Höstlöv

På väg hem från Uppsala. Med buss. Försöker göra det bästa av stunden.
Går lång bak i bussen. Sjunker ner bakom ett högt ryggstöd. Tar av mig skorna. Lutar huvudet mot rutan. Tittar på löven på marken utanför. Ser de vackra färgerna. Det är höst nu. Mysigt. Laddar för att jobba lite på bussen. I lugn och ro. Ensam bak i bussen.

Då stormar en högljudd 7-åring in i bussen. Ska naturligtvis sitta allra längst bak. Bakom mig. Han skriker efter sin mamma, som är kommer lite efter honom. Jag anar hur hon ser ut innan jag ser henne. Sonen är ouppfostrad, dryg och högljudd. Mamman är otrevlig, vulgär och ännu mer högljudd. Bråkar hon inte på sonen, pratar hon högt i telefonen. Inser att äpplet inte faller så långt från trädet.

Struntar i att jobba. Går inte att höra vad man tänker. Sjunker ner lite extra i sätet. Tittar ut på de gula löven. Ser ett löv som faller. Inte långt från sitt träd.