Visst ser ni att jag är skadad?!

Soffan är borta. Borta för alltid. Det känns tomt och skönt. Men lite jobbigt. Därför väljer jag att inte tänka på den. Alls.

Lägligt nog hamnade min hand mellan en garderob och en dörrkarm i går. Så jag fokuserar på den istället. Samtidigt som jag flyttar prylar mellan rummen och lagar mat till 6 glada ungdomar.