera dagar. Detta är inte likt mig. Detta var faktiskt en grej jag kunde reta mig mycket på hos mit ex. Och nu håller jag på såhär själv. Varför inte åka och slänga det direkt?

Väskan till vänster är dock inte skräp. Det är min övernattningsväska. Jag är åter igen redo för bortamatch.

Ska bara dreja en grej

Om det inte vore för att jag redan har de tre mest fantastiska killarna i världen. Och för att jag är förgammal för att orka med en busig ettåring. Så skulle jag absolut ta med detta yrväder hem. Charmigare tjej får man leta efter.

Innan vi åker hemåt ska vi bara dreja lite hos mormor och morfar:

Mormor visar hur det skall gå till

Grabbarna tränar

Resultatet!

Kalas och kalas

Börjar gårdagskvällen med att hämta rött vin till maten. Hinner fylla på en halv deciliter innan jag inser att jag råkat ta från en vitvinstetra. Jag bestämmer mig för att snabbt svepa det vita vinet, för att kunna fylla på med rött vin.

Det var inte vitt vin. Det var sprit.

Precis där satte jag ribban för kvällen. Galen, rolig och magisk kväll. Så många innerligt fina vänner. Som alla bjuder makalöst på sig själv.

Idag är en annan dag. Idag firar vi min guddotter. Den tjejigaste tjejen man kan tänka sig. Här fick hon låna mitt halsband:

Man riktigt ser hur fin hon tycker att hon är. Underbart!
Ettårstårtan:


Och bad i den nya bollhavet:

Spring fort och se glad ut

Risigt, otvättat hår. Ovaxade ben. Fet och finnig hy. Naglar som inte sett en nagelfil på länge. Än mindre nagellack. Sliten efter några tuffa veckor. Efter ytterligare en intensiv arbetsdag. Och en bilresa till Sundsvall.

För 20 år sedan hade dessa förutsättningar fått mig att stanna hemma. På allvar. Hade jag känt att jag inte duger i detta skick.

Idag har jag tagit en raggardusch. Krånglat på mig ett par heltäckande tunnstrumpor. Fått en snabbstyling av hårbusken av min alldeles egna frissa. Satt på mig ett stort leende.

Och vet ni vad. Det känns helt perfekt. Ikväll skall jag träffa härliga vänner från förr. Känner på mig att jag kommer minnas detta 40-års kalas väldigt, väldigt länge.

Händelserik dag

Påkörd på parkeringen utanför skolan. Kvarglömda stavar på skolgården. Fullt ös på jobbet. Tvättning. Middag. 10:an iväg på innebandy-träning. Smulpajsbakning. Boot Camp. Inte lika jobbigt idag. Planering av helgens klädsel. Packning.

I morgon drar vi norr ut. Läget under kontroll. Nästan.

Getting there

Det går ganska bra. Betar av sak efter sak. Även om listan hela tiden fylls på med nya puckar, så minskar den. I alla fall när det gäller den privata listan.

På jobbfronten växer dock högarna. Ohejdat. Men jag intalar mig själv att det är en världslig sak. Det är ju ändå bara ett jobb.

Så, nu ikväll. När barnen har somnat. Dagens sista tvätt är hängd. Morgondagen förberedd. Väljer jag att slappa framför TV en stund. I stället för att jobba. Känns lite busigt. Men helt rätt.

Att vända kappan efter vinden. Även om det inte blåser.

Det här med alla hjärtans dag. Vad tycker ni om det egentligen?

Jag tycker det är ett enda tramsigt jippo. Ett jippo som skall få oss att handla en massa skräp vi inte behöver. För att vi känner oss tvugna. Jag hoppas innerligt att alla ni där ute klarar av att visa kärlek till era nära varje dag, genom ord och handling. Varje dag. Och inte en viss dag, bara för att handeln hade problem med dagskassorna en fattig dag i mitten av februari.

Så. Man kan väl säga att jag är emot. Eller var emot. Tills jag själv fick ett paket.
Oj, så glad jag blev. Nästan lite jobbigt glad. Jag var ju emot. Fan att det skall vara så svårt att vara konsekvent.

Nåväl. Då är det lika bra att gå all-in. Har både bakat och fixat paket till mina små hjärtan. (Självklart något helt onödigt.) Och allt är ditt fel Björn! 

A little bit to much

Veckoplanerar. Eller, försöker veckoplanera. Känner att jag inte riktigt har koll. Det är lite mycket nu:
Gympa i morgon för 6:an. Skridskor och fika för alla tre på onsdag. Skidor för två på torsdag. Vems skridskor är på skolan? Vilka är hos pappan? Och hur är det med skidorna? Bibliotek på fredag. Böckerna kvar hos pappan.
Vilka dagar skall FoF hämta på fritids? Vilken tid? Skall 10:an också bli hämtad?
Skall 10:an spela match på söndag? Återkoppla senast onsdag.
11:an telefon, kan den vara kvar hos pappa? Och hur var det med Skylanders-gubbarna? Kan 6:an ta med kompis hem på torsdag? Vad säger FoF som hämtar? Kan 10:an följa med en kompis efter skolan i morgon?
Planering av resa till simskolan på onsdag.

Present till en 1-åring måste planeras och inhandlas. En 40-års present fixas. För att inte tala om val av kläder till helgens kalas.
Sommarveckorna planeras, måste prata med syrran och mamma. Utvecklingssamtalen för grabbarna skall synkas med ex och specialfröknar. Nytt recept till 11:an måste fixas.

Glöm inte att tvätta, så att det finns kläder att packa på torsdag. Just det, skall klämma in lite träning också.

Så gäller det att hinna med grabbarnas läxor också, mellan alla deras träningspass. (Ikväll 2 x innebandyträning.) Och göra en plan för veckans middagar. Och hinna blogga. Och kramas.

Skulle behöva jobba ikapp lite också. För att inte tala om att besöka frissan. Med det får bli en annan vecka.

Sleepless in the PeaceHomeGlade

Alltså. Jag borde sova nu. Men det går inte.

Ändå har jag lyssnat på kroppen idag. Idag har jag vilat. Veckohandling och fikat på stan, har varit dagens enda riktiga aktiviteter. Förutom den sedvanliga tidrapporteringen då. Annars har jag legat i soffan. Och fått fötterna masserade. Typ.

Men här ligger jag nu i sängen. Stirrar ut i mörkret. Lyssnar på de lätta snarkningarna från andra sidan sängen. Försöker ta djupa andetag. Men det går inte. Det tar stopp i bröstet.

Vet att det kommer bli värre om ett par timmar, när trött-paniken kommer. Vet att jag måste somna nu. Vet att det inte kommer gå.

Förstår att det är min kropp som säger ifrån. Som berättar att jag måste förändra något i mitt liv. Men jag kan inte se hur det skall gå till. Har inte tid att ta tag i detta nu. Inte just nu.

Going home - planning ahead

Otroligt rolig kväll igår. Men många nya bekantskaper.

Idag är en annan dag. En segare dag.

Hann med en fika med Carina innan tåget tog mig hemåt. Tåget var denna gång ett ytterst tråkigt regionaltåg. I fall någon undrade. Och, nej, omväxling förnöjer inte.

Väl hemma hann jag precis duscha, sminka mig och byt kläder, så var det dags för kvällens äventyr.
Middag med Anna-Karin och Håkan. Planering av sommarens resa. Toppat med en smarrig efterrätt.

En heldag i storstan

Igår lyckades jag åka x2000 både fram och tillbaka från Stockholm. Idag hade jag större tur. Idag fick jag åka med SJ:s nya vintersäkra, miljövänliga tåg, SJ3000. En ganska trevlig upplevelse. Smalare säten, men luftigare runt omkring. Nytt och fräscht.

Kvällen avslutas med världens bästa Åsa. Vi ligger helt fel med våra barnveckor, så vi har svårt att ses så ofta. Men idag fick vi till det. God mat i trevligt sällskap avrundas nu uppe i en skybar:

Haga Boot Camp

"Vi är några mammor som träffas och tränar lite på torsdagar."

Jo, hej du. Idag var jag med. Jag och varenda muskel i min kropp. Det handlade inte alls om någon enkel mammagympa. Det var cirkelträningen from hell. I ett rasande tempo. Fantastiskt roligt.

Eller som vi säger på jobbet: Fangtasktsikt roligt.

Grönsaker är vi allihopa

Hade du kul?

Han inleder med ett gammal berättelse som jag omnämner i ett av mina allra första blogg-inlägg. Berättelsen handlar om att man alltid har ett val. Att man kan välja hur man förhåller sig till det man råkar ut för i livet. Att man kan välja riktning på sitt liv.

Redan där var jag fast.

I kväll har jag spenderat 90 minuter med Raymond Ahlgren:

Han pratar om valen i våra liv. Tar vi dem på autopilot. Sovandes. Tar vi beslut på rutin, utan att tänka efter? Eller gör vi vakna val? Styr vi medvetet riktningen på vårt liv? Eller skyller vi på andra?
Vem är huvudrollsinnehavare, manusförfattare och regissör i ditt liv? 

Han pratar om lycka. Han pratar om sin om...då-teori. Om jag bara...då blir jag lycklig. Hur ofta har vi inte tänkt så? När vi väl får det vi önskar, då är det något annat vi vill ha. Så varför inte lära sig att känna lycka, riktig lycka. Här och nu.

Det som gjorde störst intryck var dock hans resonemang kring tid. Hur kommer det sig att vissa människor hinner så mycket, har all tid i världen och aldrig är stressade. Medans andra jämt är stressade och inte hinner med hälften? Jo, det handlar om ett val och om att ha kort om tid mellan tanke och handling. Desto mer puckar du skjuter upp, desto mer kraft behöver din hjärna för att hålla ordning på alla puckar. Desto mer fragmenterad blir din hjärna. Och precis som din dator, så går en fragmenterad hjärna långsammare. Enligt Raymond väljer du riktningen för din dag direkt vid ditt första val:
Väckarklockan ringer. Snoozar du, eller går du upp direkt? Bäddar du sängen direkt, eller ska du ta det senare? "Det blir inte roligare senare. Bara senare." Och genom dessa små val, anger du riktningen för din dag. För ditt liv.

Han avslutar med att prata om meningen med livet. Han pratar om att livet är för kort för att släpa runt på massa skit.
Ta ansvar för det du gör. Slå inte på dig själv. Se dina misstag och lär av dem. Och se till att du kan svara JA på frågan du kommer ställa dig själv när du dör: Hade du kul?

Måndagsblues

Måndag morgon. Jag väcks av en lite kille som smyger upp i min säng. Två små händer som trevar sig runt min hals. De trasslar in sig i mitt hår. Han får dra tillbaka händerna en aning, för att sedan köra in dem igen. Alldelens när halsen. Så att fingrarna inte fastnar i håret.

Han beskriver sin kärlek till mig med underbara ord. Han säger att det han önskar mest av allt. På hela jorden. Är att få vara kvar hos mig. Att inte behöva åka till sin pappa.


Det går inte att beskriva med ord hur det känns i hjärtat. Att veta att jag ändå måste lämna honom idag.

Det blir dags att kliva upp. Dags för jobb och skola.  Jag känner hur greppet runt min hals hårdnar.
- Mamma, jag kan inte släppa.

En timme senare sitter jag på jobbet. Men värk i hjärtat. Alla utmaningar på jobbet känns oerhört triviala. Jag betar av dem, en efter en.

Landar i soffan efter jobbet. Fortfarande tung i hjärtat. Ser ett program på TV:n. Om en familj som är på väg att förlora sin mamma i cancer. En otroligt gripande och sorglig historia.

Somnar med en känsla av tacksamhet. För att jag faktiskt är frisk. För att jag faktiskt får tillbaka mina grabbar om en vecka. En ynklig liten vecka.

Barn, idag skall vi spela!

Vi börjar dagen med att spela lite innebandy. Eller. Inte jag då. Utan 10:an. Försökte fota, men han var för snabb:

 10:an strax innan han assisterar till 3-4-målet

Sedan var det dags att spela det gamla hederliga spelet "Försvunna diamanten" med 6:an. Vi spelade tre gånger. Med helt olika regler varje gång. Sista gången använde vi inte ens spelplanen. Jag bara undrar: Vad är det för fel på reglerna som står i regelboken?

Jag vill inte påstå att det gick så långt att vi blev ovänner. Skulle hellre säga att vi valde ett säkert kort. Vi började spela Lego istället. Där är vi rörande överens om att man skall följa ritningen till punkt och pricka.

Provade även att spela ett analogt och tredimensionellt Word Feud med 10:an. Men jag upptäcker samma mönster här, som i den digitala varianten.

 Skall ta och fundera vad jag kan ha gjort konsonanterna.

I väntan på Mr Holmes

Ensamma uppe på IP. Det har väl aldrig hänt tidigare. Vi passar på att göra extra stora piruetter idag.

Ikväll blir det Melodifestival i väntan på helgens stora begivenhet: Sherlock. Säsong 2. Jag längtar.

Varning: Vintern kan innehålla vissa spår av snö

Vet ni. Det snöar. En knapp decimeter har vi fått av den ädla varan. Och nu står 70 bilar i diket längs E4:an kring Gävle. Tänk vilken chock att det plötsligt kan bli vinterväglag, så här i februari.

Nåväl. Det är fredag och helg. En ovanligt efterlängtad helg. Nu blir det tacos och traditionsenligt fredagsmys med hela grabbligan i soffan.

När jag tänker efter är det tur att jag har en så stor soffa. Och ännu mer tur att jag har så många fina killar i den.

Gott om kärlek är det gott om

Möttes av denna syn i morse:

Sätt på mig ett par simglasögon och jag kan simma hur långt som helst

Någonstans efter middagen och en fotbollsträning, landar jag på badhuset. Simskoledags för 6:an. Barnen är i bassängen. Vi vuxna får vänta utanför.

En halvtimmes vakuum. Som en skänk från ovan. En halvtimme tillsammans med en mycket god vän. Som känner mig sedan länge. Som känner mig. Jag suger tag i henne och pratar av mig. Om de senaste veckornas händelser. Jag ser hur glad hon blir.

Hon säger så fina ord. Hon säger att det är en helt annan Lisa som pratar nu. Med en annan styrka. Med en annan trygghet. Med ett annat fokus. Och hon är så oerhört glad för min skull.

Och vet ni vad det bästa är? Jag känner att hon har rätt. Det var många år sedan jag kände mig värdig att fajtas för. Men, banne mig. Det gör jag nu.