Alltså. Jag borde sova nu. Men det går inte.
Ändå har jag lyssnat på kroppen idag. Idag har jag vilat. Veckohandling och fikat på stan, har varit dagens enda riktiga aktiviteter. Förutom den sedvanliga tidrapporteringen då. Annars har jag legat i soffan. Och fått fötterna masserade. Typ.
Men här ligger jag nu i sängen. Stirrar ut i mörkret. Lyssnar på de lätta snarkningarna från andra sidan sängen. Försöker ta djupa andetag. Men det går inte. Det tar stopp i bröstet.
Vet att det kommer bli värre om ett par timmar, när trött-paniken kommer. Vet att jag måste somna nu. Vet att det inte kommer gå.
Förstår att det är min kropp som säger ifrån. Som berättar att jag måste förändra något i mitt liv. Men jag kan inte se hur det skall gå till. Har inte tid att ta tag i detta nu. Inte just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar