Närvaro. Kodordet är närvaro.

Tidiga morgontåget till storstan. Workshop med kund hela dagen. En förkylning i kroppen. En känsla av att inte hinna med allt.

Känner mig lite upphängd och urvriden när jag sladdar hem till grabbarna. Lagar mat, pratar med grabbarna, äter middag och hjälper till med läxor. Framåt 21-tiden inser jag att middagsdisken fortfarande står framme.

Skrattar åt mig själv. Det här är inte likt mig. Blir lite stolt. Äntligen prioriterade jag helt rätt.

Gamla Lisa hade plockat disk med högerhanden och förhört läxor med vänsterhanden. Men idag, fick barnen allt fokus. Deras funderingar och deras läxor var idag den enda som räknades. Och plötsligt blev jag mottaglig för den energi som barnen ger tillbaka. På ett helt nytt sätt.

Att riva undan middagsdisken vid 21-tiden, gick som en dans.