Hade du kul?

Han inleder med ett gammal berättelse som jag omnämner i ett av mina allra första blogg-inlägg. Berättelsen handlar om att man alltid har ett val. Att man kan välja hur man förhåller sig till det man råkar ut för i livet. Att man kan välja riktning på sitt liv.

Redan där var jag fast.

I kväll har jag spenderat 90 minuter med Raymond Ahlgren:

Han pratar om valen i våra liv. Tar vi dem på autopilot. Sovandes. Tar vi beslut på rutin, utan att tänka efter? Eller gör vi vakna val? Styr vi medvetet riktningen på vårt liv? Eller skyller vi på andra?
Vem är huvudrollsinnehavare, manusförfattare och regissör i ditt liv? 

Han pratar om lycka. Han pratar om sin om...då-teori. Om jag bara...då blir jag lycklig. Hur ofta har vi inte tänkt så? När vi väl får det vi önskar, då är det något annat vi vill ha. Så varför inte lära sig att känna lycka, riktig lycka. Här och nu.

Det som gjorde störst intryck var dock hans resonemang kring tid. Hur kommer det sig att vissa människor hinner så mycket, har all tid i världen och aldrig är stressade. Medans andra jämt är stressade och inte hinner med hälften? Jo, det handlar om ett val och om att ha kort om tid mellan tanke och handling. Desto mer puckar du skjuter upp, desto mer kraft behöver din hjärna för att hålla ordning på alla puckar. Desto mer fragmenterad blir din hjärna. Och precis som din dator, så går en fragmenterad hjärna långsammare. Enligt Raymond väljer du riktningen för din dag direkt vid ditt första val:
Väckarklockan ringer. Snoozar du, eller går du upp direkt? Bäddar du sängen direkt, eller ska du ta det senare? "Det blir inte roligare senare. Bara senare." Och genom dessa små val, anger du riktningen för din dag. För ditt liv.

Han avslutar med att prata om meningen med livet. Han pratar om att livet är för kort för att släpa runt på massa skit.
Ta ansvar för det du gör. Slå inte på dig själv. Se dina misstag och lär av dem. Och se till att du kan svara JA på frågan du kommer ställa dig själv när du dör: Hade du kul?